Än har jag inte träffat dig. Men på nåt sätt gör du dig ändå påmind. Det går inte en timme, inte ens en minut utan mina tankar är hos dig. Även fast du inte känns ännu, även fast du inte syns utanpå mig än så är du den jag tänker mest på under mina dagar. Jag fylls av en sån fruktansvärd oro att du inte ska trivas därinne eller på nåt sätt må dåligt. Jag kan ju inte se det, känna det, och du kan heller inte berätta för mig. Men jag önskar av hela mitt mammahjärta, som redan nu är så otroligt stort för dig, att du i slutet av Maj, eller början av Juni ska titta ut till oss och vara en frisk liten varelse som har haft bekväma nio månader därinne. Jag förstår att det kommer bli trångt för dig,men tro mig, här ute finns det plats att åla, krypa och springa på. I mammas och pappas nya hus, där finns allt du kan önska dig. Framförallt behöver du aldrig oroa dig för att det inte ska finnas kärlek. För redan nu, ska du veta, att kärleken till dig är obeskrivbar.
Jag kollar på fotot av dig varje dag, och jag upptäcker nya, fina, vackra saker att titta på varje dag. Härom dagen såg jag din ena fot med spretande tår på bilden. Jag tror ingen har så söta fötter som du.
Väx nu på ordentligt och gör din mamma till en koloss. Underbara lilla plupp därinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar