Hur bra kan ett år bli utan att det blir bakslag?!

2012. året då det händer. Då allt händer inom ett halvår. Inte ens halva 2012 kommer hinna gå innan jag har fast jobb, hus och bebis. Allt roligt och väldigt positivt. Jag hoppas verkligen allt får förbli positivt så att det positiva inte måste vägas upp av något negativt. För, hur mycket tur och lycka kan man egentligen få vara med om inom ramen av ett halvår?!

Kanske är det så att det var min tur nu. Det tackar jag oändligt myckett för i så fall.

Vecka 18 och jag längtar så jag nästan dör!

det ruuuuuusar

Oh My! veckorna verkligen rusar iväg. Är redan i vecka 17 och börjar närma mig _hälften_!!! Snart sitter/ligger vi (jag) där på förlossningen och vill dö. Men sen vill jag återuppstå igen för att ta hand om dig lilla pyre. Spännande att se hur E kommer vara när det väl gäller. Jag menar... det lär ju knappast vara fräsht när det händer. Hoppas han inte svimmar. Jag känner att jag verkligen skulle behöva honom de timmarna. Tror han fixar det galant. Likaså jag då. Hoppas jag... Jag tror på att se frammåt. En värk, är en värk närmre... helt enkelt.
Men innan dess så är det den 30e December. Dagen då jag och E ska få se dig igen. Hoppas verkligen du växt som du ska! <3

en kärleksförklaring till någon som ännu inte sett världen.

Än har jag inte träffat dig. Men på nåt sätt gör du dig ändå påmind. Det går inte en timme, inte ens en minut utan mina tankar är hos dig. Även fast du inte känns ännu, även fast du inte syns utanpå mig än så är du den jag tänker mest på under mina dagar. Jag fylls av en sån fruktansvärd oro att du inte ska trivas därinne eller på nåt sätt må dåligt. Jag kan ju inte se det, känna det, och du kan heller inte berätta för mig. Men jag önskar av hela mitt mammahjärta, som redan nu är så otroligt stort för dig, att du i slutet av Maj, eller början av Juni ska titta ut till oss och vara en frisk liten varelse som har haft bekväma nio månader därinne. Jag förstår att det kommer bli trångt för dig,men tro mig, här ute finns det plats att åla, krypa och springa på. I mammas och pappas nya hus, där finns allt du kan önska dig. Framförallt behöver du aldrig oroa dig för att det inte ska finnas kärlek. För redan nu, ska du veta, att kärleken till dig är obeskrivbar.
Jag kollar på fotot av dig varje dag, och jag upptäcker nya, fina, vackra saker att titta på varje dag. Härom dagen såg jag din ena fot med spretande tår på bilden. Jag tror ingen har så söta fötter som du.


Väx nu på ordentligt och gör din mamma till en koloss. Underbara lilla plupp därinne.