Tjocka jag.

Vi hade namnfest för EllaRutan i lördags. Svärfar filmade och jag hade inte mage att försöka springa iväg när filmkamerans öga riktades rakt mot mig. För Ellas skull. Kollade igenom filmen här om dagen och mötte min tjockhet öga mot öga. Det var då jag bestämde mig för att göra radikala förändringar och inte bara vänta ut att kilona på nåt sätt ska rinna ut i bröstmjölken. Herregud,jag ammar som en tok och känner mig mer eller mindre som en mjölkko, men inte tappar jag några kilon. Skitsnack att amning gör att man går ner SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket i vikt. SKIIIIITBRAAAAA sätt att gå ner i vikt på. HURRA! Näe, pyttsan, säger jag! Jag vill inte ha tre veck på magen när jag står i upprätt ställning. :( Då var det much bättre med en stor bula med bebis inuti! Så, idag gick vi ut och skulle powerwalka, jag och dotter. Gick sådär. Hon vägrade låta sin mamma gå nonstop utan såg till att antingen tappa nappen, gråta hysteriskt, eller spark av sig filten sisådär var tredje minut. En timme var vi ute, och på dessa 60 minuter promenerade jag ca 5... om jag överdriver lite.... Nåja, har dragit ner på mackorna nu i alla fall. Börjar from idag äta sallad istället för lagat mål en gång om dagen. Vatten vatten vatten... och INGET INGET INGET jävla socker!!! Förutom tjockheten så är livet som mamma helt fantastiskt! Jag älskar min lilla docka så mycket så att jag får ont i hjärtat. Hur har jag kunnat leva utan henne i så många år?! Hon fyller mina dagar med oändlig lycka. Herrejävlar vad mycket kärlek!!!