Hur bra kan ett år bli utan att det blir bakslag?!

2012. året då det händer. Då allt händer inom ett halvår. Inte ens halva 2012 kommer hinna gå innan jag har fast jobb, hus och bebis. Allt roligt och väldigt positivt. Jag hoppas verkligen allt får förbli positivt så att det positiva inte måste vägas upp av något negativt. För, hur mycket tur och lycka kan man egentligen få vara med om inom ramen av ett halvår?!

Kanske är det så att det var min tur nu. Det tackar jag oändligt myckett för i så fall.

Vecka 18 och jag längtar så jag nästan dör!

det ruuuuuusar

Oh My! veckorna verkligen rusar iväg. Är redan i vecka 17 och börjar närma mig _hälften_!!! Snart sitter/ligger vi (jag) där på förlossningen och vill dö. Men sen vill jag återuppstå igen för att ta hand om dig lilla pyre. Spännande att se hur E kommer vara när det väl gäller. Jag menar... det lär ju knappast vara fräsht när det händer. Hoppas han inte svimmar. Jag känner att jag verkligen skulle behöva honom de timmarna. Tror han fixar det galant. Likaså jag då. Hoppas jag... Jag tror på att se frammåt. En värk, är en värk närmre... helt enkelt.
Men innan dess så är det den 30e December. Dagen då jag och E ska få se dig igen. Hoppas verkligen du växt som du ska! <3

en kärleksförklaring till någon som ännu inte sett världen.

Än har jag inte träffat dig. Men på nåt sätt gör du dig ändå påmind. Det går inte en timme, inte ens en minut utan mina tankar är hos dig. Även fast du inte känns ännu, även fast du inte syns utanpå mig än så är du den jag tänker mest på under mina dagar. Jag fylls av en sån fruktansvärd oro att du inte ska trivas därinne eller på nåt sätt må dåligt. Jag kan ju inte se det, känna det, och du kan heller inte berätta för mig. Men jag önskar av hela mitt mammahjärta, som redan nu är så otroligt stort för dig, att du i slutet av Maj, eller början av Juni ska titta ut till oss och vara en frisk liten varelse som har haft bekväma nio månader därinne. Jag förstår att det kommer bli trångt för dig,men tro mig, här ute finns det plats att åla, krypa och springa på. I mammas och pappas nya hus, där finns allt du kan önska dig. Framförallt behöver du aldrig oroa dig för att det inte ska finnas kärlek. För redan nu, ska du veta, att kärleken till dig är obeskrivbar.
Jag kollar på fotot av dig varje dag, och jag upptäcker nya, fina, vackra saker att titta på varje dag. Härom dagen såg jag din ena fot med spretande tår på bilden. Jag tror ingen har så söta fötter som du.


Väx nu på ordentligt och gör din mamma till en koloss. Underbara lilla plupp därinne.

Textinlärning och halsbrännan from Hell!

Försöker få in all text till konserten på söndag. MY GOD. Trodde jag hade allt under kontroll. Men nä. Nåja, det sätter sig säkert. Två solon har jag också. Men dessa kan jag :)
Sörplar vatten som en galning för att slippa känna att halsen fräter sönder.
Maken är på kör och jag ska gå upp och slänga mig i soffan och titta på "halv åtta hos mig"
Magen jäser. :)

Första advent!

Supermysig! Jag älskar den här tiden. Älskar att det gått ett år och att vi kan göra denna advent och denna jul precis som det var tänkt.
Vi fikade adventsfika imorse till nyhetsmorgon. Alla tre. <3

Jag bara undrar en sak... Det här med magen. Om den bara kunde komma fram ordentligt så att det här "fettiga" försvinner. För ärligt... vad händer? Äter inte mer än jag brukar, åtminstone inte onyttigare än jag brukar. Men ändå, så har kroppen gått in i nån fläskperiod och jag får hejda mig för att inte få tårar i ögonen. Magen får gärna vara så stor som ett hus, inte mig emot. Men allt det där andra som kommer med på köpet? Helt innan magen kommer också.

Underbara lilla knytt där inne. Väx nu på ordentligt för nu älskar jag dig så mycket så det inte går att förklara. Du är så välkommen i Maj.

3 månader.

3 månader har redan gått. Lite mer än så. Jag är helt upprymd av det liv som lever i mig. En decimeter bebis. Igår lyssnade vi på hjärtat.
Det slog på så fint.


Jag börjar äntligen friskna till. Har legat hemma med dunderförkylning sen i måndags. Helt utpumpad har jag varit. Men nu, känner jag att orken är påväg tillbaka. Så imorgon blir det allt jobb igen.

Hjärta!

Jag är helt förälskad. En liten liten plupp på dryga 10 cm får mitt hjärta att bulta så hårt det bara kan. Trots att du är så liten så såg du så otroligt perfekt ut. Helt perfekt. Men såklart måste du bakas färdigt först. Men jag tvivlar på att du kan bli mer perfekt än vad du redan är. För du är den mest perfekta av det perfekta. Även i svartvitt. Även i profil. Jag längtar tills jag får se dig igen. räknar ner dagarna fram till den 30e dec.
Fasen vad vi längtar. Pappa och jag.

Söndagsmys.

Idag har E och jag bestämt oss för att inte göra ett endaste jota. Vi ska bara vara hemma, sitta i soffan ,se på filmer, spela tvspel, laga lite mat när det blir nödvändigt, fika lussebulle och bara slappa. Jag uppskattar sådana dagar väldigt mycket numera. Jo, en grej ska vi göra, vi ska ta en liten promenad på eftermiddagen så vi inte blir helt förslappade.
Igår bestämde vi oss för ett golv som vi ska köpa. Känns bra. Jag vill flytta nu! Har börjat packa ner sommarkläder som jag ej kommer använda sålänge vi bor här, samt lite lakan och dukar och grejer. En bit på väg åtminstone.

Men nu tycker jag att karln kan vakna och pallra sig upp för jag är sugen på en smörgås och en kopp te...

Jag lever!

Oj. Det var ganska längesen jag satte mig tillrätta framför bloggen och skrev några rader. Har dels inte haft så jättestor skrivlust och dels varit för seg i huvudet för att kunna komma ihåg vad jag ens gjort under dagarna. Jag stickar mössor och halsdukar och folk vill verkligen ha dem, vilket är jätteroligt.
Annars när jag kommer hem efter en jobbdag så slutar det alltid med att jag ligger där i soffan, under filten och snarkar redan klockan åtta. Hösten sätter sina spår.

att vara nära svältgränsen..

Fredag och jag är nästan nyss hemkommen från jobb och handling. Erik är i köket och lagar fiskgratäng som jag önskat. Det är inte klokt hur akut hungrig jag kan bli. Jag var (tror jag)jättemätt vid lunch, men nu tror jag ärligt att jag inte klarar en timme till utan mat. Doften är oooootroooolig. Jävlar i mej va gott det ska bli. Var nära att tugga i mig en sked med kokt fisk när jag la upp den i formen. Men lät bli och delade istället upp en tomat och smaskade i mig.

idag hade det passat så bra...

..om jag hade kunnat få ligga kvar i sängen så länge jag velat. Kroppen skriker efter varma täcket och sköna kudden. Kanske en film och ligga och halvslumra till. Helt fantastsikt hade det kännts.
Men, idag är det redan onsdag i alla fall. Detta har varit en helvetesvecka. Jobbat sent alla dagar och börjat tidigt.

och så var helgen över igen.

Har haft en supermysig helg hemma i Vara. Är lycklig i hela kroppen. Solen har varit framme hela helgen och igår var vi ute i skogen och letade kantareller. Jag hittade tre! Mäkta stolt. Man kan dock inte gå miste om att Erik och jag är betongbarn. Inte det minsta. Men vi överleva turen i skogen utan fästingbett och utan att bli jagade av vildsvin.
Stickade klart pappas och Ankis mössor. Glömde dock ta bild av pappas, men antar att det blir fler sådana.

Imorgon är det måndag igen. Jobb.
Just nu känns allt så himla bra.

Mössor

Mössorna står lite tokigt och balanserar på ett trä-S i vårt MYSA som står på hyllan. Men S:et fick agera huvud. Därför ser mössorna lite sneda ut. Längtar så tills mina tygetiketter kommer så jag kan sy på dem, det kommer bli pricken över iiiiiiet!

Nu har jag tänt lite ljus, satt mig till rätta i soffan (på samma plats jag suttit/legat hela dagen) och ska påbörja en ny, lite mer färgstark mössa.

Imorgon är det jobb igen. Erik är på kör. Jag är sällskapssjuk!

Förnyelse.

Gjorde om bloggen en aning. Tyckte den behövde en uppfräschning. Dels utseendemässigt men även innehållsmässigt. Såhär är det...

Jag tycker om att skapa. Har alltid tyckt om att vara kreativ. Nu har jag hittat en hobby som jag tycker är otroligt rolig. Jag stickar mössor. Har även beställt små etikettlappar som jag kommer sy fast på mina kreationer. Lapparna kommer se ut såhär:

Känner mig omåttligt seriös och har nånstans en dröm om att alla kommer bära mina mössor så småningom. (Drömma får man!) Om man är intresserad så...

Har förövrigt varit sjuk i några dagar nu, men har börjat piggna till igen. Förhoppningsvis orkar jag med afrodansen på torsdag.

Söndag.'

Idag är det dop för lille Arvid.

Jag har beställt grejer från H&M. Erik också. Beställde inte bara kläder utan även från Home-delen. Lite handdukar, ett duschdraperi (som säkert skulle varit billigare att köpa på IKEA, men ändå.) Känner att det får räcka sedan med shopping. Det är ju snart jul också och det kostar.
Sen vore det ju otroligt nice med ett hus så småning om också.

Tränade styrka igår. Blev helt slut. Men skönt var det allt. Känns bra att vara igång igen.
Imorgon ska jag träna powerstep.

Undrar jag vad man ska ha på sig på dopet idag. Ska sjunga också och är lite nervös... Tydligen blir det en del folk. Typ...70...

Tidig fredagmorgon.

Det är mörkt ute. Jag dricker en kopp kaffe så att jag pallar med dagen. En kort och härlig dag idag. Slutar 14. Ska iväg direkt efter och öva doplåt med Mirjam.
Igår körde jag igång med träningen igen. Och hej vad det gick! Afrodans är skitkul!!! Och jobbigt. Som tur är så kommer passen ligga 1915 varje torsdag så då hinner man ju även om man stänger på jobbet :D Hurra! Imorgon blir det styrka. Känns himla fint detta!

Nåja. Trött är jag, men det är tillåtet halv sex på morgonen. Men, det är FREDAG idag, vilket betyder fredagsfika på jobbet, uppsluppen stämning, fredagshandling och fredagsmys. Hurra igen!


Måste även säga att jag trivs utmärkt på nya arbetsplatsen och längtar efter barnen varje morgon. så himla härligt :)

Men blä!

Tyckte att jag kände mig utvilad och fräsch i morse när jag åkte till jobbet. Men nu vetefan. huvudvärk och kinder röda som rosenknoppar. (röda då..) Känner mig inte det minsta utvilad och verkligen inte fräsch. Det får gärna bli nåt mer av det här eller stoppa helt. Antingen eller. Bara och välja. Men jag vill verkligen inte gå omkring såhär.

Var och hälsade på gamla jobbet förut. känns så konstigt att man inte kommer arbeta där mer. Sorgligt och vemodigt på nåt sätt. De sa att de saknade mig väldigt mycket. Ja, det är ömsesidigt.

Köpte träningskort idag. Känns jäkligt bra att jag snart är igång igen.. Eller snart och snart... det beror ju på den här helvetesskiten jag har i kroppen.

Nä. Dags å slänga sig i soffan.

Men kom igen igen!

Går och är sådär mjäkigt dålig. Inte jättesuperdålig men inte heller pigg och alert. Ingen snuva och inget halsont. Men trött, seg, varm och med en lätt tryckande huvudvärk. Kände idag att toleransnivån inte var på topp. Annars brukar jag klara av lite stök och bök på jobbet. Men idag var det svårare.
Tog mig en ledig kväll från kören. Hade gärna gått dit, men kände att jag verkligen inte skulle orka stå där.
Jag önskar mig lite halsont och lite snor. Och så önskar jag att skiten släpper och jag blir piggelin snabbt.

Nu önskar jag mig också lite mat...

När en sten släpper taget...

Kan andas igen. Känner att det finns hopp och känner mig uppsluppen och tillfreds. Brevet som damp ner i brevlådan nu i eftermiddags gjorde min dag.
Firade allt detta med en riskaka och en clementin.

!

Tänk vad mycket en effektiv kvinna hinner med när hon slutar tidigt en dag. Medan en man endast hinner plocka ur diskmaskinen på tre timmar. Det är ju så skönt att kunna släppa allt och ha en mysig kväll.

Har till och med tvättat håret...

Undrar vart dagarna mellan måndag och fredag tar vägen egentligen. Veckorna rusar.

Tisdag. Kvällning. Skymning.

Sådärja! Då var jag åter på banan och gör det jag gör allra bäst. Eller åtminstone bättre än att hålla låda inför en videokamera.
Det var jättetrevligt att träffa Amanda igår och jag och Mirjam är ditbjudna imorgon på pajkväll. Hurra vad trevligt!
Slutade 16 idag och åkte buss både till och från jobbet. Jag kommer aldrig vänja mig. Helt sant.
Men med lite bra musik i öronen så är det uthärdligt i alla fall.

Erik är på kör. Jag har plockat och tvättat här hemma och ska nu tända lite ljus, göra en kopp te och se på en film.


Vart jag än tittar när jag är ute så ser jag bara en massa putande magar. Ska hela Karlstad föda om några månader? Gör folk inte annat än ... ja, magar?
Magarna är jättefina såklart, men framför allt jättemånga.

testingtesting...

Fredag!!!

Hurra hurra hurra! Fredag!

Idag slutar jag inte förens 17.30 men det spelar ingen roll för idag är det fredag. Vi ska springa ikväll, jag och E. Äta sallad, för att det är nyttigt. Titta på teve och tända ljus.

Dagens kläder är: gråa slitna jeans, blå trekvartsärmstopp samt sjal.

Dagen doft: Bruno Banani.

Onsdag 24/8 2011

Åkte buss för andra gången till jobbet idag. Jag överlevde. Ärligt talat så är det ingen större fara att åka till jobbet med buss. Däremot att åka hem från jobbet med buss är en större fara. Tror jag. I förrgår när jag åkte hem med buss så trodde jag att jag skulle dö. Helt säkert. Först och främst...Eftersom jag längtar efter hösten hade jag på mig lite för varma kläder för att ta emot 22 gradig värme ute på gården på jobbet. Jag och några barn satt och tryckte bakom en buske i sandlådan och byggde slott/ bakade kakor. Det finns inga fler skuggiga platser på vår gård.

sen började även en rejäl huvudvärk smyga sig på. Och till råga på det skulle jag åka bussen hem. Äh. Jag trodde helt enkelt att jag icke skulle överkeva upp till Frödingshöjd.

Men det gjorde jag ju...om än, men nöd och näppe!

Trots denna traumatiska upplevelse i förrgår så knallade jag i sakta mak iväg till busstationen även i morse. Den här gången med Alison Krauss i lurarna och även då en stickad tröja!

