Mariatid.

Idag är det inget jobb för mig. Så jag har bestämt mig för att ta en heldag på stan och bara unna mig att strosa runt, känna, prova och lukta. Ska inte skynda mig hem utan ska ta det lugnt och kolla på precis alla kläder, smycken, skor och parfymer som finns.

Har ont i halsen och känner mig onödigt trött och sliten. Har gjort detta i några dagar nu. Det vore ju helt klart jävligt typiskt om jag inte har någon röst på lördag då vi har konsert. ÄNNU värre om jag inte har någon sångröst på sittningen där det ska skålas och skrålas hela natten lång!
Jag får shoppa ordentligt idag så kanske det går över. :)

Ikväll har vi kursen Körledning igen. Kul.
Imorgon går verkligen allt i ett. Jag börjar jobba klockan 09.00 och slutar 17.00. Då ska jag fort som fasen befinna mig på universitetet och ha kursen Röstträning för körsångare som börjar klockan 17.00. Denna slutar klockan 18.30 och en halvtimme efter det börjar kursen Enseblesång och pågår till klockan 21.00 .
Det är ju skönt att man inte har någon dötid i alla fall... :)

Inväntar finbesök.

Väntar på att i alla fall några av mina stämsystrar ska komma förbi och öva och inte minst FIKA. Jag är så kaffesugen och kommer idag unna mig en kakbit. Ska inte tänka ett skvatt på kalorier, fastän jag nyss lyckades göra det ändå. Ska njuta av varje tugga och njuta av varje droppe kaffe ikväll.

Imorgon har jag bestämt mig för att ta en tur in till stan, om jag inte jobbar förstås. Ska inhandla strumpbyxor inför sittningen på lördag :)


Nu ska jag fortsätta vänta.. :)

och om du såg mig...

Ibland undrar jag hur det skulle varit idag om du fortfarande levde. Det går inte att föreställa sig, det är jättesvårt. Jag har inte glömt dig. Inte helt. Men vissa delar av dig har suddats ut. Jag har växt och livet har växt med mig. Du stannade liksom där år 1999 och jag har växt ifrån. Jag tror inte att du ser mig, hör mig eller känner mig...men ibland skulle det vara skönt om du fick veta vad som hänt, hur jag ser ut, vem jag blivit och hur saker och ting har blivit. Du skulle vara nöjd med det mesta. Vi är lyckliga allihopa och även fast du försvann så gick livet vidare på något underligt sätt och vi blev hela igen...ändå...

Det är höst nu och träden har fått massor av vackra färger. Jag tar långa höstpromenader och andas in den friska höstluften. Ibland kan jag få för mig att jag andas in en del av dig, att du finns där i vinden, träden och i alla dofter som slår emot mig.

Visst fattas du mig. Visst undrar, funderar, spekulerar och drömmer jag ibland om hur livet skulle varit ifall...
Men jag kommer aldrig få veta det. Och det känns ju förstås lite tungt. Man får förlika sig med livet och leva med det. Jag är ändå nöjd med vem jag blivit och att jag klarade av att leva vidare. Visst var jag stark? visst är jag stark? Visst skulle du varit stolt nu...mamma?

Du kommer alltid finnas i mig. Det är ju bara att se mig i spegeln så finns du ju där...

Du får en bild från Grekland. Din favoritplats.

Tisdag

Igår när jag var på Klasmossen och jobbade ringde Mjölnartorpet och frågade om jag kunde jobba idag 11.30 -16.00. Jamenvisst, sa jag. Så idag har jag superlång sovmorgon innan jag ska till jobbet. Räknade ihop att jag jobbat ungefär 17 dagar denna månaden och det är ju jättebra för att bara vara springvikarie. Är nöjd och hoppas att nästa månad blir likadan, eller bättre.

Igår på kören bestämde vi i stämman att vi måste träffas och gå igenom lite på alla låtar inför konserten på lördag. Så klockan 18 ikväll kommer några hit och övar. Det kan bara bli bättre.

Ska städa här hemma innan jag cyklar iväg till jobbet också.
Men först ska jag njuta av sovmorgonen och kaffet.

