Undrar ibland hur det skulle kännas att ha dig här. Bland träden, blommorna, människorna och ljusen. Som en del av det som en gång var. Om du kom tillbaka, som du gjort i så många av mina drömmar, hur skulle det bli? Hur skulle din och min relation vara? Jag gissar att man behövt börja om från början. Lära känna varandra. Åtminstone skulle du behöva lära känna mig. Jobbig tanke att tänka att; du faktiskt inte känner mig. Banden skulle finnas, men du skulle inte veta vem jag blivit och vad jag åstadkommit i livet, hur jag lever och vad jag anser om livet, hur jag klarat mig och vad jag gjort från då till nu. Jag ser inte ut som 15 längre och är nog inte alls den jag du kände. Lite kanske, men ytterst lite. Vad skulle vi prata om? Hur skulle vi bete oss första ögonblicket vi sågs? Skulle vi båda springa fram och krama om varandra och falla i gråt, eller skulle det gå lite trevande fram? En stel kram och sedan sitta ner och prata över varsin kopp kaffe, eller kanske varsitt glas rött? Var skulle vi stå och hur lika skulle vi vara i våra åsikter om livet och världen? Skulle kärleken finnas eller skulle den också behövas byggas upp på nytt? Hur bygger man en kärlek som från början föddes genom navelsträngen och sedan försvann? En kärlek man inte kunnat göda under flera år...finns det någon kärlek kvar då, förutom den kärlek man borde ha?
Om du skulle komma tillbaka. Vart hade då hållit hus under alla dessa år, och varför hade du inte kommit tidigare i så fall? Hade du inte dykt upp förens nu hade jag nog bara blivit arg. Eller mer besviken. Hur kan man bli arg på någon som man inte känner?


Jag har så mycket frågor jag vill ha svar på.Så mycket frågor som aldrig kommer besvaras.

Jag minns ju inte så mycket. Men däremot gör du dig alltid påmind då och då. Ibland ofta, ibland mer sällan. Det jobbigaste är att inte veta. Det är så mycket jag inte vet och det är så mycket jag vill känna. Jag vill känna den där ... "mammakramen", jag vill höra dig, höra din röst fylla mina hörselgångar, andas in din doft och känna din närhet. Hur var den nu igen? Hur var du?
Även fast jag inte vet längre hur och vem du var så är det ändå nånting jag saknar.

Och när jag väl saknar så ska du veta att det värker något fruktansvärt i hjärtat. Önskar jag kunde ta fram känslan av att ha dig nära. Om jag inte får ha det på heltid kan jag väl ändå få ha det en gång per år eller kanske två?