Förlåt?

6 e Juni. Sveriges nationaldag. Visst är det en fin högtid det där med nationaldagsfirande. I alla fall överallt förutom just i Sverige. Här viftar vi lite i smyg, lite lagom, för att det inte ska bli nån stor grej av det hela. Nationalsången sjungs, men om än lite tystare. Ingen riktigt vågar njuta av den här dagen då ingen vet var gränsen går.
Eller, visst vet vi det egentligen? Vi får ju helt enkelt utgå ifrån att de flesta normala människor endast firar för att det är en fin sed och inte för att på något sätt provocera någon annan. Klart att det finns idioter, men förhoppningsvis är de inte fler än antalet förståndiga människor.
Förutom alla idioter då, så tycker jag Sverige är ett fint land. Och det borde jag väl få tycka?

På nationaldagen brukar vi alltid sjunga Kents låt Sverige. Jag tycker otroligt mycket om den och den har blivit en symbol för svenska sommaren för mig. Därför citerar jag den. Inte för att provocera, utan för att inspirera kort och gott.

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Tar en kopp nybryggt kaffe och känner att livet rullar åt rätt håll. Med vissa gropar på vägen, såklart. Men aldrig för stora så att jag inte skulle lyckas ta mig ur dem.