Det går för fort...

Hon kom ju nyss ut! Det gjorde ju nyss så jävla ont. Hon var ju nyss ett yttepyttepaket med en jätteblöja! Det var ju nyss jag satt här i soffan med en fucking kateter och babianarsle och inte kunde röra mig. Exakt _det_ saknar jag inte iofs... Men det går fort. Imorgon är lillprinsessan 6 månader. Ett halvt år! Min lilla docka kan sitta upp utan stöd, prutta med munnen så det sprutar saliv och busa. Charmtroll är vad hon är. Bäst är vad hon är. Snart är det jul och hon har varit supersnäll. Hon kommer drunkna i paket. Det är hon värd. Absolut! Nu sover hon ute på altanen. Bästa stället tycker hon.

Inväntar Maria (inte mig själv) som ska försöka lära mig virka Amigurumi-figurer. Vi får väl se hur det går, om man kan lära gamla hundar att sitta. Jag är skeptisk. Men, vi får väl se. Har blivit beroende av Tradera också. Går crazy bananas där inne just nu... Men visst, lite nöje ska man väl ha. Fönstergubbarna dök upp idag. 45 minuter sent, men de dök upp och gjorde det de skulle. Men gjorde det dåligt...

Jag är ingen ignorant människa. Egentligen. Lyssnar på Helen Sjöholm när hon sjunger "Ärlighet".

Deppdag.

Jobbigt när man inte vet varför man bara deppat ihop och har en klump i magen. En känsla av oro, sorgsenhet och ensamhet. Tur att Ella finns. Hon är förövrigt förkyld idag. Första förkylningen för henne. Inget allvarligt, inte mycket, lite snor under lilla näsan bara. Men fullt tillräckligt för att jag ska tycka synd om henne. Men hon är nog ganska nöjd nu. Har fått potatis-och palsternacksouré och nu smaskar hon en liten clementinklyfta i sin silikonnapp.

Lördag.

Har börjat ge mig ut på långa promenader med Ella. Ja, jag vet...efter 5 1/2 månad lär det liksom vara dags vid det här laget... Fast så illa är det inte så jag inte gått promenader med henne, utan mer...snigelpromenerat och inte powerwalkat. Men nu. Och nu ska jag även komma igång med joggning om kvällarna. Får se om det känns bra eller om man tror att hela innandömet ska åka ur när man skumpar fram som den elefant man blivit..... Who knows... E är på körövning men jag har typ tvingat hem honom så att jag ska kunna färga håret. Ella sover på altanen och jag bara är.

Onsdag, lillördag eller nåt.

Erik gjorde kinesiskt till middag. Glömde för ett ögonblick bort att jag inte käkar kolhydrater och smällde i mig A L O T av ris. Äh, föresten, har glömt bort det hela dagen då jag käka mackor till frukost också. Ska smiska mig på fingrarna när jag käkat upp mina zoogodisar jag plockat på mig... Ja,jävlar va ståndaktig man är alltså! Ella sover gott uppe i sängen och jag funderar på att snart göra detsamma. Sova bort den här onyttiga dagen och istället blicka framåt mot morgondagens ÄÄÄÄÄÄÄÄGGGGGGGGGGG. Jag kan ju ärligt säga att ägg är typ det värsta jag vet numera...

Just nu.

Lyssnar på Glee. Prinsessan sover och klockan 14 kommer Pernilla på besök.

Det är inte långt till jul nu. Tycker att det här året har gått så jäkla fort. Har varken känt av vår, sommar eller höst. Har gått här i, först, min gravidbubbla och sedan bebisbubbla och bara njutit av det. Årstiderna har svischat förbi mig och nu är det snart jul. Ellas första jul! Ska bli mysigt att få fira jul med henne. Igår firade vi E på farsdag. Hans första. Tror att han tyckte om det. Och idag är det åter måndag.

Kärlek.

Har inte kunnat skriva här på länge då jag inte hittat var någonstans jag trycker för att skriva ett nytt inlägg. Men nu gick jag nån omväg och kom rätt. Tror jag. Ellabus växer så det knakar och är redan 5 (!!!) månader. Hon kan rabbla hela alfabetet, hoppa häck och måla huvudfotingar. Inte än. Men fasligt vad otroligt mycket som händer under endast fem månader. Hon är ju en helt annan unge än när hon såg ljuset för första gången. Och kärleken blir bara större och större och jag tror ärligt att jag snart sprängs. Om hon bara visste hur otroligt älskad hon är. Den där lilla varelsen på dryga 64 cm och 7 kg... Om hon bara visste hur mycket jag avgudar henne. Att jag skulle göra allt för henne. Att minsta lilla pip från henne får mig att kolla åt hennes håll/rusa till henne. Det sista har hon nog hajat vid det här laget då hon börjat testa om det verkligen fungerar... Ella, du har virat din mamma kring ditt lilla lilla lillfinger och där tänker jag fortsätta vara virad.