Måndag 28 /9

En spegel kan säga så mycket. Mina speglar säger oftast inget vänligt och jag funderar ärligt talat på att kasta ut dem och krossa dem. Varför ska dom ta så mycket av min tid då jag istället för att bry mig skulle kunna leva i nuet och må fint. De viskar till mig att jag i vissa vinklar har för stora lår eller för stor rumpa. Jag avskyr dom och skulle gärna vilja att de höll käften.
Hjärnspöken finns det också. Jag tror nog att det är dom som härjar mest med mig...
Var det inte över för längesen?

Söndag.

Gårdagen var lång men trevlig. Vi började inte klockan 10 utan vi började klockan 9... Kom på det i sista stund.
Idag VET jag att vi börjar klockan 11. :)

Hade myskväll med fästmannen igår. Han lagade god mat och vi satt i köket och pratade länge om allt möjligt. Det händer inte speciellt ofta. Det var väldigt trevligt.

Skriver kanske mer sedan. Ska baka något att ta med till stämfikat.

Lördag, fast ändå inte riktig lördag.

Måste bara skriva om gårdagens bravader. Igår när jag skrev bloggen innan jobbet var jag så otroligt säker på att jag började klockan 07.00. Jag åker till jobbet och går in. Det är en till kvinna där, hon som öppnat och började 06.30. Dåså, tänker jag. Jag hade rätt.
Men jag frågade för säkerhetens skull om jag skulle vara här nu, och att min tid på schemat var 07.00-16.00 "Oj, det var länge!" Sa hon då. "När vi börjar 7 jobbar vi aldrig senare än till 14.00.
Men det gör ju inte mig något, tänkte jag. Extra pengar bara, och det är positivt.
Efter en stund kommer det en till kvinna, och OCKSÅ börjar klockan sju. Helt plötsligt är vi tre personal på noll barn. Härligt. Vi kom fram till att jag nog skulle börjat klockan 07.30. Ok.
Jag går in till min avdelning och börjar duka lite inför frukost. Då kommer Lena på samma avdelning. Nu ser allt bra ut igen.
Men efter ytterligare fem minuter kommer även Ewa...
Vi kommer fram till att jag nog skulle börjat 08.30...
Ok. Men, eftersom de hade gjort fel så fick jag alltså jobba från 07.00 till 16.30. Det vill säga att jag fick ÄNNU mera pengar än om jag skulle jobbat 08.30 till 16.30
Jag kan säga att jag var trött igår kväll.

Fick en filofax av min älskling igår, så jag kan skriva upp viktiga tider. :)

Idag är det övningsdag med kören. Börjar klockan 10.00....tror jag...

Äntligen Fredag!

Det känns lite konstigt att säga "äntligen fredag" för på ett sätt känns det som att det ger intrycket av att jag inte tycker om att jobba. Vilket är helt tokfel! Jag älskar att ha jobbat en full vecka på förskolan. Men, jag har väl rätt att njuta av helgen jag med, antar och hoppas jag.
Klockan 07.00 börjar jag jobba på Klasmossen idag. Härligt tidigt. Slutar däremot i hyfsad tid, dvs klockan 16.00. Beger mig till affären då och inköper kvällens supé ingredienser. Vi ska tillaga den otroligt komplicerade och smakrika middagen; Tacos.
Förut bestod varenda helg av tacos, men vi har vuxit upp och vågar nu testa nya, spännande middagar. Men ikväll slår vi till igen. Det är ju trots all fredagsmyyyys som gäller. Vi ska även nörda ner oss i soffan med vasin Weekontroll i handen och spela Zelda. Eller rättaresagt; Erik spelar och jag blir rädd så jag inte vågar.
Jag vet; tönt.

Eftersom jag bestämt mig för att inte tjata ihjäl karln här hemma så skriver jag tjatet här istället!
GUUUUUUUUUUUD SÅ OTROLIGT FIIIINT BAAAAAARN VIIIII KOMMMER FÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

... när det nu blir.

Tack för mig :)

Ja.

Det var som jag trodde och kände. 08.30. Man ska lyssna på sin kropp, den vet mer än man tror.

Kaffestänk och morgondimma.

Tänk att jag aldrig kan komma ihåg när jag börjar. Detta har hänt två gånger denna veckan. Jag tror att det stod 08.30 på schemat på jobbet, men är ändå osäker. Det kan ha stått 07.30 också. Men det känns inte lika troligt. Jag får helt enkelt ringa jobbet och höra om en stund. För att vara på den absolut säkra sidan.

Tänk om det är 07.30 jag börjar...då har jag inte mycket tid på mig att göra mig i ordning nu... shit.
Får ringa nu.

Onsdag 23/9 kl. 07:27 En låååååååååång dag.

Skönt med lite sovmorgon. Inte för att jag sover när jag börjar senare. Nej, jag är uppe nästan samma tid som alltid, men just det där med kaffe, frukost och Nyhetsmorgon i lugn och ro är så himla skönt. Kaffet blev bra idag.

Börjar 09.30 och slutar 17.30 idag. Sen måste jag rusa till Universitetet för klockan 18.00 börjar Körledningskursen. Ska bli intressant.

Jag njuter av varje dag jag får jobba och bara ÖNSKAR att det snart blir min tur att få ett långtidsvikariat eller varför inte en fast tjänst?! Vore helt jäkla fantastiskt!

Det är bara drömmar ju...

Förstå att mitt tjat inte är menat som tjat. Jag försöker inte få någon att göra något som den inte vill. Pengar är jättebra. Jag vet. Men man kan inte låta pengar styra hela tiden.
Snälla, kom ihåg att mitt tjat inte är menat som tjat. Det är ju bara drömmar...

Saker och ting går inte fortare bara för att jag pratar om det. Jag vet. Men det känns bättre i själen om jag får ta upp det då och då. Ta inte ifrån mig mina drömmar...


i brist på annat så behöver jag dem...

22/9 kl.06:10

Shiiiiiiiit va trött jag är! Och inget kaffe blir det nu på morgonkvisten heller. Får vänta tills jag kommer till jobbet. Där finns det kaffe.
Det hade allt känts fint att fått sova några timmar till. Allt hade varit så mycket bättre om perkulatorn ville vara normal. Det är fasen en labil-tonårsperkulator som jag har att göra med. Den gör gott kaffe när det passar den.

Nä, ska väl försvinna till badrummet och göra mig i ordning för att bli nedkletad med filmjölk av alla goa barn.

Måndag 21/9 kl. 15:05 Kära vänner i ljus och i mörker....

Det är rätt så fint med mig. Får ju jobba, och det var ju det jag ville mest av allt. Jobbar hela veckan och några dagar till vad jag vet än.
Perkulatorn är på väg att dö ifrån mig. Den ger inte längre ifrån sig sitt fina mörkbruna härliga kaffe, utan mer pillevinkkaffe, som min svärfar så käckt skulle uttryck det. Kära Tomten, jag önskar mig en riktig kaffebryggare.

Det är kör ikväll. Har inga kommentarer om det mer än att det börjar kännas trögt att ta sig dit. Jag vill ha utmaningar och inte älta samma gamla enkla låtar hela tiden.

Hösten är verkligen här nu. Det gillar jag. Speciellt nu, när jag har en ny snygg skinnjacka.

Lyssna, njut och gråt ifall det behövs!

Lyssna på Glen Hansards- "Lies" och njut. Jag fylls av alla känslor som finns och tårarna väller nerför kinderna. Om jag alltid kommer få lyssna på musik och fyllas av dess underbara strömmar av känslorus kommer jag klara av vad som helst.

Jag kommer aldrig acceptera dig,

Du; tar bort de mest oskyldiga varelser från mig, min värld, min planet. Du får oss att gråta, bryta ihop, tvivla och bryta ihop igen. Även fast du är så vanlig, även fast jag vet om dig och spåren du lämnar efter dig när du dragit förbi en familj, ett hem, en helhet. Du gör oss halva, trasiga och tomma. Det värker, svider och skär i hjärtat..i kroppen...i själen. Du tar ifrån mig människor och djur som betyder något för mig. Hur vanlig du än är... så lyckas du alltid göra mig illa.
Hur vanlig du än må vara, så lyckas jag aldrig acceptera dig...

Örebro idag! 18/9

Klockan 10.00 idag går bussen mot Örebro. Jag skulle ju haft bilen ifall inte den varit inne på lagning. Men, då får jag istället vistas i en buss med massa förkylda människor. Tjoho.
Rätt skönt ändå och kunna slappna av när man åker ändå, samt slippa irra bort sig i Örebro för att de har storhetsvansinne och hela tiden bygger om.
Ska bli skönt att träffa alla. Ska först äta lunch hos farmor och farfar. :) Sen åker jag mera buss till Vivalla och min underbara syster. Där sover jag över.