Jag tycker inte om att åka buss, har aldrig tyckt om att åka buss och kommer aldrig nånsin i mitt liv njuta av en busstur!

//

Slutade tidigt idag och blev faktiskt hämtad av kära maken. Vänligt vänligt vänligt!!! Jag slapp alltså åka bussen hem. Nu sitter jag här med min nya fina bärbara burk och slappnar av efter storstädningen av hemmet. Jag har lågt blodsocker, är trött som aset och känner verkligen inte för att låta bli att käka godis...

Det var dagens uppmuntrande och glada inlägg! hurra!

Bekännelse.

Kärlek är när den andre ligger i sängen och sover och jag själv sitter vaken och har ont i hjärtat för att jag längtar så efter honom. Längtar tills han vaknar. Tills jag kan gå in i sovrummet, smeka hans kind och se hans dimmiga nyvakna blick. Höra hans mumlande ord som inte riktigt går att urskilja. Se hur han stapplar upp ur sängen, ta på sig morgonrocken. Sätta på teven i köket, tina en smörgås och le sådär mysigt mot mig som han, bara han, kan.

Ibland får jag sån längtan att jag bara vill gå in på en gång och väcka honom för att få berätta hur mycket jag saknat honom och hur mycket jag älskar honom. Men att väcka honom en hel timme innan han borde vakna är inte snällt. Så jag får lugnt och fint vänta. Skriva ett blogginlägg för att lugna mig.

Den här hösten, och hela livet framför oss, ska jag ge honom allt jag inte gjorde förra hösten.

Skoja bara...

Tydligen inte allergi utan helt enkelt ögon torra som fnöske...
Nu har jag droppar för eländet och , tack gode gud, det hjälper!

Dagens...

Tisdag idag. Planeringsdag med jobbet från 08.30- 17nånting.

Dagens outfit består av en rosarandig längre topp från Gina Tricot, ett "fjortishalsband"med en rosa döskalle på, svarta leggings och eventuellt en grå kofta. Håret är rött<3 och flätat.
Dagen doft är: Ralph Lauren.

Feeling...

Jag tror inte att det är superdupermånga som vaknar om morgnarna i mitten av augusti och kollar julkalendrar på Youtube. Eller jag vet förstås inte, men det känns som att antalet är ganska få. En gör det i alla fall. Jag. Sunes jul. Alla tiders julkalender som bara fyller mig med stämning. Jag längtar faktiskt efter hösten och vintern. Kan inte hjälpa det. Tycker om att titta på termometern och se att det inte står 22 grader utan endast 13 på morgonen. Tycker om att jag kan tända ett värmeljus och se det brinna utan att behöva anstränga mig. Men julmusik lyssnar jag inte på än. Det lovar jag att jag ska vänta med. I alla fall till i oktober...

Böcklingpastej. Trodde aldrig att jag skulle gilla det. Men jäklar va det passar fint på knäckebröd.


Nu är jag rödtott. Superbra. Som sagt, det blir bäst om man gör det själv. Och billigare!

Lördag eftermiddag

Hohoho! Det blev en tur på stan och jag hittade inga typiska höstkläder, men däremot andra kläder :D Lika kul det. Köpte även hårfärg (typ roströd, precis så som jag ville ha när jag gick till frisören, men det var tydligen way to svårt för lilla sommarjobbaren. Så jag får helt enkelt fixa det själv!) Observera att jag FÄRGADE mitt hår hos frissan för ca 3 veckor sedan och nu är det dassigt och urtvättat. Hon lär ju satt i toning istället för färg. Jäkla hycklare. 14oo kostade besöket också. Den här hårfärgen kostade mig 69 riksdaler. Och det kommer bli bra, dessutom.


Tadaaa!

Har en sjukling här hemma som ligger nedbäddad i soffan. Ska bjuda honom på god lördagsmiddag sedan som kommer bestå av köttfärsbiff, ugnsrostade rotfrukter, svamp, paprika och vitlök, beasås och ett glas cola. :D
Och godis också, men det har han redan tjuvstartat med...

Inredningsuppvisning :D

Slutade ju tidigt här i torsdags och hade bilen till jobbet. Så jag bestämde mig för att åka till IKEA och shoppa lite :) Vill ha lite höstigare i lägenheten nu så jag inhandlade nya kuddar till soffan samt nya kuddfodral, ljuslyktor och blommor. Samt en hög vit vas med svarta långa pinnar i. (vad det nu är..)
Såhär blev det:








Idag ska jag åka till stan och kika på höstkollektionen en sväng. ÄLSKAR höstkläder!!!

Nånting som känns...

Tog en promenad. En rask och ganska lång. 5 km närmare bestämt. Under den tiden hinner tankarna snurra runt en hel del. Lyssnade även (som vanligt) på musik. Musik som berör. Och det är det enda lilla som behövs för att Maria ska gräva ner sig och försjunka djupt in i grubbleriernas oändliga värld. Där går jag. I rask takt, såklart, och lyssnar på texterna, musiken, känner dofterna av sensommar och tittar upp mot himlen och känner mig fruktansvärt liten. Känner mig stundom förnöjd och stundom aningen melankolisk. Upp och ner, precis som en berg-och dalbana. Såg två döda små näbbmöss, en lite större och en liten liten liten. Bebis och dennes mamma, tänkte jag. Blev tårögd, men traskade på, framåt, såklart. Med gråten i halsen, svetten i pannan och den otroligt känslomässiga musiken i öronen. Ännu mer tankar, och ännu mer melankolisk. Gatan vi bodde på i Örebro dök upp i huvuden, huset, parkeringsplatsen, Rododendronbusken utanför köksfönstret. Att försöka ta sig in genom dörren är lönlöst. Att se insidan är svårt. Anstränger jag mig tillräckligt hårt kan jag sträcka mig till att se hallen. Sen kommer det en obehaglig, tung och jättestor sten och lägger sig över bröstet på mig. Men tro mig, jag vill in dit. Jag vill se. Jag vill känna. Jag vill känna dofterna, som antagligen inte finns kvar då nya familjer bott inom de väggarna. Men jag vill. Vill känna! Vi åkte förbi huset sist vi var i Örebro. Jag ville ringa hos de som bodde där nu och be om att få komma in och minnas. Men visst...det skulle inte spelat någon roll, det är bara väggarna kvar. Innehållet finns inte kvar. Jag kan stå hur länge som helst i köket, vardagsrummet, badrummet, på övervåningen utan att få tillbaka något. Men jag kanske skulle minnas? Jag kanske skulle känna nåt. Jag kanske skulle kunna bryta ihop och sen vara färdig? Resa mig och gå ut genom dörren och vara färdig med Lundbygatan. För det är jag inte. Vi flyttade och lämnade det som varit som ett otäckt, sorgligt avslut på ett dåvarande liv och vi startade ett nytt. Vi fyllde nya rum med nya möbler, känslor och liv. Snabbt, men det var så vi ville. Få det ur världen, få må bra.
Men Lundbygatan kommer alltid vara ett stort frågetecken i min själ. Ett outforskat skal av känslor som aldrig kommer komma fram. Det ligger för djupt rotat där inne någonstans.

Klockan är inte mycket...

Väldigt tidigt. Men det är liksom sådant man får räkna med om man promt ska cykla 1,3 mil till jobbet. Ibland blir jag lite trött på mig själv att jag ska va så envis. Men, det är ganska skönt.
Sen ska vi ut och springa, E och jag. Så mycket träning blir det idag.
Det behövs för både själ och kropp känner jag.
Är lite för mosig i huvudet för att komma på nåt mer att skriva...

Cause you take me to the places                     That alone I'd never find

Fat bottomed girls...

