Nej. Det räcker nu. Både med det ena och andra.

Är en tjocksmock.

Skruttan hade igår 39 grader i temp. Hon var så hängig stackarn. Hoppas verkligen att hon ä piggelin idag och slipper den jäkla febern. Själv har jag huvudvärk och ont i halsen, igen. Tack för dä.
Jobbar till sent idag och ska sista timmarna sitta och få vfu-handledarutbildning. Tänk att man själv är där nu, på andra sidan. Där JAG, kan vara en handledare för en student. Thats wierd.

Här sitter jag. Mätt men med ett fruktansvärt sockersug. Erik lägger lillan och jag passade på att duscha. (Ja, numera får man "passa på" att ta hand om sig och sin hygien.)


Jag älskar att vara mamma. Jag tycker att jag haft sådan otrolig tur som fick bli mamma till världens goaste unge också.

Galenskaparna - Grisen i Säcken - Svärföräldrarna

Jag är kär i hans röst!

Att vara medveten om livet och dess slut.

Har det med åldern att göra? Eller har det med att jag fått gåvan att få ha världens finaste unge vid min sida? Hur kommer det sig att jag så plötsligt blev så medveten om hur skört livet är? Varje kväll när jag ligger bredvid lillan tätt tätt intill, sniffandes i hennes nacke fylls jag av rädsla, ångest och solklar medvetenhet om att livet när som helst, vilken timme, minut eller sekund som helst kan ta slut. Jag får sån dödsångest att mina ögon blir tårfyllda och det blir tungt att andas. Jag vill inte dö ifrån den underbaraste lilla varelse jag någonsin beskådat. Nu när livet är så himla perfekt så ska väl ingen, någonsin gå och dö? Eller bli sjuk för den delen. Och om det skulle hända henne något så vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Vem skulle jag bli och vad är egentligen meningen med livet då?
Dagarna passerar så snabbt och ju fler dagar som går, desto närmre kommer jag väl slutet? Ju fler dagar jag lever som frisk, desto mer närmar jag väl mig tiden då jag kommer att bli sjuk?
Jag grubblar och grubblar samtidigt som jag försöker slå bort alla tankar och enat ägna mig åt just precis "nu". Att sniffa henne i nacken och få hennes ljusa lockiga hår kittlandes under näsan, höra hennes andetag som blir tyngre och tyngre, känna hennes närhet och fyllas av glädjen över att vi, just nu, ligger här, sida vid sida och finns till.


När man är död känner man ingenting. "Det är precis som innan du föddes. Hur kändes det?" brukar min pappa säga.  Ja...ingenting. INGENTING. Man är ingenting, känner ingenting. Vad är egentligen vitsen i så fall? Allt vi åstadkommer som vi sedan, när vi dött, inte kommer få minnas, ta del av eller se. Just för att vi då är ingenting.

Vilka jävla tankar. Jag vill inte tänka dem! Varför tänker jag dem? Varför plågar jag mig varenda kväll när jag istället skulle kunna njuta av här och nu.

Dumma Maria.

Pirr!

Nu är jag frisk. Jobbade fredag och var helt dagvill när alla sa "trevlig helg" på jobbet.  (Vadå, det är väl måndag?! ) Nä. Fredag. Svärmor och svärfar  är här och får ordning på vardagsrummet. Tapeterna är på god väg att sitta uppe nu och jag känner mig som ett barn på julafton. Är det inte fäääääääärdigt snart? tar mig inte för någonting utan går bara runt och trampar. Åkte till stan med Ella vid tio och gick en timme för att sedan få världens blodsockerfall så att vi var tvungna åka hem. Hann med att köpa ett par jeans till mig och strumpbyxor åt Ella.
Erik köpte mig en Miss Manga-mascara igår.  Måste testa sådana saker. Bild kommer, men har inte fått in den på datorn än.

Det var änna sega baciller. Blir allt hemma någon dag till för kry är jag minsann inte. Nu har jag i alla fall badat och det brukar göra att man känner sig, om inte friskare ,så åtminstone fräschare. Har ätit en glass och sitter uppkrupen i soffan. Det droppar från håret efter badet och jag är alldeles för slö för att gå efter handduken. Så axeln är blöt.
Blir en tidig kväll även ikväll. Kanske läsa lite. Lite Gardell skulle jag tro.

Det blir att vara hemma i morgon och försöka bli kvitt denna jäkla långdragna förkylning. Hela förra veckan knaprade jag Alvedon så jag skulle orka med att jobba och tänkte att det säkert skulle gå över. Men nu har en hel vecka gått och jag tror inte att alvedonknapring och "stoppa-huvudet-i-sanden" är det bästa för att kroppen ska tillfriskna. Så imorgon blir jag hemma. Trots karensdag.