Härligt med lite försommarvärme, helt klart. Ändå står jag där och trycker i skuggan av ett tunt litet träd varenda gång vi är utomhus. Men det är ju inte det som är grejen, utan att solen faktiskt är där och finns där ifall kroppen behöver dess strålar. Jag har en valmöjlighet. Det är najs.

Helen Sjöholm - Varje Sår Söker Ett Sår (+spellista)

background-image: url(http://www.snyggareblogg.se/images/bak5.gif);

Att dela upp sig.

Nu är det snart två år sedan hon kom. Två år sedan hon låg och buffade inuti min mage. Det är, som jag skrivit förut, en obeskrivlig kärlek. Ja, det vet väl vissa av er. Inget ont vill man ska hända denna lilla underbara varelse. I morse upptäckte jag att vällingen var slut och detta kommer jag hata mig själv för hela dagen. Hur kunde jag missa? Hur kunde jag INTE se att det var yttepytte i burken igår? Hur i helvete kan jag vara en sån dålig mamma att jag glömmer min lilla tjejs mysigaste stund på dagen?  Men jag vet väl det, att misstag görs. Men ändå.
Hur som helst, dit jag också ville komma var...
Snart kommer en till. Ett litet gossebarn. Som också är vår. Som är gjord på precis samma vis och av oss. Som är en del av mig och en del av E. Men ändå känns han som en främling. En liten inkräktare. Kommer jag kunna ge honom samma kärlek som med Ella? Alla säger att kärleken inte delas upp i mindre och mindre bitar, utan att den dubblas. Och då tänker jag... att jag kommer gå under av hjärtvärk. Men att älska, det är nåt jag kan!

Ramlar så djupt ibland så att orden inte längre går att hitta. Då blir det små pauser. När man letar efter bokstäver, ord och meningar som alltihopa surrar runt som blajblaj i huvudet. Då blir det inte mycket.
Känner att det blir för mycket då och då. För mycket surr, för mycket tankar, för mycket oro, för mycket jag....

Brad Paisley, Alison Krauss - Whiskey Lullaby

Väldigt vacker låt med världens bästa sångerska. Videon och låten är fruktansvärt tragiska, men det berör mig...Därför bjuder jag på denna.

Man vet aldrig hur saker blir.

 

 

 

Nu ska jag hämta hem min prinsessa. Pussa, krama och berätta hur otroligt mycket jag älskar henne.

 

 



Överraskningar.

Tänk vad morgnar är spännande egentligen. Idag bjöd min morgon på att jag la en spya i tvättstugevasken. Inte pga någon magsjukeåkomma utan helt enkelt på grund av att mitt gravidillamående inte gått över helt än.  Så himla mysigt och trevligt och detta gjorde verkligen, VERKLIGEN min dag!

Men nu ska den här bittra lilla tjockisen åka till jobbet.




Fast egentligen är jag inte så himla bitter.

Cajsa-Stina Åkerström - Tröstevisan

background-image: url(http://www.snyggareblogg.se/images/bak5.gif);

Skit också. När jag väl behöver det...

Har storstädat köket. Verkligen storstädat. Nu väntar jag bara på min ångmopp som kommer ikväll så är allt så jävla rent sedan.

Fredag!

Nonsensskriveri...

Ska alldeles snart gå och hämta hem vildingsälsklingsungen från förskolan. Men behövde skriva av mig lite innan.
Eller jag vet inte.
Skriva av och skriva av...


Har sån jävla halsbränna.

Det var då till att vara bestämd... Är sagt sagt tro...


Idag åker maken till snön. (Hur fan kan man vilja göra det?) Ända till söndag är han borta och han har lovat att inte bryta ett enda ben, då jag hotat med skilsmässa ifall detta inträffar.

Men Anki kommer till mig och Ella och är med oss så vi är inte helt själva ändå. Och lite avlastning från tunga lyft får jag. Kommer bli jättemysigt!

Extremtörst.

Juice alltså. Livets dryck! Kall, syrlig juice. (ja, med massa socker i...jag veeet. Men jag är gravid.... ( så jävla tokigt skyll egentligen) kan man göra parentes i en parentes?)
Ett stort glas varje morgon och det är det jag längtar efter om natten när jag inte kan sova. Och så enkelt det är att ordna!
Men, för att lugna min far (tandläkar´n), och visa er alla hemliga läsare att jag är tandläkardotter som lärt mig åtminstone något i livet,  så dricker jag bara ett glas om dagen och detta är på morgonen. Kanske ett och ett halvt. Men icke mer än så och icke utspritt över dagens timmar. Så, trots gravidtörst, gravidhormoner och gravidhjärna så klarar jag detta med bravur.


Drycken är nu drucken och jag är så redo jag kan bli för en arbetsdag.

Det är lite konstigt hur just solen kan få en att må så himla bra. Och så räcker det med en dag som denna, grå, regnig och blöt, för att sinnesstämningen ska återgå till det "normala" melankoliska...
Nåväl. Finns ingenting jag kan göra mer än att gräva ner mig lite till och riktigt gotta mig i denna gegga av känslosvallningar. Upp och ner, hej och hå. Och här sitter jag och bjuder på det. Varsågoda att, likaså ni, gotta er i mitt sinnestillstånd.
Men det som är så himla bra är att jag vet att det går över. Att det vänder. Att det ljusnar och molnen skingrar sig, att trycket lättar i bröstet och att jag kommer på att det egentligen inte är det minsta synd om mig...

Nä. Dags för jobb. Räknade ut att det bara är ca 5 veckor kvar. Sen säger jag tack och hej och går hem och boar och myser med min lilla Ellaskrutta och magen till att börja med.

Att bli sedd är medicin för själen.

och en sak till.

Varför är ni så hemliga? Jag ser ju att det är några som läser...

Våren är härlig. Nu börjar gröna små knoppar synas på träd och buskar och det liksom händer nåt särskilt i kroppen när solen är framme.
Jag tror att min kropp och min själ kommer tycka att det blir en bra dag. De dagar jag kan  få gå utan oro och ångest är de mest fantastiska dagarna. Även om de nuförtiden har varit få. Men jag ser framåt och det ser helt klart väldigt ljust ut. En människa som lever utan upp-och nedgångar har väl inte riktigt levt?