Funderar på vad folk egentligen vill läsa i en blogg. Jag har ju inget tema direkt, mer än mig själv. Det känns ganska ointressant, såklart. Att läsa vad jag ska äta till middag,att jag ska träna eller att jag dricker mig piggelin på kaffe känns inte direkt som det drar folk, fast å andra sidan så är det inte heller meningen när jag tänker efter ett snäpp ytterligare. Det som spelar roll är ju såklart vad jag får ut av att göra detta. Många har svårt att förstå meningen med en blogg, jag kan förstå hur de tänker, när man, som jag, inte har speciellt viktiga, intressanta och användbara saker att tillföra mina läsare (eller ickeläsare,vad vet jag?!) Men jag ser det mer som medicin för själen. Att skriva av mig. Inte skriva ner allt som händer i min värld, men lite av varje. Sen om människor väljer att läsa är det upp till dem, men det är inte det viktiga trots alls. Jag har ingen aning om det ens är någon som läser det jag skriver, men likt förbannat så skriver jag. Men som sagt, för min egen skull. För mina fingrars skull. För själens fridfullhet och för en rörig hjärna att försöka strukturera upp tankar och grubblerier. kort och gott. Det är självklart roligt på nåt konstigt sätt OM människor vill läsa, men den känslan är inte på långa vägar det som får mig att vilja skriva. Jag skulle absolut kunna sitta inne på Word och skriva ner sida för sida om mina dagar och tankar. Och vem vet, det kanske jag gör. Men där kanske jag är ännu mera öppen och låter de allra innersta blottas på bladen. Se det som medicin. Se det som nån slags terapi. Och för all del, tyck att det är märkligt.
Det är min förklaring till varför jag bloggar. Kanske köps förklaringen av någon, kanske dissas den av andra. Inte vet jag, och inte spelar det heller någon roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar