Måndag och näst sista dagen på mitt jobb.

Känns lite konstigt att bara sluta sådär huxflux. När jag verkligen känt mig hemma och trivts otroligt bra med mina kollegor, och för att inte tala om barnen. Lite vemodigt men samtidigt spännande att se hur mitt nya jobb kommer vara. Säkerligen härliga kollegor och barn där också, bara det att det tar tid innan man lärt känna allt och alla. Hoppas så innerligt att detta blir det sista långvicket innan en fast tjänst.

Min cykel är borta. Vi skulle ääääntligen gå ner och laga båda cyklarna (som jag fixat punka på, båda två...) och så är min borta. Stulen. Suck.
Men har sett en otrooooligt fin hoj på Coop som jag verkligen verkligen vill ha. Kostar 5000 men är så himla fin! Röd och jättegammalmodig. Har världens skönaste handtag och världens mest obekväma saldel (men den går ju att byta ut). Jättebra cykelkorg och endast 3växlad. Helt perfekt. <3
Men det går även bra med någon annan, lite billigare modell. De kan vara bra de också. :) Cykel behöver jag i alla fall då jag i höst kommer cykla 2 mil om dagen.Yeeeha!

Gjorde LCHFbröd igår så idag körde jag igång med det igen. Har märkt att jag blir mycket snabbare mätt när jag käkar dem. Tror att det är till en viss del för att de absolut inte är speciellt gott...
Jag menar, kokosomelettsmörgosmedengnuttalinfrö i är verkligen inte speciellt upphetsande...
Men det gör minsann nytta.


Haha, just det! I lördags var vi på Bergvik och kollade runt och så gick vi förbi Resia. Vräkte då ur mig i all hast att "vi går in och kollar på sistaminuten-resa. Och förväntade mig ett "...mjaha" från min make. Men han bara "ja!".
Då tappade jag hakan! Vi beställde aldrig nån resa för det kan va svårt att få ledigt tre veckor innan semester, såklart. :D Men han var helt klart på! Så nästa gång så.
Längtar så grrrrrymt efter att åka till värmeeeeeen! sola bada och sola och bada ...

http://www.youtube.com/watch?v=1-WkPZQebLI

Lyssna och dröm er bort.

Ville bara säga att jag tänker på dig...

Lilla mor.
Idag är det din dag. Det kommer alltid vara din dag.
Hade du funnits här så skulle jag överöst dig med paket och sång, frukost på sängen och blommor.
Det är både mors dag idag och din födelsedag.
Allt på en gång.
Såklart känns det i hjärtat och allt blir mer påtagligt då jag faktiskt inte har någon att fira denna dag.
Men grattis känns väldigt konstigt att skriva...
En blomma och ett ljus kommer stå vid ditt fotografi idag.
Hur som helst...
Jag tänker på dig.

Sitter i evighet och försöker experimentera ihop meningar som skulle kunna tydliggöra hur jag just idag känner och tänker. Det blir lätt aningen komplicerat då man bör ha författandets gåva. Att kunna måla ner sina känslor på ett ark med ett skrivdon, eller varför inte, knappa in orden på en datamaskin. Jag önskar att jag kunde. Igår, när jag strosade mot arbetsplatsen, blev alla mina sinnen tillfredsställda på samma gång. En oerhörd, sagolik föreställning som jag sällan får erfara. Men när den väl uppenbarar sig så är det ett rus av känslor som svärmar igenom min lekamen. Jag kände doften av syren, jag såg Helios ljus, jag kände hans glöd mot mitt skinn, jag skådade allt det gröna, jag beaktade fåglarnas kvitter och hjärtat och själen kände enorm harmoni. En lugn och trygg varelse som ofta söker efter ro men ganska sällan finner den gick på vägen och fann den. Om bara för en stund. Men den fyllde hela mig och det kan jag leva på länge.

Gringubbe!

Trots begynnande huvudvärk började jag baka när jag kom hem, idag igen. Det blev både hllongrottor, kanelkakor och nån lchf-kokoskaka. Väntade på posten som förut kommit drygt efter ett, nu kom den när klockan var 17.16...bara det gjorde mig upprörd. Men blev snabbt på humör igen då mitt H&M-paket kommit. Snörade på mig skorna och gick ner till Pressbyrån för att hämta ut det. Jag visar mitt körkort samtidigt som jag säger lite försiktigt att "ja, jag har inte fått ett nytt körkort ännu och heter numera Hermansson..." (Till saken hör det att det ALLTID gått bra förut att hämta ut ändå!) Men inte nu inte. Nej nej, gubben bakom disken säger att han sannerligen inte kan lämna ut nåt paket till mig och att jag måste få ett nytt körkort innan han kan lämna paketet.
Jag känner huvudvärken börjar smyga sig på ordentligt samt att mina ögon fylls av tårar. Inte av sorg utan av vrede. (jag grinar när jag är arg...) Gubbstrutt! Jag får fram nåt mellan andningarna om att jag precis(?) gift mig och att jag inte hunnit fixa ett nytt körkort. Men Nej. Jag fick inga kläder. Jag ska ringa Shenker imorgon och be om hjälp.
Det är ju Jag! Varför skulle jag vilja ha någon annans kläder? som jag inte valt?!

Vandrade hemåt med världens huvudbang och ska nu lägga mig i soffan och se på teve...

and I really owe you...

Börjar halv tio idag också. Har haft sovmorgnar hela denna veckan och imorgon slutar jag klockan 13. Att jobba 75 % är både bra och dåligt. Bra för tiderna och dåligt när man får lönen. Så, jag ser faktiskt fram mot att börja jobba 100% till hösten samt att vara ute och timvicka i juni månad.

Hittade ett par trekvartsjeans jag köpte på Ullared förra året och jädrar i mig vad bra de satt! :P
Som nya ju.

H&M-paketet kom ej igår så jag håller tummarna att de kommer idag istället.
Det blev bullar och vi provsmakade varsin. De blev goda om än lite annorlunda till utseendet.

Gött med sol.

Nu bakar jag. Men jag tror att jag dödade jästen... :(

Sockermonster!

Ringde återbud till att att lämna blod idag. Har ont i magen och tänkte inte sitta och dela med mig av mitt blod idag. Men på fredag satte vi en ny tid och då är jag säkerligen mitt gamla vanliga jag igen. Gick och handlade grejer till tacosen ikväll och gick sedan hem. Tvättmaskinen är färdig, diskmaskinen igång, vatten är kokat, kaffe är bryggt och nu inväntar jag bara mitt h&m-paket. Kanske att det kommer idag. Det finns en chans. Tyvärr är beställningen uppdelad i flera omgångar då vissa plagg inte kommer förens i mitten av juni osv. (det låter nu som att jag köpt MASSOR, men nej, inte massor...lagom!)
Tänkte baka bullar men jag tar mig inte för det riktigt. Plockar lite och grejar men när jag väl bestämmer mig för att ta tag i bullbaket så finns det alltid nåt i mig som kommer på nåt bättre att göra. I det här fallet var det kaffe och blogg.
I och för sig är det bra om jag avvaktar med bullbaket nån dag då jag idag är ett sockermonster och säkerligen skulle smaska i mig ett dussin bullar i ett nafs. Lika bra att vänta...
Har börjat dra ner lite på kolhydraterna (apropå kanelbullar...) Gör mina oopsiebröd och skippar kolisarna till maten. Till tacosen ikväll blir det massa sallad och bönor istället för bröd och chips.

Sen svullar jag väl i bullar om jag nu tar mig tid att baka några.

Ja men visst!

Börjar inte kaffebryggaraset ge med sig nu också?!!!?
Jojomensan!

Bajs.

Men åh.

Jag tycker att det är otroligt jobbigt att jag ska behöva koka mitt vatten. Vill jag ha kaffe, ja, då måste jag först koka vatten, låta vattnet svalna och sedan brygga mitt kaffe. Tar ju hundra år. Men, smart som jag är (och säkert alla andra Karlstabor också, så har jag förberett avsvalnat kokat vatten. Men det är inte det som är grejen. Även fast jag vet att jag har en tillbringare med vatten i kylen så irriterar det mig nåt fruktansvärt. Jag vill kunna dricka kaffe eller för all del bara ett glas vatten när jag vill,utan att jag ska behöva KOKA vattnet först.
När jag känner mig såhär grinig över detta kan jag ändå inte låta bli att skämmas en gnutta då jag verkligen beter mig som en bortskämd äcklig svensk. Vilket jag är.
Det gäller drygt en vecka att vi måste koka vattnet.
Visst kan jag väl stå ut. Men för den sakens skull behöver jag inte tycka att det är roligt!

Igår hade jag ont i huvudet och inatt förflyttades värken ner i magen. Det blåser storm ute och jag ska lämna blod idag.



Erik brukar kalla mig Lilla My. Jag förstår inte varför.
Kanske är jag, som jag förut också påstått, en gnällig fisförnäm liten surpuppa, men enligt min man så är jag bara söt :)

Ja, vad en gör uppe redan halv sju på en lördagsmorgon kan man undra. Trött är jag ju, men somna om kan jag inte. Dricker kaffe.
Igår åkte jag ner på stan efter jag slutat jobba och tog en fika med Helena. Köpte stora vita träbokstäver som bildar ordet MYSA som vi ska ha på vår vita hylla bakom soffan. Köpte också ett par aprikosfärgade jeans.
Sen kom älsklingsgubben till stan och vi gick på bio. Vi såg Pirates ... Den var bra tycker jag. Erik ansåg att den inte var lika bra som de första. Håller kanske med honom, men den var ändå sevärd. Musiken är ju bra.

Idag ska vi städa på balkongen och få ordning där så det blir mysigt att sitta där ute. :)

Lilla Stora Maria...

Det är inte helt lätt. När jag åker hem till pappa händer det alltid någonting med mitt inre. Med mig.
Jag blir liten. Jag vill vara nära, kramas och busa. Krypa upp i hans knä och vara nära alltid.
Mitt tankesätt ändras och mina handlingar blir lite mer annorlunda- lite mer barnsliga.
Ibland kommer jag på mig själv att-hjälp, jag är ju närmre 30 än 20 och jag är verkligen inte liten längre.
Jag är, precis det som jag tyckte var så avlägset för 10 år sedan,... vuxen.
När blev jag det?
27 år och inget annat är jag och ibland har jag svårt att acceptera det. Svårt att acceptera att den "lilla Maria" är borta.
Hon dyker som sagt upp vid vissa tillfällen i livet, och jag har mycket svårt att släppa henne.
Skulle jag haft enklare att acceptera vuxenlivet ifall mina tonårsår hade varit utan allt kaos? Hann jag inte riktigt med? Hann jag kanske inte leva, utan endast fokusera på att överleva.
Vad vet jag.
Hur som helst. Alla de känslor som fyller min kropp när jag är hos min pappa är oändligt starka.
När jag står på busstationen och lutar huvudet mot honom och jag vet att jag snart kommer åka därifrån skär det i hjärtat som tusen knivar.
Då är jag inte stor.
Tårarna går inte att stoppa när de väl börjat rinna över.

Jag beundrar honom. Ser upp till honom.
Älskar honom.


Minnesanteckning till mig själv, ifall jag nån gång glömmer...
Lilla, stora Maria.
Du är vuxen. Så är det. Du har lägenhet, du är gift och har en utbildning och ett jobb. Visst trivs du med livet? Och visst är det härligt att kunna sköta sig själv? Tänk efter. Du kommer alltid vara dottern Maria. Hur gammal du än är. Släpp taget om 15åringen och njut av livet som vuxen kvinna. Det finns mycket att se och upptäcka även där.

Älskade du!!!

