Det är svårt att inte riktigt ha nåt man tror på, något eller någon. Men vad skulle jag tro på egentligen? Någon som skulle höra vad jag tänker och vad jag innerst inne önskar i livet? Nån som hör mina önskningar och förhoppningsvis besannar dem? Visst, det hade känts lättare på nåt sätt om jag nu var så övertygad om att det fanns någon. Men nu är jag ju inte alls övertygad, tyvärr.
Jag får ju, som alla andra icke troende, tampas med livet och helt enkelt se saker och ting som fördjävlig otur eller ren och skär tur. Som ett lotteri. Hurra, du vann storvinsten! Bil, hus, man, barn, hund, inga sjukdomar, alla lever tills de är minst 90 år och jadajada...
Eller så drar man niten.
Äh, inte riktigt så kanske. Men vinst eller nit, så är det ju. En del av vinsten kan ju bli en nit så att säga...Beror ju på vad man önskar i livet.
Första semesterdagen är skön. Men ack, så mycket jag grubblar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar