Idag är en sån där dag då känslorna nästan svämmar över. Alla möjliga känslor bubblar och spritter i kroppen. Ena stunden känner jag enorm lycka och glädje och nästa så blir jag vemodig och har nära till tårar. Hur kommer det sig att kroppen eller snarare själen (var den nu sitter och om den sitter någonstans.) kan känna så mycket olika saker på så kort tid? Lyssnar, som vanligt, på musik när jag är hemma. Beroende på vad för låt som spelas så förändras mitt humör. Borderline, tänker ni. Nej, inte alls säger jag . Men däremot så har jag nära till känslor och skattar mig själv lycklig för att jag har det. Tänk att jag kan känna så mycket inom bara några få minuter. Det är ju egentligen helt fantastiskt att bara en melodi kan ge mig sådana känslostormar. En text som på nåt sätt träffar en öm punkt nånstans i kroppen och bara trollar fram en känsla och gör mig ett med låten. Ett med livet. Ett med mig själv.
Flum flum flum flum flum...
För att återgå till verkligheten så har jag satt upp nya fina vita gardiner uppe i tvrummet, när Erik kommer hem ska vi ut och springa, det blir tacopaj till kvällsmat och jag kommer troligtvis somna som en liten stock i soffan redan runt åtta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar