Att känna sig attraktiv...eller nåt.

Tycker om Magnus Uggla. Fortfarande.

Ville mest säga det.

 

"Snälla bli som förut, och bekräfta mig som man. Jag vill inte göra slut när jag vet att du kan"

 HA!

 

"För missar du, så dissar du, alla mina manliga behov"

 

 

Jamenvisst.

 

 

Nu ska flodhästen ta en dusch.

Hur kunde jag bli så gammal så fort?

Blivit fint uppvaktad på morgonen med frukost på sängen, snarkande dotter bredvid mig och fina paket.
Tack, kära lilla familjen. Nu inväntar jag en spark och lite buff från lillebror också så är dagen fulländad.

Förändringar i planeringen.

Sjukskriven 100% fram till förlossningsdagen. Så, nu blir jag hemma väldigt länge. Detta var välbehövligt. Jag är glad för det.

GAH!

Att blogga är fanimej både bra för själen och inte. Men ärligt, det finns ingenstans jag känner mig så ensam som när jag blottar mig och mitt innersta men inte får en enda blink om att ni förstår mig, eller åtminstone ser mig. Hur kan det vara 15 sidvisningar på ett inlägg och ingen som har det minsta lilla samvete att skriva något? Eller är det endast en enda förföljare som är inne på ett inlägg 15 ggr per dag?

Äh. Har en dålig dag bara...

Jag vill verkligen inte klaga!

Men var är ett bättre ställe att ösa ur sig hur man mår, om inte i en blogg? Och helt ärligt. Nu mår jag inte bra. Jag är jättelycklig att vi ska ha en liten bebis snart. Men helt ärligt, IGEN, det är jobbigt.
Kan inte sova. Har inte sovit mer än 5 timmar på raken sammanlagt under en veckas tid. UTAN att vakna. Att inte kunna sova är fanimej det värsta jag varit med om. Okej när bebisen är ute att jag inte kommer få sova många timmar då heller, MEN jag kommer kunna ligga på fler sätt än bara på vänster sida för att sova. Jag kommer kunna ligga på mage och rygg...
Jag avskyr när kvällen kommer, för jag vet att det endast är en lång evig väntan tills det är morgon och jag kn gå upp. Den jävla klockan som lyser med sina röda siffror och talar om för mig att, nej, det var bara en kvart sedan du tittade på mig förra gången...
Jag orkar inte med mig själv. Hur ska jag då orka med de jag älskar som är runt om mig?

Jag älskar att vi ska ha en lillebror. Det har inget med saken att göra. Men jag skulle älska det ännu mer om jag hade orkat...


Nu ska jag åka till jobbet.
...

Vecka 34

Nu känns det verkligen som att det inte är speciellt lång tid kvar ändå. Men vilken skillnad i planeringen. När Ella låg i magen och det var dryga månaden kvar var till och med bbväskan redan packad. Nu finns ingenting riktigt. Eller jo, har börjat tvätta lite bebiskläder och lagt i en låda. Men annars så... inget. För min egen skull skulle det nog vara bra om jag hade lite framförhållning även denna gång.