Vissa dagar vill man bara ska försvinna. Synd bara att dessa infaller sig mest på helgen som är så kort...

Orkar inte!

Det bara går runt. Jävla baciller. Jag blir aldrig frisk, jag drar på mig mer och mer och inget släpper. Hoppas verkligen lillgrabben i magen inte mår dåligt.
Är riktigt nere på botten och kravlar stundom och känner att jag bara vill sitta och glo rakt in i en vägg.

Sing for me songbird. Sing.

Alla larm och jag vill inte höra och läsa om någonting mer.  Ska jag gå och vara rädd för allt? Ska jag liksom gå och känna mig dålig att jag satt ett barn, snart två barn, till den här farliga världen? Jag vill inte ångra nåt. Plastleksaker är farliga, kött är farligt...allt är farligt. Jag vill inte utsätta mina barn för farligheter. Räcker det inte med all press man har på sig själv att vara en helt enkelt bra mamma och förälder? All press vi ska ha på oss och all oro som vi går omkring och bär på är ju farligt bara det.  Med alla larm som inkommer dagligen så kommer vi senare, när ålderdomen nått oss, bara kunna tänka tillbaka på hur otroligt farligt vi levde och hur oroliga vi var hela tiden.
Ibland vill jag bara säga  Fuck you media! Du gör mitt liv till ett rent kaos av oro.

godnatt.

Finns det nån som hör mig?

 Jag vet att jag la ner bloggen ett ögonblick. Men nu är jag tillbaka... Är ni ?

"Finns det nån som hör mig? Om jag nu berör dig..."

 

 

 

Nära-döden-upplevelsen med halsontet har lagt sig lite men jag är helt matt i kroppen och trodde ärligt att jag började få svininfluensan igår (eller nåt annat inte-bra). Jag som inte vaccinerat mig och läst att man som gravid löper större risk att dö om man får skiten. Men idag kan jag svälja. Men matt är jag som sagt. Pulsen går upp för minsta lilla ansträngning.

Ska lägga mig igen.

har aldrig,aldrig,aldrig haft såhär ont i halsen. Jag är ynkligast i hela världen.

Lite bittert.

De som påstår att en graviditet får en att stråla kan ta sig i brasan. Här strålas det ingenting annat än för mycket fett och oskinande hår med djävulsk utväxt. Mammakläderna man behöver köpa ser ut som Agda 70+ skulle ha på sig och en rullator skulle komma väl till pass.

Tur att lillebror sparkar till mig ibland och gör mig påmind om varför jag går igenom detta.  Jag är glad att han är där.

Om någon känner för att ge mig komplimanger så är dessa varmt välkomna.
Men tro mig, ni behöver verkligen inte fråga om jag är säker på att det inte är tvillingar längre. Jag vet att det är EN. Och förresten är det ingen komplimang.
Tack.