Nu ska jag fixa lite innan jag ska åka buss till stan. Jag som så sällan åker buss... men idag och imorgon tar jag väl igen alla gånger jag inte åkt...

Torsdag 17/9 kl. 07:38

Jag har verkligen inte varit någon bra bloggerska dessa dagar. Men däremot har jag arbetat! Jg får ihop rätt många dagar denna månaden och det känns jättebra. Jobbar ju även hela nästa vecka plus måndagen v.40. Det är kanon! Tänk om det håller på såhär hela hösten och vintern då har man jobbat mer än ett halvår, nästan heltid. Det vore fantastiskt!

Jag har inte skrivit någonting om sittningen i lördags. Har nog inte ens nämnt att det var sittning i lördags. Kören hade en "lära-känna-nya-medlemmar-sittning". S1, dvs min kära stämma, började festandet redan kl 16.00 på lördagseftermiddagen. Tiquila, cider, vin, chips, dipp, najs musik och lite dans hemma på Amandas vardagsrumsgolv och hela s1 var dragna redan klockan 18, då sittningen började. Najs.
Det var riktigt kul!
På sittningen blev det mera cider, vin, mat och sång. Runt 22 mådde jag som jag förtjänade, och gick hem. Pinsamt, Maria. Lägger upp lite bilder snart.

Idag ska jag jobba. Börjar 10.00 och slutar 17.00 idag. Helt ok tid! :)

Bilen stannade igår och rörde sig inte ur fläcken. Erik skulle skjutsa mig till Claratappen där jag skulle lämna blod. Jag lämnade 4 dl blod till dem och struntade i den obligatoriska smörgåsen och juicen. Tänkte att jag lika gärna kunde ta något hemma, eftersom jag skulle komma hem så snabbt.
Vi sätter oss i bilen och Erik startar...och den ger oss inte ett enda livstecken, mer än att lite lampor i bilen blinkar till. Attans!
Erik kommer på den BRILJANTA iden att jag ,som precis blivit tömd på blod och känner mig lite seg i både kropp och knopp, ska putta på den lilla bilen. Det kommer en man, som också tömt sig på blod och hjälper mig att putta. Vi springer och puttar, både mannen och jag flåsar precis som det var nära döden. Tills vi sprungit ca 50 meter och ger upp.
Mannen hade startkablar. Yey! Så vi fick igång bilen och Erik och jag åker iväg. Tills vi kommer till en korsning där vi måste sakta ner och titta efter bilar. Då lägger biljäveln av igen. Och där står vi. Nu är jag både hungrig, vääääldigt trött och har rätt så lätt till att börja stortjuta.
Det kommer en man från Eriks jobb med startkablar. Men bilen startar Icke.
Erik åkte med mannnen tillbaka till jobbet, och jag får ta bussen hem. Precis som jag skulle fått gjort om Erik inte hade skjutsat mig alls.
Tar ut mina pengar, är lagom skakig i ben och armar. För snabba ryck med huvudet gör att jag blir rejält snurrig. Går lugnt och stilla till bussen. Yes! Bussen till campus går om 5 minuter. Tur.
Har min 100-lapp i handen och går på bussen. Lägger fram pengen och tanten som kör bussen bara tittar surt på mig. Jag säger det jag alltid brukar säga, att jag ska köpa en vuxenbiljett, varpå tantajäveln säger: "Eh, ja, det förstår jag, men vi ar inte emot pengar längre!" Till saken hör den att jag väldigt sällan åker buss numera...
Jag ursäktar mig och säger att jag inte visste om detta. Nu var jag nära på att börja grina.
Tanten säger "det finns en automat där ute där du kan köpa biljett, annars får du betala 30 kr istället för 20!"
Då sa jag, med gråten i halsen och svarta ögon..." Jag betalar 30 kronor i så fall för nu vill jag hem!"
Då log hon lite och förstod nog att min dag varit lite jobbig. så hon visade mig en liten lapp där det stod om det nya betalningssystemet...


Jag somnade klockan åtta i går kväll.

Det är höst på min planet...