Tjocka jag.

Vi hade namnfest för EllaRutan i lördags. Svärfar filmade och jag hade inte mage att försöka springa iväg när filmkamerans öga riktades rakt mot mig. För Ellas skull. Kollade igenom filmen här om dagen och mötte min tjockhet öga mot öga. Det var då jag bestämde mig för att göra radikala förändringar och inte bara vänta ut att kilona på nåt sätt ska rinna ut i bröstmjölken. Herregud,jag ammar som en tok och känner mig mer eller mindre som en mjölkko, men inte tappar jag några kilon. Skitsnack att amning gör att man går ner SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket i vikt. SKIIIIITBRAAAAA sätt att gå ner i vikt på. HURRA! Näe, pyttsan, säger jag! Jag vill inte ha tre veck på magen när jag står i upprätt ställning. :( Då var det much bättre med en stor bula med bebis inuti! Så, idag gick vi ut och skulle powerwalka, jag och dotter. Gick sådär. Hon vägrade låta sin mamma gå nonstop utan såg till att antingen tappa nappen, gråta hysteriskt, eller spark av sig filten sisådär var tredje minut. En timme var vi ute, och på dessa 60 minuter promenerade jag ca 5... om jag överdriver lite.... Nåja, har dragit ner på mackorna nu i alla fall. Börjar from idag äta sallad istället för lagat mål en gång om dagen. Vatten vatten vatten... och INGET INGET INGET jävla socker!!! Förutom tjockheten så är livet som mamma helt fantastiskt! Jag älskar min lilla docka så mycket så att jag får ont i hjärtat. Hur har jag kunnat leva utan henne i så många år?! Hon fyller mina dagar med oändlig lycka. Herrejävlar vad mycket kärlek!!!

Andra dagen då Ella och jag är ensamma hemma. Pappan jobbar. Igår hade vi besök av Marie, Lina och tvillingarna Max och Ville. Jämngamla med Ellabusan. Och så en liten knoddelina påväg var det också här hemma. Men den gömde sig i Maries mage och kommer göra det några veckor till. Men allt som allt, 4 bebisar var på besök igår! Vilka lekkamrater det kommer bli! Nu sover stumperumpan i soffan här brevid. Där sover hon bäst. Men somna själv kan hon inte göra utan måste va i famnen och gunga runt. Vi inväntar mitt H&m-paket. Det böööör komma idag då jag spårat det vareviga dag hittills och det nu står att det ska vara framme. Inväntar sms... När smset väl kommit ska vi gå en promenad till Pressbyrån och hämta ut det! Har även beställt "min barnkammarbok" där jag ska fylla i massa om Ella. Inväntar den också med spänning. Lite som julafton idag med andra ord.

Morgon stund...

Klockan är 05:45 och vi, jag och Ella, gick ner och satte oss i soffan istället för att ligga och amma i sängen. Hon behövde sina droppar också, och mamman kunde inte somna om... Så nu sitter jag här med en kopp kaffe, småkollar på "Panter tanter" samt lyssnar till min sovande dotters andetag. Borde passa på att sova jag också. Det brukar gå i åtminstone en halvtimma såhär på morgonen. Idag händer nog inte mycket alls i det Hermanssonska hemmet. Hoppas innerligt att bebismagen lugnat sig och att Ellaskruttan får en skön dag.

Det där med 6timmarssömnen är ett minne blott och här har vi nu börjat med att vakna sisådär varannan timme med magknip och mammalängtan. :) Tycker så synd om henne när hon blir helt stel i kroppen av knipen. Men hon somnar gott hos mig när hon får lite mat. Ibland ligger hon ner i sängen brevid mig och snuttar och då somnar vi gott båda två. Vi, jag och Ella, gick ut på en morgonpromenad här nu på morgonen. Skönt och friskt. Hon somnade gott men vaknade då vi kom in och jag råkade dänga parasollet i golvet... Men det gick att söva om! :) Har inte skrivit in förlossningshistorien än, så här kommer den. (och ja, fråga mig inte varför blogger inte gör små styckbrytningar, utan allt går i en hel text. SÅ irriterande. Men håll till godo ändå! Min förlossning Började söndagen den 27e Maj, dvs bfdagen, med att stiga upp runt halv åtta och äta frukost. Sen begav jag mig ut, full av energi, i trädgården och började plocka upp maskrosor. Lät Erik sova till elva då jag visste att han var trött. Han vaknade och vi bestämde oss för att åka till Ikea för att handla och käka lunch. När vi kom hem så satte vi igång med trädgårdsfix igen. Erik klippte gräs och jag fyllde igen hål efter maskrosupplockning samt låg på alla fyra och rensade ogräs i buskarna.( Helt ovetandes om att jag borde tagit det lite lugnt) Trots jättemycket energi så kände jag att jag inte riktigt kunde fullfölja något jag påbörjat, utan vandrade från det ena till det andra och kände mig rätt rastlös i kroppen. Runt tretiden sa jag till E att jag började känna nåt i magen, typ en ilande känsla nere i tjejmagen, samt att jag var trött i ryggslutet. Men troligtvis för att vi varit igång hela dagen. Jag la mig och vilade i en och en halv timme och vaknade med samma känsla om än liiiiiite starkare. Lagade middag och Erik började klocka så smått för att se om det kom med någorlunda jämna intervall. Och jodå, var fjärde till femte minut kände jag ju ”nåt” som höll i sig dryga minuten. Spännande. Vi såg på mästarnas mästare och runt 22snåret kände jag ändå att jag ville ringa in till förlossningen och höra vad de trodde att det kunde vara. Hon sa att det lät som att nåt kanske var på gång och sa att jag skulle ta det lite lugnt, äta nåt och givetvis komma in ifall jag ville veta om det hänt nåt. Vi ville åka in så vi gjorde oss iordning och runt 23 nångång var vi där och bm satte ctg och kollade hur öppen jag var. (2 cm) så det var ju på gång, sa hon! Hon gjorde nog även en hinnsvepning och sa att ”nu var jag lite elak mot dig men vi vill ju att det kommer igång”  Japp! Det gjorde förövrigt rätt ont det hon gjorde. Vad-det-nu-var. Men det hon gjorde satte fart på det iaf. Jag fick två citodon och vi åkte hem och jag satte mig i duschen, E lade sig i soffan för att vila lite. Nu hade det börjat kännas med ont än förut, men verkligen uthärdligt. Tog en drickyoghurt och sa till E att vi kunde gå upp och lägga oss så jag kunde försöka sova lite iaf. När jag precis lagt mig och börjat försvinna så känner jag en mycket starkare smärta än förut samt ett ”poff” inne i magen. Jag låg stilla och sa till E att jag nog trodde att vattnet gick. Han for upp och hämtade en handduk som jag lindade in mig med och jodå, när jag ställde mig upp så kom det vatten. Jag satte mig i badkaret och ringde bm igen  Hon sa att vi skulle ta det lugnt och komma in när vi helst ville. Och vi ville det på en gång  Åkte in, med ganska starka värkar och fick förlossningsrum nr 3! Fick en spruta med morfin och bytte om. Vi var inne på förlossningen runt 02.00. Kände inte att morfinet hjälpte och bad om nåt mer. Hon gav mig lustgasen som jag använde friskt. Sen är det mest ett töcken. Men E och jag kämpade oss igenom värk efter värk och runt femsnåret kom bm in och sa att hon skulle känna efter hur öppen jag var nu för att ge mig en liten morot. Och då var jag nästan helt öppen, bara en liten liten kant kvar och hon såg helt chockad ut. Berömde mig och lämnade mig och Erik för att jobba vidare. Nu gjorde det ONT! Men somnade mellan värkarna ändå. Runt halv sju , sju kom bm in med den nya klanen av barnmorskor som skulle ta över förmiddagen. Hon sa hejdå och sa att hon skulle kolla direkt då hon börjat jobba igen vad det var för liten bebis som kommit ut.  De nya barnmorskorna var superbra också och en ”student” som satt hos mig hela tiden, vilket kändes jättebra. De kände efter vid nio om jag var helt öppen och det var jag. Så de sa att jag kanske skulle prova på att krysta lite när värkarna kom. Testade alla möjliga ställningar, stod på knä i sängen, satt på pall (förjävligt!) Det gjorde förbannat ont nu. Svettades som en liten gris och E baddade min panna. När vi kämpat på i nån timme utan att det hänt nåt så kom läkaren in och tog ett blodprov på Ella för att se hur stressad hon var. Det var lugnt så vi fortsatte ett tag till. Men tillslut tog han ett till som visade att stressnivån gått upp på henne och hon var tvungen att komma ut nu. Sugklocka! Det jag helst velat undvika också. Men just då kändes det helt naturligt. Hon var ju tvungen att komma ut och jag klarade inte det själv. En barnmorska hängde på min mage, två stycken tryckte upp mina ben mot magen, doktorn stod och drog i sugklockan och en sköterska lyssnade på Ellas hjärtljud. Barnläkaren stod bredvid ifall de hade behövt springa iväg med henne när hon kommit ut. Detta var det jobbigaste under hela alltihopa. Ingen lustgas och när smärtan väl kom så ville jag bara springa därifrån. Jag kände mig fasthållen ,vilket jag också var, men enligt barnmorskan så var jag superlugn då. Vet inte hur länge vi höll på med sugklockan men det lär gått fort ändå, för 11.05 kom en grå, liten bebis ut i ett stycke. Hon hade legat med ansiktet uppåt och hela omkretsen av huvudet kom ut samtidigt. Därför gick det inte att krysta ut henne själv. En liten Ella lades upp på mitt bröst och jag och E kunde inte slita blicken ifrån henne. <3 Och nu ligger hon här brevid! <3 världens finaste prinsessa.