Men ååååååååh! Går runt som en osalig ande här hemma och bara tycker synd om mig själv som är så ensam just nu. Det kan inte hjälpas men jag saknar honom redan så mycket och längtar tills han kommer hem igen. Jag missunnar honom verkligen inte en trevlig resa till Aten. Verkligen inte. Det är bara det att jag inte tycker om att vara ifrån honom. Inte alls. Jag är inte hel själv. Själen är inte hel, hjärnan tänker inte klart och hjärtat saknar en bit. Det är konstigt hur mycket en människa kan göra med en.
Väntar bara på att han ska ringa.

Meeeeeeen, jag ska inte sitta hemma och deppa hela helgen nej. Imorgon åker jag ju till pappa. Bussen går klockan 0800 från stan. Har packat och plockat fram kläder jag ska ha på mig. Städat lägenheten så att allt är fint när jag återvänder på söndag. Biljetten är nedpackad i väskan och jag tog inte med alls mycket kläder. En ryggsäck, och den blev inte ens full. Det kanske är bra att åka buss ibland.

Måste väl vänja mig vid bussåkande då jag kommer behöva åka rätt så mycket buss i höst när jag börjar PÅ MITT NYA JOBB. (Hurra för jobb!)
Men jag kommer nog cykla ett par gånger i veckan i alla fall för att slippa åka buss då och då...


Åh, älskade manvän! Nu är du på väg till Stockholm och imorgon flyger du långt bort från mig. Hade så gärna velat legat ihopkrupen i din resväska och följt med dig. Vill följa med dig vart fan du än tar vägen i livet.

Det dröjer lite mellan inläggen här, men jag har så mycket annat att göra om dagarna så bloggen får helt enkelt vänta lite ibland. Igår t.ex. fick vi äntligen klart tackkorten. Absolut kunde detta skett mycket tidigare, men antar att jag har mig själv och min idiotiska hjärna att skylla på. Och lite på att fotografen "trodde" att han hade skickat oss korten, fast han inte ens beställt dem...Nåja, åter till gårdagen. När vi var färdiga runt 21.00 med både packning åt maken och kortpysslande så sjönk vi ner i soffan och tittade på hockey. Erik tittade och jag somnade.
Idag åker Erik till Stockholm och imorgon flyger de till Grekland. Åh, vad jag är avundsjuk! Blir sällan det, men den här gången tycker jag allt att jag kunde fått följa med. Jag fyller ju försjutton år på lördag. Jag hade inte behövt följa med på alla utflykter de ska göra, jag hade LÄTT kunnat legat vid poolen och glassat i solen. LÄTT!
Men jag åker till Vara imorgon och blir där till söndag då jag åker hem och har en semesterdag även måndag. Det är skönt!
Idag när jag slutat jobbet ska jag köra ner till stan och fixa lite grejer och även titta i lite roliga affärer och kanske utnyttja presentkortet på H&M som jag fick av farmor och farfar.

Men först ska jag skjutsa älskling till jobbet och sedan skjutsa mig själv till jobbet. Hej och Hå!

Vi, eller rättare sagt jag, har länge pratat om att vi borde städa vinden så att vi får plats med lite mer skit däruppe. Igår hade vi en mysig dag på stan, Erik och jag. När vi kom hem runt tre slängde vi oss och slocknade som ljus. Han på soffan och jag i sängen. Jag tror jag sov en halvtimme eller nåt, längre än jag brukar kunna iaf för jag var döseg när jag vaknade. Hur som helst. Då fick jag rycket. Jag gick in i lilla rummet, hämtade säckarna med vinterkläder, tog fram vindsnyckeln och knallade upp på den varma (!) vinden. Bar ut allt som fanns i den, nästan, flyttade över saker som låg i påsar/säckar till kartonger då det blir lättare att stapla. Höll väl på i två timmar drygt. Från det att vi knappt kunnat öppna vindsdörren då det nästan rasat saker över oss, till det att man faktiskt kan gå in i det lilla utrymmet och plocka fram det man behöver. Och då slängde jag ingenting! (eller ja... inte mycket i alla fall) Hurra för mig! Så nu är jag väldigt nöjd med min insats och har kommit på att om man vill ha saker gjorda är det bästa att ta tag i det själv.
Idag ska jag göra fint i lilla rummet. Städa garderoben där inne så att den inte bara används till skräp. Skräpet får plats på vinden numera :D

Jag vill mer och mer bo i hus! Tänk! Ett eget litet ställe med liten trädgård som man kan pyssla i.
Vi kollade på gårdar igår. En mark på 19 hektar vore ju nåt förstås... ... ...Eller...nääää... :D

Oliiiiiiiiiidligt.

Hatar att vänta.

Fredagsfeeling.

Kaffet är drucket och musiken spelas. Jag inväntar att manvän slutat jobba för då vankas det springtur. Kanske 5 km, kanske 3 km. Helt beroende på hur det känns. Fixar fredagsfint här hemma och ska nog ta och byta lakan i sängen också.

Ballerina blåbär/vanilj är en riktig favoritkaka.

Undrar ibland hur det skulle kännas att ha dig här. Bland träden, blommorna, människorna och ljusen. Som en del av det som en gång var. Om du kom tillbaka, som du gjort i så många av mina drömmar, hur skulle det bli? Hur skulle din och min relation vara? Jag gissar att man behövt börja om från början. Lära känna varandra. Åtminstone skulle du behöva lära känna mig. Jobbig tanke att tänka att; du faktiskt inte känner mig. Banden skulle finnas, men du skulle inte veta vem jag blivit och vad jag åstadkommit i livet, hur jag lever och vad jag anser om livet, hur jag klarat mig och vad jag gjort från då till nu. Jag ser inte ut som 15 längre och är nog inte alls den jag du kände. Lite kanske, men ytterst lite. Vad skulle vi prata om? Hur skulle vi bete oss första ögonblicket vi sågs? Skulle vi båda springa fram och krama om varandra och falla i gråt, eller skulle det gå lite trevande fram? En stel kram och sedan sitta ner och prata över varsin kopp kaffe, eller kanske varsitt glas rött? Var skulle vi stå och hur lika skulle vi vara i våra åsikter om livet och världen? Skulle kärleken finnas eller skulle den också behövas byggas upp på nytt? Hur bygger man en kärlek som från början föddes genom navelsträngen och sedan försvann? En kärlek man inte kunnat göda under flera år...finns det någon kärlek kvar då, förutom den kärlek man borde ha?
Om du skulle komma tillbaka. Vart hade då hållit hus under alla dessa år, och varför hade du inte kommit tidigare i så fall? Hade du inte dykt upp förens nu hade jag nog bara blivit arg. Eller mer besviken. Hur kan man bli arg på någon som man inte känner?


Jag har så mycket frågor jag vill ha svar på.Så mycket frågor som aldrig kommer besvaras.

Jag minns ju inte så mycket. Men däremot gör du dig alltid påmind då och då. Ibland ofta, ibland mer sällan. Det jobbigaste är att inte veta. Det är så mycket jag inte vet och det är så mycket jag vill känna. Jag vill känna den där ... "mammakramen", jag vill höra dig, höra din röst fylla mina hörselgångar, andas in din doft och känna din närhet. Hur var den nu igen? Hur var du?
Även fast jag inte vet längre hur och vem du var så är det ändå nånting jag saknar.

Och när jag väl saknar så ska du veta att det värker något fruktansvärt i hjärtat. Önskar jag kunde ta fram känslan av att ha dig nära. Om jag inte får ha det på heltid kan jag väl ändå få ha det en gång per år eller kanske två?

Tror inte riktigt mina öron, men jag sitter och lyssnar på Sanna Nielsens nya album. Thats wierd. Men det har väl med de däringa känslostormarna å göra gissar jag.