Jag har jobbat. Jättemycket för att vara så att säga arbetslös! Det känns underbart i kroppen och själen. Ett lugn har sänkt sig över min kropp och jag kan slappna av idag. Även fast ingen har ringt.
Jag kom nyss in från en härlig höstmorgonpromenad. Jag njöt av varje steg när jag andades in den friska höstluften. Träden börjar så smått få gula och röda blad. Vissa är bruna. Det är så otroligt vackert om hösten.
När jag är fylld av lugnet och friden vill jag så mycket. Jag vill skriva musik, måla vackra målningar, göra lövhögar att hoppa i, skriva poesi, läsa en bra och givande bok...med mera.

Ikväll är det kör. Gemensam med killarna.

Verkligen smart, Eriks mamma!

Igår då...
Jag bestämde mig för att samla mod att gå till förskolan som ligger precis här vid oss och säga hej. Jag kommer dit och det finns två ingångar, dvs huset är uppdelat i fyra avdelningar men på vardera sida ligger samma sorts avdelningar. Jag kommer så att jag står vid den fösta grinden som leder in mot en av avdelningarna, Stannar och tänker "jag vågar inte, vad ska jag säga?" går vidare mot nästa grind där jag verkligen bestämmer mig för att gå in. Valde även vilken av avdelningarna jag skulle gå in på "små barn, eller lite äldre barn" Jag valde småbarn.
Möter en kvinna och berättar vem jag är och vad jag gör där. Jag får sätta mig ner vid bordet och hon säger "va bra, då kanske vi kan boka in en dag redan nu?"
"ja, absolut!" säger jag.
Efter en stund kommer det in en annan kvinna som jobbar på den avdelningen och säger att hon har feber.
"ja, men! då kanske du kan jobba idag, imorgon och på fredag?" säger då hon jag blev mottagen av.
"Ja, absolut!" säger jag ...igen. Med ett, vid det här laget, ett jättebautaleende.

Tänk om jag inte hade gått igår, utan sparat detta besök till någon annan dag, eller tänk om jag gått in på en annan avdelning där de inte behövde någon.

Helt otroligt vad livet är oförutsägbart!

Lite duktig har jag allt varit...

När klockan närmade sig elva idag kunde jag inte sitta här inne längre. Trots snor i hela huvudet och seg hjärna ringde jag min kära fästman och bad honom komma med bilen och skjutsa mig till Arbetsförmedlingen. Jag skrev in mig där och ska snart bli kallad till ett handläggarmöte. Bra. Just nu känner jag mig väldigt vilsen och skulle göra allt för ett jobb. Erik kom med ett bra förslag att jag ska gå ut och marknadsföra mig själv på olika förskolor. Visa upp mig och säga att jag finns tillgänglig som vikarie och att jag är inskriven i vikariepoolen. Smart, Erik! (eller egentligen var det Eriks mammas förslag. Smart, Eriks mamma!)

Jag har även ringt runt till lärarförbundet och hört efter om jag är medlem. Ja, det är jag. Tur för det är där jag vill vara medlem.
Trots att jag känner mig så nedra ineffektiv, så har jag lyckats vara någorlunda effektiv ändå idag. Jag behöver känna mig duktig. Det går inte att bara sitta hemma och glo.

Imorgon hoppas jag verkligen att någon ringer mig och vill att jag ska jobba!!!

Nu ska jag göra ordning ett bubbelbad, tända ljus och massor av härlig musik. Krypa ner i badet och bara slappna av och tänka positiva tankar. Även jag kommer att ha ett fast jobb så småningom.



Visst?

Tisdag 8/9 kl. 08:31 Kaffe med lite ångest.

Även fast jag innerst inne är medveten om att det kan vara så att ingen ringer på väldigt länge och ber mig jobba, så blir jag ändå så jättebesviken när de inte ringer... Jag känner mig sämst i världen över att inte ha ett jobb, över att inte ha någonting att göra. om jag hade vetat detta när jag gick ur gymnasiet så hade jag skaffat jobb direkt istället för att plugga. Det kan låta konstigt... och det känns konstigt att tänka det, men är det inte den jävla enkla sanningen? Att om jag inte påbörjat utbildningen så hade jag säkert haft ett jobb, mer livserfarenhet och kanske t.o.m varit nära att få en bebis snart? Nu sitter jag här och känner mig fruktansvärt onödig. Ingen ringer, ingen behöver mig...

Och till råga på allt, om jag nu ska fortsätta spela martyr, så vaknade jag med ont i halsen idag också. Stackars, stackars, stackars mig.

trots denna misär smakade kaffet underbart gott idag också. Detta får bli min vän de kommande timmarna.