Ibland blir jag så trött på mina hjärnspöken som ger mig så mycket negativa tankar om mig själv. Vill dra ut dem, kasta ner dem på golvet, spotta, sparka och riktigt trampa dem till spökmos. Eller tänk så enkelt det skulle vara om jag helt enkelt bara kunde ignorera asen.

... you make the rockin' world go round.

Konsten att le.

Dra på smilbanden, se glad ut, flina...
Kan man inte vara glad utan att le? Jag tänker på Wednesday i familjen Addams. När hon är på kollo och ska le så skrämmer hon livet ur alla flickor där bara för att hon inte riktigt kan. Nåt stelare, mer fejkat leende får man leta efter. Men vem har sagt att hon inte är glad för det? Glad på sitt sätt.
Det krävs fler muskler åt att se sur ut än att le, har jag hört. Men det spelar ingen roll. För att le, det ÄR en konst. Jag har inte lärt mig konsten och det är jag medveten om. Igår log jag, tyckte jag. Men då såg jag skeptiskt ut, fick jag höra. Sen när man tänker på att man ska le så blir det ännu mer stelt och tillgjort. Men det betyder väl inte att jag inte är nöjd?

Att skratta, gapflabba så man ligger dubbelvikt och nästa kissar i trosan är inte heller ett fenomen som händer särskilt ofta. Men det hände inte för Wednesday heller, och säkerligen inte heller Lilla My. Jag är glad, men sen tror jag att vissa människor har svårare än andra att nå fram till vissa känslor. En del kan inte gråta, men skrattar och ler sig igenom livet, andra har lättare till gråt och ilska, men lite svårare till det där äkta leendet och klingande skrattet.

Att inse att vi är olika, är viktigt för att kunna inse att ett leende inte är hela världen. Men visst är det fint, det tycker jag också. Men man kan väl le inombords också?

Ett år!

Idag har jag varit fru i ett år. Det har gått otroligt fort! Vi ska ut och fira ikväll :)

Bloggar du nu igen?

Funderar på vad folk egentligen vill läsa i en blogg. Jag har ju inget tema direkt, mer än mig själv. Det känns ganska ointressant, såklart. Att läsa vad jag ska äta till middag,att jag ska träna eller att jag dricker mig piggelin på kaffe känns inte direkt som det drar folk, fast å andra sidan så är det inte heller meningen när jag tänker efter ett snäpp ytterligare. Det som spelar roll är ju såklart vad jag får ut av att göra detta. Många har svårt att förstå meningen med en blogg, jag kan förstå hur de tänker, när man, som jag, inte har speciellt viktiga, intressanta och användbara saker att tillföra mina läsare (eller ickeläsare,vad vet jag?!) Men jag ser det mer som medicin för själen. Att skriva av mig. Inte skriva ner allt som händer i min värld, men lite av varje. Sen om människor väljer att läsa är det upp till dem, men det är inte det viktiga trots alls. Jag har ingen aning om det ens är någon som läser det jag skriver, men likt förbannat så skriver jag. Men som sagt, för min egen skull. För mina fingrars skull. För själens fridfullhet och för en rörig hjärna att försöka strukturera upp tankar och grubblerier. kort och gott. Det är självklart roligt på nåt konstigt sätt OM människor vill läsa, men den känslan är inte på långa vägar det som får mig att vilja skriva. Jag skulle absolut kunna sitta inne på Word och skriva ner sida för sida om mina dagar och tankar. Och vem vet, det kanske jag gör. Men där kanske jag är ännu mera öppen och låter de allra innersta blottas på bladen. Se det som medicin. Se det som nån slags terapi. Och för all del, tyck att det är märkligt.
Det är min förklaring till varför jag bloggar. Kanske köps förklaringen av någon, kanske dissas den av andra. Inte vet jag, och inte spelar det heller någon roll.

För ett år sedan...

Idag för ett år sedan höll jag på att krypa ur skinnet av spänning och nervositet. Imorgon för ett år sedan gifte vi oss. Ett år har redan passerat. Ett år sedan jag kände mig sådär himla vacker som man säkert bara gör en gång i livet. Nu hänger klänningen i skåpet som ett minne. 6000kr som använts EN gång och sedan hänger i en garderob resten av livet. Det känns lite i snåltarmen när man tänker på det på det viset. Visst jag kan sälja den, men det känns inte heller rätt. Dilemma.

Längtar efter hösten. Jag har en del att ta igen den här hösten och vintern...

Glömde ju skriva att Rihanna och Lady Gaga spelas högt och mycket i mina hörlurar.

Vad var det nu?

Mina ögon kliar. Har aldrig varit allergisk mot nånting förut, men nu på senare år om somrarna så har jag riktiga jäkla besvär med ögonen. Tar ögondroppar och Clarityn, men va fan hjälper det?! Folk som ser mig måste tro att jag inte gör annat än att grina. När jag kommer till jobbet och känner att de tittar lite extra på mig med den där "åh-hon-har-gråtit-blicken" och man snabbt försöker säga att "det är allergi mot ehm... ja, vad heter nu den där blomman som blommar nu?" (såklart kommer man inte på vad åbäket heter just då heller!)...och deras blickar förvandlas till "ja-skyll- på- allergin- du-blicken" Suck!...

Gråbo, heter förövrigt växthelvetet som gör det så svårt för mig just nu.

Har cyklat 10,4 mil den här veckan och är riktigt stolt över min insats. Min rumpa däremot är lite mindre nöjd. Men jag ska införskaffa mig ett mjukt sadelskydd så blir både jag och rumpan glada!
Bra träning får jag verkligen och det märktes idag på aptiten. Blev lite rädd då jag det första jag gjorde när jag kom hem var att gå lös på nachochipsen sedan gårdagen (salt !!) En stund senare kommer gubben hem och börjar med middag och jag käkar glatt en portion... och hej och hå..nyss blev jag hungrig igen och smällde i mig en knäckemacka och en kopp te.
(detta sker inte varje dag som tur är!)

Nu är det dags för teve.

Nu har jag gått lös på nachochipsen här...
Det bådar icke gott...

Första dagen på nya jobbet gjord. Typ. Förutom att jag inte varken jobbade på den förskolan jag ska vara på, med den personal jag ska jobba med och inte heller hade hand på de barn som kommer gå på min avdelning. Men, jag lär känna andra barn, och lär mig namnen på ytterligare ett tjog.
Cyklade i värmen och det gick bra. Hemvägen är inte lika rolig som ditvägen då den bjuder på äckligt sega backar. Sen gjorde den gassande solen sitt också. Men, tur att det är på hemvägen, då kan jag se det som ett träningspass.
Apropå träningspass så ska jag köpa träningskort snart igen. Har snart övertalat maken om att köpa sig ett han också. Han är i bearbetningsfasen i nuläget.

Vilket himla skönt väder! Tur att jag jobbar som jag gör och kan vara utomhus i alla fall.
Men det hade varit väldigt skönt att ligga på plajan...

Börjar klockan 10 idag. Cyklar runt 09 så jag inte kommer dit jättesvettig.

Alltid finns det nåt att grubbla ihjäl sig på. Är det inte det ena så är det det andra. Och är det ingenting någon dag så kan man slå sig i backen på att det kommer som ett brev på posten några minuter senare. Men, jag antar att; det som inte dödar härdar...

Inte för att verka sån...
men ärligt, nån gång vore det ju himla skönt med lite harmoni och ett stilla lugn.

Jag tror fortfarande att det kommer.

Cornelis, huvudvärk och en gnutta solskensglitter.

Konstigt det där med känslor och väder. Hur de liksom spelar in på varandra. Eller åtminstone hur vädret spelar in på känslan. Vaknade av solen idag och det är ett av det mest trevligaste jag vet. Hoppas den tänkt stanna framme hela dagen.
Har dragit på mig en irriterande huvudvärk över natten som inte har lust att försvinna. Trots kaffe, vila och Cornelis så har den klamrat sig kvar.
Det finns ju såklart Alvedon och massa annan skit man kan proppa i sig, men jag undviker det så gott det går,och jag brukar lyckas överleva samt att värken brukar försvinna. :) Man får inte sjåpa sig i onödan.

Harry Potter i kväll. Spännande!

Semester är skönt. Riktigt skönt. En vecka kvar innan jobbet startar. Innan hösten startar. När semestern är slut är det dags för höst. Inte för att jag vill det egentligen, utan mer för att det blir bäst så, då jag ändå inte har semester.
Har hunnit med en del under denna semester ändå. Träffat fina vänner som bor långt borta, ätit Åhusglass i spöregn bara för att man måste ätit Åhusglass i Åhus, shoppat mig pank på Ullared, blåst bort på kusten, åkt båt vid två tillfällen, hoppat runt på de varma klipporna, doppat mig i havet, aktat mig för brännmaneter, fångat krabbor samt matat en Trut-fågel med korv. Lärt känna en ny bebis som jag ska lära allt jag kan <3

och lite till.

One dream one soul, one prize
One goal, one golden glance of what should be
/queen

Morgonbestyr och funderingar.

Lyssnar på Bao:s nya skiva "O klang och jubeltid", funderar på om vädret, dagen till ära, kommer bestämma sig för sol eller regn, har en inpackning i håret gjord på avocado och honung, samt överväger att brygga lite mer kaffe. Senare ska det promeneras en rask promenad så svetten lackar och ännu mer senare blir det grillning med kära vänner. Söndag, fast ändå som lördag. Lördag i 4 veckor framöver. Det känns bra.

Det gör inget att det kommer lite regn då och då. Men när det regnar så intensivt att man vaknar tre till fyra gånger på en natt för att man tror att syndafloden är på väg in genom rutorna så stör det mig lite.
Idag är det en inomhusdag. Inomhusdagar med fru Hermansson brukar innebära storstädning. Eventuellt brödbakning också. Och lite kaffepauser, såklart.
Finaste M och jag skulle badat idag. Men jag kan ärligt säga att det inte riktigt suger i badtarmen när man blir minst lika blöt av att bara stiga utanför ytterdörren. Så, jag gissar att vi ställer in det.

Till kvällen ska E och jag gå på bio. Transformers... ....

Sommar!

Jag älskar sommaren! Bara det att ha fönstret helt öppet och släppa in den friska sommarbrisen fyller mig med massa lycka. Det luktar så gott.
Idag ska jag ta med mig en filt, en bok och en termos kaffe och antingen bara gå ner till gräsplätten här nedanför, eller cykla iväg till vattnet och lägga mig där. Det lutar mot att cykla någonstans. Vatten är härligt och jag tror jag behöver det.

Innan dess ska jag fixa färdigt här hemma så man kan komma hem till ett finstädat hem sedan. <3

Det är inte klokt så mycket jag hinner med på en dag. Och än är dagen inte ens i närheten av att vara slut :) Fantastiskt.
Cyklade iväg till nya arbetsplatsen i morse och hälsade på. Jag kommer trivas väldigt bra med både personalen och huset och säkert även barnen. Träffade inte så många av barnen idag då de flesta gått på ledighet. Men längtar redan tills jag börjar!
Igår morse gick jag ut och promenerade innan frukosten och idag cyklade jag 3 mil. Känns bra. Ikväll ska E och jag gå ut och gå en promenad också.

Bakar bullar och kakor. Känner mig som värsta braiga hemmafrun!

Ibland önskar jag.

Det är svårt att inte riktigt ha nåt man tror på, något eller någon. Men vad skulle jag tro på egentligen? Någon som skulle höra vad jag tänker och vad jag innerst inne önskar i livet? Nån som hör mina önskningar och förhoppningsvis besannar dem? Visst, det hade känts lättare på nåt sätt om jag nu var så övertygad om att det fanns någon. Men nu är jag ju inte alls övertygad, tyvärr.
Jag får ju, som alla andra icke troende, tampas med livet och helt enkelt se saker och ting som fördjävlig otur eller ren och skär tur. Som ett lotteri. Hurra, du vann storvinsten! Bil, hus, man, barn, hund, inga sjukdomar, alla lever tills de är minst 90 år och jadajada...
Eller så drar man niten.
Äh, inte riktigt så kanske. Men vinst eller nit, så är det ju. En del av vinsten kan ju bli en nit så att säga...Beror ju på vad man önskar i livet.

Första semesterdagen är skön. Men ack, så mycket jag grubblar.

Känner mig smickrad och lite stolt. Men känner inte för att skryta...Men nu blir det nog tyvärr så ändå. Sätter mig själv sällan högt upp på en pedestal och ställer mig gärna längst bak i vissa sammanhang. Så idag är dagen då jag stolt kliver fram och sträcker på mig!
Det är roligt när en människa tipsar andra om mig som en bra sångerska. Att någon som är grym inom musik ger mig och endast mig chansen. Ingen annan. Någon som tror på mig och min sångkapacitet. Tackade förstås nej, men ändå. Att bli erbjuden samt få lite cred räcker långt för att jag ska kunna sträcka lite ytterligare på mig och vara säker i min sång.
Det är det enda som behövs för mig, då musiken endast kommer vara ett intresse och inget jag någonsin skulle kunna tänka mig att arbeta vareviga dag med.
Men att någon har så höga tankar om mig och min röst är väldigt roligt!
Tack!

........................

Syrran är här. Både maken och hon sover förstås och här sitter jag. Var tvungen att brygga lite kaffe före de vaknar för man vet aldrig hur länge de tänkt sova. :) Själv sov jag till halv åtta, vilket inte är jättevanligt!
Idag ska vi åka ner på stan och käka lunch och kanske shoppa lite.

Förlåt?

6 e Juni. Sveriges nationaldag. Visst är det en fin högtid det där med nationaldagsfirande. I alla fall överallt förutom just i Sverige. Här viftar vi lite i smyg, lite lagom, för att det inte ska bli nån stor grej av det hela. Nationalsången sjungs, men om än lite tystare. Ingen riktigt vågar njuta av den här dagen då ingen vet var gränsen går.
Eller, visst vet vi det egentligen? Vi får ju helt enkelt utgå ifrån att de flesta normala människor endast firar för att det är en fin sed och inte för att på något sätt provocera någon annan. Klart att det finns idioter, men förhoppningsvis är de inte fler än antalet förståndiga människor.
Förutom alla idioter då, så tycker jag Sverige är ett fint land. Och det borde jag väl få tycka?

På nationaldagen brukar vi alltid sjunga Kents låt Sverige. Jag tycker otroligt mycket om den och den har blivit en symbol för svenska sommaren för mig. Därför citerar jag den. Inte för att provocera, utan för att inspirera kort och gott.

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Tar en kopp nybryggt kaffe och känner att livet rullar åt rätt håll. Med vissa gropar på vägen, såklart. Men aldrig för stora så att jag inte skulle lyckas ta mig ur dem.

Äppelblom och en doft av syren...

Härom dagen, när jag åkte buss, funderade jag på ord. Det finns vissa ord som helt enkelt bara klingar positivt. Det finns inget negativt, utan orden är bara vackra. Till exempel orden:

Äppelblom
Syren
Körsbärsblomma
Snökristall

(m.fl)

Det liksom inte bara låter otroligt fint utan smakar underbart då man säger dem. Lite solskensglitter och fågelkvitter på det så är lyriken fulländad.
Och åter igen har fru Hermansson filosoferat sig iväg till flummigheternas land. Men jag tycker att man ska stanna upp ibland och fundera över vad jorden och livet har att ge en, och hur otroligt mycket vackert som vi egentligen oftast bara rusar förbi.