Sprang 5,6 km på 37 minuter förut. Ganska bra. Tror jag gjorde av med 5 äpplen. Skulle kännas bättre om den mätte i saker som anses väldigt onyttiga än i frukt och grönt. Men ja, det är ju en del socker i frukt så det får väl ändå vara ok.
Har haft ont i en höft sedan i fredags. Speciellt ont gör det då jag suttit och stelnat till och sedan ska resa mig och gå. Har som en öm punkt på höftbenet så jag undrar jag var det kan vara. Har i alla fall lyckats ignorera detta alla gånger då jag varit ute och sprungit.. Det gör inte ens ont när jag springer utan det kommer ju ändå. Men "upphovsmannen" är nog springet...tyvärr. Eller inte. Jag hoppas på inte.

Satte igång bryggaren och hoppade in i duschen och nu sitter jag här och njuter med mitt kaffe. Imorgon är det fredag och helgen bjuder på vindsstädning = kasta allt som tar plats samt det som inte gör det. Sen ska jag hinna med lite kvalitetstid med Erik som åker till Aten på torsdag med jobbet. Han åker iväg och är borta ...på min födelsedag... Jag försöker att inte bete mig som en barnunge och klaga över det. Men innerst inne känns det lite konstigt trots allt. Han inte hjälpa det, men för fasen. :) Vem ska då ge mig massa paket och frukost på sängen och framförallt, vem ska pussa mig grattis på min 21årsdag? För visst är det det jag fyller? Jag tog ju studenten för drygt två år sedan och då är man ju 19. Jag var det i alla fall. Jo, men det måste stämma.

Nä, om man ska ta tag i hemmet. Tvättmaskin, diskmaskin och dammsugsmaskin.

Känslor!

Idag är en sån där dag då känslorna nästan svämmar över. Alla möjliga känslor bubblar och spritter i kroppen. Ena stunden känner jag enorm lycka och glädje och nästa så blir jag vemodig och har nära till tårar. Hur kommer det sig att kroppen eller snarare själen (var den nu sitter och om den sitter någonstans.) kan känna så mycket olika saker på så kort tid? Lyssnar, som vanligt, på musik när jag är hemma. Beroende på vad för låt som spelas så förändras mitt humör. Borderline, tänker ni. Nej, inte alls säger jag . Men däremot så har jag nära till känslor och skattar mig själv lycklig för att jag har det. Tänk att jag kan känna så mycket inom bara några få minuter. Det är ju egentligen helt fantastiskt att bara en melodi kan ge mig sådana känslostormar. En text som på nåt sätt träffar en öm punkt nånstans i kroppen och bara trollar fram en känsla och gör mig ett med låten. Ett med livet. Ett med mig själv.

Flum flum flum flum flum...

För att återgå till verkligheten så har jag satt upp nya fina vita gardiner uppe i tvrummet, när Erik kommer hem ska vi ut och springa, det blir tacopaj till kvällsmat och jag kommer troligtvis somna som en liten stock i soffan redan runt åtta!

Mystisdag!

Kom hem från en lång arbetsdag klockan 18 idag och möttes upp av manvännen som gav mig puss. Lade mig i ett bad och har nu ätit gröt till kvällsmat. Havregrynsgröt är väldigt gott. Med lingonsylt och mjölk på, inte i ett glas bredvid, utan på.

Nu ska jag slänga mig i soffan och se på fiiiiiilm.

Jag älskar våren. Men det finns dock en nackdel, den nackdelen har inte funnits i mer än tre år. Björkarna är fina. Men faaaaaaaaaa a a a an vad det kliar i mina ögon. Jag är så allergisk så ögonen är små små små små springor om mornarna. Jag blinkar som en idiot och går utan smink. Köpte ögondroppar igår och visst, de hjälper väl en stund men sen är jag igång med blinkandet igen. Skulle vilja ta ut ögonen och lägga i ett glas med bubbelvatten.

Erik åkte snabbt iväg till kören här. Vi upptäckte att vi hade gemensam. Jag pallar inte att stå i det ljuset samt att jag inte vill visa alla hur otroligt fånig jag ser ut när jag blinkar som en tok.

Han kommer hem igen vid paus sa han för han ville se på film med sin fru. Exakt så sa han :D