Idag är det ändå skönt...

Brukar vara redigt rastlös när jag är sjuk och hemma. Men idag känner jag att det bara gör gott för kroppen. I och för sig är klockan inte mer än tjugo i nio ...
Solen skiner, jag inbillar mig att hösten är nära och kaffet smakade, trots redig nästäppa, gott. (kanske därför...)
Ikväll är det kör och jag tänker pallra mig dit. Jag har till och med en väninna som inte är rädd för mina baciller och kommer hit några timmar innan kören för att dricka te och prata skit. Underbart med vänner.

En ny vecka, en ny förkylning. Måndag 7/9 kl. 08:05

Snörvel. Snart sprängs mitt huvud. Det känns som att ögonen ska ploppa ur sina hålor. Trevligt. Snoret, om ni undrar, sitte inte nere i näsan speciellt mycket, men däremot uppe i pannan och i bihålorna. Det trycker och spänner. och ja, jag vet... NÄSSPRAY är bra. Men det är så äckligt när man lägger sig och det rinner ner i svalget. Dessutom så smakar det fruktansvärt beskt.

Mobilen blir inlämnad idag. Jag mitt nöt tappade mobilhelvetet i marken. Den fungerar att ringa på och prata i, men bilden på skärmen är bara en färgglad massa. Erik lämnar in den åt mig idag på 3. Snällt av honom då jag kände att det var lite väl onödigt att ta bussen till stan, betala 20 spänn dit och 20 spänn hem. Det är även bra om jag håller mig borta från stadens affärer då jag är väldigt svag för shopping...

Just så! Söndag 6/9 kl. 10:36

Undrade just varför jag inte blivit snorig och dann efter mitt halsonda. Men nu behöver jag inte undra längre, nu har det kommit. Eller, det är på god väg åtminstone.

Erik har åkt iväg för att lägga lite golv. Han är så händig. Det känns väldigt bra att han övar på att göra sådana hus-byggar-saker så han vet hur han ska göra när det gäller vårat hus :)
Alltså han övar på att lägga golv, och jag byter blöjor och torkar vällingspyor.

Idag måste jag verkligen dammsuga. Gjorde aldrig det igår.
Sen ska Erik och jag förhoppningsvis ta en tur till IKEA :D Älskar att gå där och drömma.

Lördag 5/9 kl. 07:38

ja, man kan undra vad i hela friden jag gör uppe nu... Men bara skit i det och läs det jag skriver istället.

Mår faktiskt inte lika pissigt idag som jag gjorde igår. Det känns fint. Så idag skulle jag kunna göra nödvändiga saker som att åka och handla lite mat, tvätta, dammsuga och sen kanske jag kan få vara med hemma hos svägerskan i afton. Erik ska dit och mysa och se på fotboll...Ja, om nu det är mysigt är en annan fråga... men GEMENSKAPEN är trevlig. Det sociala. You know.
Igår var jag inte jättevälkommen då alla är livrädda för svininfluensan. Men jag kan ju med största sannolikhet lova att mitt halsont inte berodde på någon jäkla baconfeber. Hade inte ens feber.

Annars så får jag ha en trevlig lördag själv...

Kärlek. Massor av kärlek. Vad gjorde jag utan den?

Winnerbäck beskriver hur det skulle vara om du lämnade mig nu...

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Sjuk-fredag 4/9 kl. 08:17

Bestämde igår att det är bäst att vara hemma idag och vila så jag inte blir sängliggande hela nästa vecka.Det visade sig vara ett bra beslut då jag verkligen känner mig kass idag. Ett bra väder för att vara sjuk också. Ska se på alla avsnitt av Svensson Svensson och bara mysa. Blir ensam ikväll också då Erik ska till sin syster och hjälpa till att lägga golv. :( Lite tråkigt.

Bestraffad.

Ja, där ser man. Bara för att jag önskade andra på olika förskolor att bli sjuka så insjuknar jag själv istället. Det är rätt och lagom åt mig.

Nu väntar jag på Erik som kommer hem med en god kebabsallad till mig snart. Har grymt svårt att svälja så vi får väl se om det tar sig enr genom min svullna, onda hals. Tror det smyger sig på lite feber också.

jag som ville träffa girlsen ikväll... :( Åker dit med munskydd någon timme i alla fall så jag ser att de inte blir allt för fulla. Jag menar, någon måste ju hålla koll på de små liven...

