onsdag 29 juni 2011

Sommar!

Jag älskar sommaren! Bara det att ha fönstret helt öppet och släppa in den friska sommarbrisen fyller mig med massa lycka. Det luktar så gott.
Idag ska jag ta med mig en filt, en bok och en termos kaffe och antingen bara gå ner till gräsplätten här nedanför, eller cykla iväg till vattnet och lägga mig där. Det lutar mot att cykla någonstans. Vatten är härligt och jag tror jag behöver det.

Innan dess ska jag fixa färdigt här hemma så man kan komma hem till ett finstädat hem sedan. <3

tisdag 28 juni 2011


Det är inte klokt så mycket jag hinner med på en dag. Och än är dagen inte ens i närheten av att vara slut :) Fantastiskt.
Cyklade iväg till nya arbetsplatsen i morse och hälsade på. Jag kommer trivas väldigt bra med både personalen och huset och säkert även barnen. Träffade inte så många av barnen idag då de flesta gått på ledighet. Men längtar redan tills jag börjar!
Igår morse gick jag ut och promenerade innan frukosten och idag cyklade jag 3 mil. Känns bra. Ikväll ska E och jag gå ut och gå en promenad också.

Bakar bullar och kakor. Känner mig som värsta braiga hemmafrun!

måndag 27 juni 2011

Ibland önskar jag.

Det är svårt att inte riktigt ha nåt man tror på, något eller någon. Men vad skulle jag tro på egentligen? Någon som skulle höra vad jag tänker och vad jag innerst inne önskar i livet? Nån som hör mina önskningar och förhoppningsvis besannar dem? Visst, det hade känts lättare på nåt sätt om jag nu var så övertygad om att det fanns någon. Men nu är jag ju inte alls övertygad, tyvärr.
Jag får ju, som alla andra icke troende, tampas med livet och helt enkelt se saker och ting som fördjävlig otur eller ren och skär tur. Som ett lotteri. Hurra, du vann storvinsten! Bil, hus, man, barn, hund, inga sjukdomar, alla lever tills de är minst 90 år och jadajada...
Eller så drar man niten.
Äh, inte riktigt så kanske. Men vinst eller nit, så är det ju. En del av vinsten kan ju bli en nit så att säga...Beror ju på vad man önskar i livet.

Första semesterdagen är skön. Men ack, så mycket jag grubblar.

söndag 19 juni 2011

Känner mig smickrad och lite stolt. Men känner inte för att skryta...Men nu blir det nog tyvärr så ändå. Sätter mig själv sällan högt upp på en pedestal och ställer mig gärna längst bak i vissa sammanhang. Så idag är dagen då jag stolt kliver fram och sträcker på mig!
Det är roligt när en människa tipsar andra om mig som en bra sångerska. Att någon som är grym inom musik ger mig och endast mig chansen. Ingen annan. Någon som tror på mig och min sångkapacitet. Tackade förstås nej, men ändå. Att bli erbjuden samt få lite cred räcker långt för att jag ska kunna sträcka lite ytterligare på mig och vara säker i min sång.
Det är det enda som behövs för mig, då musiken endast kommer vara ett intresse och inget jag någonsin skulle kunna tänka mig att arbeta vareviga dag med.
Men att någon har så höga tankar om mig och min röst är väldigt roligt!
Tack!

........................

Syrran är här. Både maken och hon sover förstås och här sitter jag. Var tvungen att brygga lite kaffe före de vaknar för man vet aldrig hur länge de tänkt sova. :) Själv sov jag till halv åtta, vilket inte är jättevanligt!
Idag ska vi åka ner på stan och käka lunch och kanske shoppa lite.

måndag 6 juni 2011

Förlåt?


6 e Juni. Sveriges nationaldag. Visst är det en fin högtid det där med nationaldagsfirande. I alla fall överallt förutom just i Sverige. Här viftar vi lite i smyg, lite lagom, för att det inte ska bli nån stor grej av det hela. Nationalsången sjungs, men om än lite tystare. Ingen riktigt vågar njuta av den här dagen då ingen vet var gränsen går.
Eller, visst vet vi det egentligen?
Vi får ju helt enkelt utgå ifrån att de flesta normala människor endast firar för att det är en fin sed och inte för att på något sätt provocera någon annan. Klart att det finns idioter, men förhoppningsvis är de inte fler än antalet förståndiga människor.
Förutom alla idioter då, så tycker jag Sverige är ett fint land. Och det borde jag väl få tycka?

På nationaldagen brukar vi alltid sjunga Kents låt Sverige. Jag tycker otroligt mycket om den och den har blivit en symbol för svenska sommaren för mig. Därför citerar jag den. Inte för att provocera, utan för att inspirera kort och gott.



Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns

När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit

Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest

För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit

Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu

Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit

Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är




Tar en kopp nybryggt kaffe och känner att livet rullar åt rätt håll. Med vissa gropar på vägen, såklart. Men aldrig för stora så att jag inte skulle lyckas ta mig ur dem.


torsdag 2 juni 2011

Äppelblom och en doft av syren...



Härom dagen, när jag åkte buss, funderade jag på ord. Det finns vissa ord som helt enkelt bara klingar positivt. Det finns inget negativt, utan orden är bara vackra. Till exempel orden:

Äppelblom
Syren
Körsbärsblomma
Snökristall
(m.fl)


Det liksom inte bara låter otroligt fint utan smakar underbart då man säger dem. Lite solskensglitter och fågelkvitter på det så är lyriken fulländad.

Och åter igen har fru Hermansson filosoferat sig iväg till flummigheternas land. Men jag tycker att man ska stanna upp ibland och fundera över vad jorden och livet har att ge en, och hur otroligt mycket vackert som vi egentligen oftast bara rusar förbi.
Stanna upp, lukta på syrenbusken, känn solens värmande strålar, lyssna till fåglarnas kvitter och känn livet.

Tänk att just jag fick livet.





onsdag 1 juni 2011

Onsdag morgon och idag ska jag jobba på en annan förskola. Jag kom ihåg det själv, för säkerhets skull bad jag Erik igår om att han skulle påminna mig idag så att jag inte går till mitt förra jobb.
Det känns lite sorgligt i hjärtat trots allt. Nu ska jag förstås vara där två veckor till från den 13 till den 23, men ändå. Sen är det verkligen finito på jobbet. Jättetråkigt att skiljas från alla barnen och kollegor.
Men, jag ser väldigt mycket fram mot mitt nya jobb i höst också. Det blir spännande och kul.