Stanna upp, lukta på syrenbusken, känn solens värmande strålar, lyssna till fåglarnas kvitter och känn livet.

Tänk att just jag fick livet.

Onsdag morgon och idag ska jag jobba på en annan förskola. Jag kom ihåg det själv, för säkerhets skull bad jag Erik igår om att han skulle påminna mig idag så att jag inte går till mitt förra jobb.
Det känns lite sorgligt i hjärtat trots allt. Nu ska jag förstås vara där två veckor till från den 13 till den 23, men ändå. Sen är det verkligen finito på jobbet. Jättetråkigt att skiljas från alla barnen och kollegor.
Men, jag ser väldigt mycket fram mot mitt nya jobb i höst också. Det blir spännande och kul.

Måndag och näst sista dagen på mitt jobb.

Känns lite konstigt att bara sluta sådär huxflux. När jag verkligen känt mig hemma och trivts otroligt bra med mina kollegor, och för att inte tala om barnen. Lite vemodigt men samtidigt spännande att se hur mitt nya jobb kommer vara. Säkerligen härliga kollegor och barn där också, bara det att det tar tid innan man lärt känna allt och alla. Hoppas så innerligt att detta blir det sista långvicket innan en fast tjänst.

Min cykel är borta. Vi skulle ääääntligen gå ner och laga båda cyklarna (som jag fixat punka på, båda två...) och så är min borta. Stulen. Suck.
Men har sett en otrooooligt fin hoj på Coop som jag verkligen verkligen vill ha. Kostar 5000 men är så himla fin! Röd och jättegammalmodig. Har världens skönaste handtag och världens mest obekväma saldel (men den går ju att byta ut). Jättebra cykelkorg och endast 3växlad. Helt perfekt. <3
Men det går även bra med någon annan, lite billigare modell. De kan vara bra de också. :) Cykel behöver jag i alla fall då jag i höst kommer cykla 2 mil om dagen.Yeeeha!

Gjorde LCHFbröd igår så idag körde jag igång med det igen. Har märkt att jag blir mycket snabbare mätt när jag käkar dem. Tror att det är till en viss del för att de absolut inte är speciellt gott...
Jag menar, kokosomelettsmörgosmedengnuttalinfrö i är verkligen inte speciellt upphetsande...
Men det gör minsann nytta.


Haha, just det! I lördags var vi på Bergvik och kollade runt och så gick vi förbi Resia. Vräkte då ur mig i all hast att "vi går in och kollar på sistaminuten-resa. Och förväntade mig ett "...mjaha" från min make. Men han bara "ja!".
Då tappade jag hakan! Vi beställde aldrig nån resa för det kan va svårt att få ledigt tre veckor innan semester, såklart. :D Men han var helt klart på! Så nästa gång så.
Längtar så grrrrrymt efter att åka till värmeeeeeen! sola bada och sola och bada ...

http://www.youtube.com/watch?v=1-WkPZQebLI

Lyssna och dröm er bort.

Ville bara säga att jag tänker på dig...

Lilla mor.
Idag är det din dag. Det kommer alltid vara din dag.
Hade du funnits här så skulle jag överöst dig med paket och sång, frukost på sängen och blommor.
Det är både mors dag idag och din födelsedag.
Allt på en gång.
Såklart känns det i hjärtat och allt blir mer påtagligt då jag faktiskt inte har någon att fira denna dag.
Men grattis känns väldigt konstigt att skriva...
En blomma och ett ljus kommer stå vid ditt fotografi idag.
Hur som helst...
Jag tänker på dig.

Sitter i evighet och försöker experimentera ihop meningar som skulle kunna tydliggöra hur jag just idag känner och tänker. Det blir lätt aningen komplicerat då man bör ha författandets gåva. Att kunna måla ner sina känslor på ett ark med ett skrivdon, eller varför inte, knappa in orden på en datamaskin. Jag önskar att jag kunde. Igår, när jag strosade mot arbetsplatsen, blev alla mina sinnen tillfredsställda på samma gång. En oerhörd, sagolik föreställning som jag sällan får erfara. Men när den väl uppenbarar sig så är det ett rus av känslor som svärmar igenom min lekamen. Jag kände doften av syren, jag såg Helios ljus, jag kände hans glöd mot mitt skinn, jag skådade allt det gröna, jag beaktade fåglarnas kvitter och hjärtat och själen kände enorm harmoni. En lugn och trygg varelse som ofta söker efter ro men ganska sällan finner den gick på vägen och fann den. Om bara för en stund. Men den fyllde hela mig och det kan jag leva på länge.

Gringubbe!

Trots begynnande huvudvärk började jag baka när jag kom hem, idag igen. Det blev både hllongrottor, kanelkakor och nån lchf-kokoskaka. Väntade på posten som förut kommit drygt efter ett, nu kom den när klockan var 17.16...bara det gjorde mig upprörd. Men blev snabbt på humör igen då mitt H&M-paket kommit. Snörade på mig skorna och gick ner till Pressbyrån för att hämta ut det. Jag visar mitt körkort samtidigt som jag säger lite försiktigt att "ja, jag har inte fått ett nytt körkort ännu och heter numera Hermansson..." (Till saken hör det att det ALLTID gått bra förut att hämta ut ändå!) Men inte nu inte. Nej nej, gubben bakom disken säger att han sannerligen inte kan lämna ut nåt paket till mig och att jag måste få ett nytt körkort innan han kan lämna paketet.
Jag känner huvudvärken börjar smyga sig på ordentligt samt att mina ögon fylls av tårar. Inte av sorg utan av vrede. (jag grinar när jag är arg...) Gubbstrutt! Jag får fram nåt mellan andningarna om att jag precis(?) gift mig och att jag inte hunnit fixa ett nytt körkort. Men Nej. Jag fick inga kläder. Jag ska ringa Shenker imorgon och be om hjälp.
Det är ju Jag! Varför skulle jag vilja ha någon annans kläder? som jag inte valt?!

Vandrade hemåt med världens huvudbang och ska nu lägga mig i soffan och se på teve...

and I really owe you...

Börjar halv tio idag också. Har haft sovmorgnar hela denna veckan och imorgon slutar jag klockan 13. Att jobba 75 % är både bra och dåligt. Bra för tiderna och dåligt när man får lönen. Så, jag ser faktiskt fram mot att börja jobba 100% till hösten samt att vara ute och timvicka i juni månad.

Hittade ett par trekvartsjeans jag köpte på Ullared förra året och jädrar i mig vad bra de satt! :P
Som nya ju.

H&M-paketet kom ej igår så jag håller tummarna att de kommer idag istället.
Det blev bullar och vi provsmakade varsin. De blev goda om än lite annorlunda till utseendet.

Gött med sol.

Nu bakar jag. Men jag tror att jag dödade jästen... :(

Sockermonster!

Ringde återbud till att att lämna blod idag. Har ont i magen och tänkte inte sitta och dela med mig av mitt blod idag. Men på fredag satte vi en ny tid och då är jag säkerligen mitt gamla vanliga jag igen. Gick och handlade grejer till tacosen ikväll och gick sedan hem. Tvättmaskinen är färdig, diskmaskinen igång, vatten är kokat, kaffe är bryggt och nu inväntar jag bara mitt h&m-paket. Kanske att det kommer idag. Det finns en chans. Tyvärr är beställningen uppdelad i flera omgångar då vissa plagg inte kommer förens i mitten av juni osv. (det låter nu som att jag köpt MASSOR, men nej, inte massor...lagom!)
Tänkte baka bullar men jag tar mig inte för det riktigt. Plockar lite och grejar men när jag väl bestämmer mig för att ta tag i bullbaket så finns det alltid nåt i mig som kommer på nåt bättre att göra. I det här fallet var det kaffe och blogg.
I och för sig är det bra om jag avvaktar med bullbaket nån dag då jag idag är ett sockermonster och säkerligen skulle smaska i mig ett dussin bullar i ett nafs. Lika bra att vänta...
Har börjat dra ner lite på kolhydraterna (apropå kanelbullar...) Gör mina oopsiebröd och skippar kolisarna till maten. Till tacosen ikväll blir det massa sallad och bönor istället för bröd och chips.

Sen svullar jag väl i bullar om jag nu tar mig tid att baka några.

Ja men visst!

Börjar inte kaffebryggaraset ge med sig nu också?!!!?
Jojomensan!

Bajs.

Men åh.

Jag tycker att det är otroligt jobbigt att jag ska behöva koka mitt vatten. Vill jag ha kaffe, ja, då måste jag först koka vatten, låta vattnet svalna och sedan brygga mitt kaffe. Tar ju hundra år. Men, smart som jag är (och säkert alla andra Karlstabor också, så har jag förberett avsvalnat kokat vatten. Men det är inte det som är grejen. Även fast jag vet att jag har en tillbringare med vatten i kylen så irriterar det mig nåt fruktansvärt. Jag vill kunna dricka kaffe eller för all del bara ett glas vatten när jag vill,utan att jag ska behöva KOKA vattnet först.
När jag känner mig såhär grinig över detta kan jag ändå inte låta bli att skämmas en gnutta då jag verkligen beter mig som en bortskämd äcklig svensk. Vilket jag är.
Det gäller drygt en vecka att vi måste koka vattnet.
Visst kan jag väl stå ut. Men för den sakens skull behöver jag inte tycka att det är roligt!

Igår hade jag ont i huvudet och inatt förflyttades värken ner i magen. Det blåser storm ute och jag ska lämna blod idag.



Erik brukar kalla mig Lilla My. Jag förstår inte varför.
Kanske är jag, som jag förut också påstått, en gnällig fisförnäm liten surpuppa, men enligt min man så är jag bara söt :)

Ja, vad en gör uppe redan halv sju på en lördagsmorgon kan man undra. Trött är jag ju, men somna om kan jag inte. Dricker kaffe.
Igår åkte jag ner på stan efter jag slutat jobba och tog en fika med Helena. Köpte stora vita träbokstäver som bildar ordet MYSA som vi ska ha på vår vita hylla bakom soffan. Köpte också ett par aprikosfärgade jeans.
Sen kom älsklingsgubben till stan och vi gick på bio. Vi såg Pirates ... Den var bra tycker jag. Erik ansåg att den inte var lika bra som de första. Håller kanske med honom, men den var ändå sevärd. Musiken är ju bra.

Idag ska vi städa på balkongen och få ordning där så det blir mysigt att sitta där ute. :)

Lilla Stora Maria...

Det är inte helt lätt. När jag åker hem till pappa händer det alltid någonting med mitt inre. Med mig.
Jag blir liten. Jag vill vara nära, kramas och busa. Krypa upp i hans knä och vara nära alltid.
Mitt tankesätt ändras och mina handlingar blir lite mer annorlunda- lite mer barnsliga.
Ibland kommer jag på mig själv att-hjälp, jag är ju närmre 30 än 20 och jag är verkligen inte liten längre.
Jag är, precis det som jag tyckte var så avlägset för 10 år sedan,... vuxen.
När blev jag det?
27 år och inget annat är jag och ibland har jag svårt att acceptera det. Svårt att acceptera att den "lilla Maria" är borta.
Hon dyker som sagt upp vid vissa tillfällen i livet, och jag har mycket svårt att släppa henne.
Skulle jag haft enklare att acceptera vuxenlivet ifall mina tonårsår hade varit utan allt kaos? Hann jag inte riktigt med? Hann jag kanske inte leva, utan endast fokusera på att överleva.
Vad vet jag.
Hur som helst. Alla de känslor som fyller min kropp när jag är hos min pappa är oändligt starka.
När jag står på busstationen och lutar huvudet mot honom och jag vet att jag snart kommer åka därifrån skär det i hjärtat som tusen knivar.
Då är jag inte stor.
Tårarna går inte att stoppa när de väl börjat rinna över.

Jag beundrar honom. Ser upp till honom.
Älskar honom.


Minnesanteckning till mig själv, ifall jag nån gång glömmer...
Lilla, stora Maria.
Du är vuxen. Så är det. Du har lägenhet, du är gift och har en utbildning och ett jobb. Visst trivs du med livet? Och visst är det härligt att kunna sköta sig själv? Tänk efter. Du kommer alltid vara dottern Maria. Hur gammal du än är. Släpp taget om 15åringen och njut av livet som vuxen kvinna. Det finns mycket att se och upptäcka även där.

Älskade du!!!

Men ååååååååh! Går runt som en osalig ande här hemma och bara tycker synd om mig själv som är så ensam just nu. Det kan inte hjälpas men jag saknar honom redan så mycket och längtar tills han kommer hem igen. Jag missunnar honom verkligen inte en trevlig resa till Aten. Verkligen inte. Det är bara det att jag inte tycker om att vara ifrån honom. Inte alls. Jag är inte hel själv. Själen är inte hel, hjärnan tänker inte klart och hjärtat saknar en bit. Det är konstigt hur mycket en människa kan göra med en.
Väntar bara på att han ska ringa.

Meeeeeeen, jag ska inte sitta hemma och deppa hela helgen nej. Imorgon åker jag ju till pappa. Bussen går klockan 0800 från stan. Har packat och plockat fram kläder jag ska ha på mig. Städat lägenheten så att allt är fint när jag återvänder på söndag. Biljetten är nedpackad i väskan och jag tog inte med alls mycket kläder. En ryggsäck, och den blev inte ens full. Det kanske är bra att åka buss ibland.

Måste väl vänja mig vid bussåkande då jag kommer behöva åka rätt så mycket buss i höst när jag börjar PÅ MITT NYA JOBB. (Hurra för jobb!)
Men jag kommer nog cykla ett par gånger i veckan i alla fall för att slippa åka buss då och då...


Åh, älskade manvän! Nu är du på väg till Stockholm och imorgon flyger du långt bort från mig. Hade så gärna velat legat ihopkrupen i din resväska och följt med dig. Vill följa med dig vart fan du än tar vägen i livet.

Det dröjer lite mellan inläggen här, men jag har så mycket annat att göra om dagarna så bloggen får helt enkelt vänta lite ibland. Igår t.ex. fick vi äntligen klart tackkorten. Absolut kunde detta skett mycket tidigare, men antar att jag har mig själv och min idiotiska hjärna att skylla på. Och lite på att fotografen "trodde" att han hade skickat oss korten, fast han inte ens beställt dem...Nåja, åter till gårdagen. När vi var färdiga runt 21.00 med både packning åt maken och kortpysslande så sjönk vi ner i soffan och tittade på hockey. Erik tittade och jag somnade.
Idag åker Erik till Stockholm och imorgon flyger de till Grekland. Åh, vad jag är avundsjuk! Blir sällan det, men den här gången tycker jag allt att jag kunde fått följa med. Jag fyller ju försjutton år på lördag. Jag hade inte behövt följa med på alla utflykter de ska göra, jag hade LÄTT kunnat legat vid poolen och glassat i solen. LÄTT!
Men jag åker till Vara imorgon och blir där till söndag då jag åker hem och har en semesterdag även måndag. Det är skönt!
Idag när jag slutat jobbet ska jag köra ner till stan och fixa lite grejer och även titta i lite roliga affärer och kanske utnyttja presentkortet på H&M som jag fick av farmor och farfar.

Men först ska jag skjutsa älskling till jobbet och sedan skjutsa mig själv till jobbet. Hej och Hå!

