Men ååååååååh! Går runt som en osalig ande här hemma och bara tycker synd om mig själv som är så ensam just nu. Det kan inte hjälpas men jag saknar honom redan så mycket och längtar tills han kommer hem igen. Jag missunnar honom verkligen inte en trevlig resa till Aten. Verkligen inte. Det är bara det att jag inte tycker om att vara ifrån honom. Inte alls. Jag är inte hel själv. Själen är inte hel, hjärnan tänker inte klart och hjärtat saknar en bit. Det är konstigt hur mycket en människa kan göra med en.
Väntar bara på att han ska ringa.
Meeeeeeen, jag ska inte sitta hemma och deppa hela helgen nej. Imorgon åker jag ju till pappa. Bussen går klockan 0800 från stan. Har packat och plockat fram kläder jag ska ha på mig. Städat lägenheten så att allt är fint när jag återvänder på söndag. Biljetten är nedpackad i väskan och jag tog inte med alls mycket kläder. En ryggsäck, och den blev inte ens full. Det kanske är bra att åka buss ibland.
Måste väl vänja mig vid bussåkande då jag kommer behöva åka rätt så mycket buss i höst när jag börjar PÅ MITT NYA JOBB. (Hurra för jobb!)
Men jag kommer nog cykla ett par gånger i veckan i alla fall för att slippa åka buss då och då...
Åh, älskade manvän! Nu är du på väg till Stockholm och imorgon flyger du långt bort från mig. Hade så gärna velat legat ihopkrupen i din resväska och följt med dig. Vill följa med dig vart fan du än tar vägen i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar