Imorgon är det nyårsafton! Det ska bli så roligt. 9 roliga människor ska samlas och skåla och skråla.

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Nu är alla julklappar inhandlade. Nu ska de bara slås in och sedan kan jag och min underbara make fira vår första jul tillsammans <3

18/12 2010

Snön ligger som ett värmande täcke över Karlstad, det lyser adventsljusstakar i alla fönster, ute på gatorna är det julstress, i affärerna är det kilometerlånga köer, julmusik spelas, jag äter clementiner för att känna lukten av jul, stoppar nejlikor i apelsiner, kokar knäck, bakar lussebullar,dricker glögg, ser på julkalendern och lyssnar på ännu mera julmusik.
Men var sjutton tog stämningen vägen? Den där spännande pirriga känslan man hade i kroppen från och med 1a advent...försvinner den när man blivit vuxen? Kanske får man tillbaka den när man själv får barn. Känslan, liksom.


Igår satte jag mig inne i biblioteket på stan för att vänta på Erik. Kollade runt på alla människor som rörde sig där inne, men min blick fastnade mest på en gammal tandlös farbror. Han såg ut att vara direkt tagen ur Karl-Bertil Jonssons jul. Han vandrade långsamt, stapplande fram genom gången och satte sig i stolen bredvid mig. Han började sätta på sig sina halkskydd på skorna. Sen började vi prata med varandra. Han pratade och pratade. Tyvärr kom han dit lite för sent för jag var tvungen att gå. Men faktum är att jag gärna suttit kvar och pratat med honom en bra stund. Vi hälsade varandra God Jul och skiljdes sedan åt. Jag hade en härlig men samtidigt sorglig känsla i magen när jag gick ut från biblioteket. Härlig för att få träffa och prata en stund med en farbror som säkert behövde någon att prata med. Sorglig, för att jag visste att det var enda gången jag fick chansen att prata med honom.