Vi, eller rättare sagt jag, har länge pratat om att vi borde städa vinden så att vi får plats med lite mer skit däruppe. Igår hade vi en mysig dag på stan, Erik och jag. När vi kom hem runt tre slängde vi oss och slocknade som ljus. Han på soffan och jag i sängen. Jag tror jag sov en halvtimme eller nåt, längre än jag brukar kunna iaf för jag var döseg när jag vaknade. Hur som helst. Då fick jag rycket. Jag gick in i lilla rummet, hämtade säckarna med vinterkläder, tog fram vindsnyckeln och knallade upp på den varma (!) vinden. Bar ut allt som fanns i den, nästan, flyttade över saker som låg i påsar/säckar till kartonger då det blir lättare att stapla. Höll väl på i två timmar drygt. Från det att vi knappt kunnat öppna vindsdörren då det nästan rasat saker över oss, till det att man faktiskt kan gå in i det lilla utrymmet och plocka fram det man behöver. Och då slängde jag ingenting! (eller ja... inte mycket i alla fall) Hurra för mig! Så nu är jag väldigt nöjd med min insats och har kommit på att om man vill ha saker gjorda är det bästa att ta tag i det själv.
Idag ska jag göra fint i lilla rummet. Städa garderoben där inne så att den inte bara används till skräp. Skräpet får plats på vinden numera :D

Jag vill mer och mer bo i hus! Tänk! Ett eget litet ställe med liten trädgård som man kan pyssla i.
Vi kollade på gårdar igår. En mark på 19 hektar vore ju nåt förstås... ... ...Eller...nääää... :D

Oliiiiiiiiiidligt.

Hatar att vänta.

Fredagsfeeling.

Kaffet är drucket och musiken spelas. Jag inväntar att manvän slutat jobba för då vankas det springtur. Kanske 5 km, kanske 3 km. Helt beroende på hur det känns. Fixar fredagsfint här hemma och ska nog ta och byta lakan i sängen också.

Ballerina blåbär/vanilj är en riktig favoritkaka.

Undrar ibland hur det skulle kännas att ha dig här. Bland träden, blommorna, människorna och ljusen. Som en del av det som en gång var. Om du kom tillbaka, som du gjort i så många av mina drömmar, hur skulle det bli? Hur skulle din och min relation vara? Jag gissar att man behövt börja om från början. Lära känna varandra. Åtminstone skulle du behöva lära känna mig. Jobbig tanke att tänka att; du faktiskt inte känner mig. Banden skulle finnas, men du skulle inte veta vem jag blivit och vad jag åstadkommit i livet, hur jag lever och vad jag anser om livet, hur jag klarat mig och vad jag gjort från då till nu. Jag ser inte ut som 15 längre och är nog inte alls den jag du kände. Lite kanske, men ytterst lite. Vad skulle vi prata om? Hur skulle vi bete oss första ögonblicket vi sågs? Skulle vi båda springa fram och krama om varandra och falla i gråt, eller skulle det gå lite trevande fram? En stel kram och sedan sitta ner och prata över varsin kopp kaffe, eller kanske varsitt glas rött? Var skulle vi stå och hur lika skulle vi vara i våra åsikter om livet och världen? Skulle kärleken finnas eller skulle den också behövas byggas upp på nytt? Hur bygger man en kärlek som från början föddes genom navelsträngen och sedan försvann? En kärlek man inte kunnat göda under flera år...finns det någon kärlek kvar då, förutom den kärlek man borde ha?
Om du skulle komma tillbaka. Vart hade då hållit hus under alla dessa år, och varför hade du inte kommit tidigare i så fall? Hade du inte dykt upp förens nu hade jag nog bara blivit arg. Eller mer besviken. Hur kan man bli arg på någon som man inte känner?


Jag har så mycket frågor jag vill ha svar på.Så mycket frågor som aldrig kommer besvaras.

Jag minns ju inte så mycket. Men däremot gör du dig alltid påmind då och då. Ibland ofta, ibland mer sällan. Det jobbigaste är att inte veta. Det är så mycket jag inte vet och det är så mycket jag vill känna. Jag vill känna den där ... "mammakramen", jag vill höra dig, höra din röst fylla mina hörselgångar, andas in din doft och känna din närhet. Hur var den nu igen? Hur var du?
Även fast jag inte vet längre hur och vem du var så är det ändå nånting jag saknar.

Och när jag väl saknar så ska du veta att det värker något fruktansvärt i hjärtat. Önskar jag kunde ta fram känslan av att ha dig nära. Om jag inte får ha det på heltid kan jag väl ändå få ha det en gång per år eller kanske två?

Tror inte riktigt mina öron, men jag sitter och lyssnar på Sanna Nielsens nya album. Thats wierd. Men det har väl med de däringa känslostormarna å göra gissar jag.

Sprang 5,6 km på 37 minuter förut. Ganska bra. Tror jag gjorde av med 5 äpplen. Skulle kännas bättre om den mätte i saker som anses väldigt onyttiga än i frukt och grönt. Men ja, det är ju en del socker i frukt så det får väl ändå vara ok.
Har haft ont i en höft sedan i fredags. Speciellt ont gör det då jag suttit och stelnat till och sedan ska resa mig och gå. Har som en öm punkt på höftbenet så jag undrar jag var det kan vara. Har i alla fall lyckats ignorera detta alla gånger då jag varit ute och sprungit.. Det gör inte ens ont när jag springer utan det kommer ju ändå. Men "upphovsmannen" är nog springet...tyvärr. Eller inte. Jag hoppas på inte.

Satte igång bryggaren och hoppade in i duschen och nu sitter jag här och njuter med mitt kaffe. Imorgon är det fredag och helgen bjuder på vindsstädning = kasta allt som tar plats samt det som inte gör det. Sen ska jag hinna med lite kvalitetstid med Erik som åker till Aten på torsdag med jobbet. Han åker iväg och är borta ...på min födelsedag... Jag försöker att inte bete mig som en barnunge och klaga över det. Men innerst inne känns det lite konstigt trots allt. Han inte hjälpa det, men för fasen. :) Vem ska då ge mig massa paket och frukost på sängen och framförallt, vem ska pussa mig grattis på min 21årsdag? För visst är det det jag fyller? Jag tog ju studenten för drygt två år sedan och då är man ju 19. Jag var det i alla fall. Jo, men det måste stämma.

Nä, om man ska ta tag i hemmet. Tvättmaskin, diskmaskin och dammsugsmaskin.

Känslor!

Idag är en sån där dag då känslorna nästan svämmar över. Alla möjliga känslor bubblar och spritter i kroppen. Ena stunden känner jag enorm lycka och glädje och nästa så blir jag vemodig och har nära till tårar. Hur kommer det sig att kroppen eller snarare själen (var den nu sitter och om den sitter någonstans.) kan känna så mycket olika saker på så kort tid? Lyssnar, som vanligt, på musik när jag är hemma. Beroende på vad för låt som spelas så förändras mitt humör. Borderline, tänker ni. Nej, inte alls säger jag . Men däremot så har jag nära till känslor och skattar mig själv lycklig för att jag har det. Tänk att jag kan känna så mycket inom bara några få minuter. Det är ju egentligen helt fantastiskt att bara en melodi kan ge mig sådana känslostormar. En text som på nåt sätt träffar en öm punkt nånstans i kroppen och bara trollar fram en känsla och gör mig ett med låten. Ett med livet. Ett med mig själv.

Flum flum flum flum flum...

För att återgå till verkligheten så har jag satt upp nya fina vita gardiner uppe i tvrummet, när Erik kommer hem ska vi ut och springa, det blir tacopaj till kvällsmat och jag kommer troligtvis somna som en liten stock i soffan redan runt åtta!