All at once.

Vaknade med ont i halsen i natt, och detta sitter i. KU...!
och igår hade jag fått mejl från städ, där jag jobbade i somras. De frågade om jag kunde jobba imorgon, fredag. Eftersom ingen har sagt någonting om något vikarierande på fredag så tackade jag ja. KU...!
Nu vet jag ju inte ens ifall jag är frisk imorgon!!
Ikväll är det mys med tjejligan. Eller mys och mys, vi skulle dricka vuxendricka, tokdansa, skråla, skåla och eventuellt bege oss ut på dansgolven på stan. Men jag är ju sjuk och jag ska jobba imorgon 06.30... KU...!
Kan jag aldrig vara nöjd? Stackars Eriken som får ta all skit.

NÄMEN! KORS I TAAAAAAKET!

Jag sticker till jobbet nu. HA!

Höst

Igår gick jag ut i det vackra vädret och letade efter hösten. Hittade lite tecken som för mig symboliserar höst.

Onsdag 2/9 Väntar på att det ska ringa.

Det är inte klokt vad tråkigt det är att invänta ett telefonsamtal. Speciellt om det aldrig dyker upp.Men det kan ju också vara så att ingen är sjuk just nu, utan att det kommer bli mer sjukdom senare i höst. Hoppas någon ringer i alla fall. Jag får helt enkelt söka andra jobb också, vid sidan av, för såhär kan verkligen inte mina dagar se ut.
Det har i o f s bara gått en hel dag än så länge, men jag blir ärligt stressad.

Som pappa sa; "När du nu inte vet om du kommer få jobba från dag till dag är det viktigt att du har en plan ifall du inte skulle jobba någon dag så att du inte bara sitter hemma och glor in i väggen." Jo, tack. Jag försöker allt hitta på saker. Men det enda jag vill är ju att jobba...

Men som sagt, det har bara gått en dag och min tid kommer. Men jag vill ju att den helst skulle kommit igår...

Nåt äre.

Erik har ont i halsen och huvudet. Det kom igår kväll när vi satt och tittade på teve. Helt sjukt. Jag känner mig inte helt kry heller. Jag är ständigt trött och känner mig tjock i halsen, inte ont, bara tjock och svårare att svälja. Sov i 1 1/2 timme förut mitt på dagen och det är inte likt mig. jaja, men ska man bli sjuk i nån himla svininfluensa kan man ju passa på medan man inte har nåt jobb. Fast jag slipper ju helst influensa över huvud taget.

Har orkat fixa ordning i köket hittills. Men tror inte jag orkar dammsuga idag. Fast det skulle behövas. Ska ta tag i badrummet och skura lite där också. Men inte än...
Jag ska dricka mitt kaffe först.

Det suger. På riktigt.

Ringde arbetsförmedlingen och hörde hur jag gör nu, ifall jag inte får så mycket jobb vissa månader och inga pengar...Han sa då att jag först och främst ska skriva in mig på arbetsförmedlingen. Och ja, det ska jag. Det är helt sjukt att det inte räknas in i a-kassan att man pluggat på universitetet längre. Det är väl ett heltidsjobb om inte annat! No shit i helvete att jag tänker leva på socialbidrag. Jag gör allt för att få jobba. om det så gäller att jag får vara en naken gatumusikant som spelar på revbenen!

Drömmar av glas... ja, eller hur...

Tisdag 1/9 Hallå, någon som behöver mig?

Från klockan kvart i sju i morse har jag suttit vid telefonen och väntat på att någon ska ringa och fråga om jag kan komma och jobba lite. Inte en enda förskola har ringt än. Är det såhär mina dagar kommer se ut hädanefter? Kommer jag någonsin få arbeta arslet av mig, eller kommer jag få sitta på min feta röv framför datorn och vänta tills den dagen då det är dags för pension? det känns som det. Men jag hoppas verkligen att det blir en ändring snart och att folk får upp ögonen för mig. Det är nästan så jag hoppas att några drabbas av någon form av influensa... ingen farlig influensa alltså... men lite feber i alla fall.

Idag ska jag nog pallra mig till universitetet och se om jag kan förkovra mig i någon faktabok. Jag kan låtsas att jag har mycket att göra. I så fall kanske det ringer...