Sömn!

Inatt har mamman fått sovit 6 timmar. Helt otroligt jätteskönt! Inte 6 timmar i ett svep, men det känns att det var några fler timmar än vanligt. Ellaskruttan måste vara trött för nu sover hon gott i vagnen här brevid. Hon har lite problem med magen, så vi har börjat med minifom och semper magdroppar och så hoppas vi på att fisarna och raparna kommer igång. Idag kanske det blir en tur till Ikea. Vi får se :)

En kopp kaffe och sovande flickbebis.

Hon är expert på att inte sova mellan timmarna 00 och 03 på natten. Men nu har jag fått henne att sova gott i sin vagn och jag har kunnat fixa mig en kopp kaffe och smörgås. Hon är det vackraste i världen. Kan inte sluta titta på henne. Det konstiga är att jag tycker det är skönt när hon äntligen somnar så man får ha lite frukosttid, men när hon väl somnar så kan jag inte slita blicken från henne ändå. Och så börjar jag sakna. Även fast hon ligger här brevid :) Nyhetsmorgon och en kopp kaffe är det som stundar kommande timme. Kanske att jag slumrar till lite. Måste passa på nu när Ellagodingen sover.

Nu är hon här !

Vår plupp visade sig vara en liten flicka på 3335 g, hela 50 cm lång och med ganska mycket fjun på huvudet. Hon heter Ella Rut och började sin resa ut redan på bf-dagen, dvs den 27e Maj, men kikade först ut den 28e klockan 11.05. Hon blev tagen med sugklocka och hade ett blåmärke på huvudet i några dagar. Jag är förvånad över mig själv och kan lugnt göra om detta igen och igen. Kanske helst slipper sugklocka då det var riktigt kämpigt. Hon låg med ansiktet uppåt och jag hade dåliga krystvärkar. Men vilket otroligt stöd man har av barnmorskorna och även läkaren som , ja faktiskt, DROG ut henne. Nu är hon redan 2 veckor gammal vår lilla skrutta. Jag kan inte vara mer stolt. Vill visa henne för hela världen! Hon är det sötaste vackraste lilla frö som finns. Kärleken är obeskrivbar. Hon håller mig vaken om nätterna och passar på att sova då det verkligen inte är läge för mig att vila, men vad gör det? Hon är bäst på alla sätt. Använde mig av lustgas och TENS-apparat. Ingen epidural, vilket gör att jag känner mig ännu mer stark. Jag klarade det! Vi klarade det! Vi gick ner och la oss i soffan i morse runt 05.00. Hon var hungrig,kissig och lite mammasjuk. Så vi bytte blöjan och lade oss sedan i soffan så hon fick äta. Sen somnade vi. Nu ligger hon i vagnen och jag har fått ätit min frukost i lugn och ro och känner att jag börjar återhämta mig för en ny dag. Vi gör inte så värst mycket om dagarna än, men det är fullt tillräckligt att försöka uppfylla alla Ellas behov och lära oss hennes signaler. Det är omtumlande att försöka förstå att man numera är förälder, men det är bästa jag varit med om i hela mitt liv!

En jättebra dag. Känner mig lugn, sansad, glad och pigg. En perfekt dag att föda fram bebis. ... Tyvärr fungerar det väl inte riktigt så. Men kunde jag välja en dag och en tidpunkt så skulle det vara just precis nu. Idag tror jag på mig själv och min kapacitet att föda barn. Lite för varmt är det. Men jag har en långklänning som fladdrar gött när jag rör mig så det är ganska lugnt. Dödade en stor geting förut och tog det ganska lugnt även då. Gick lugnt och sansat och hämtade vår getingdödare och brände ihjäl den. Svalkade av den i toaletten och lät den upptäcka avloppet. Var hos Nina idag. Barnmorskan. Hon sa att det närmar sig. Att varje timme är en timme närmre. Jag tycker väldigt mycket om henne. Helt klart min barnmorska för livet. Synd att inte hon kan vara med under förlossningen... Har nu lagat köttfärssås så Erik har matlådor. Lite för varmt för att stå vid spisen, men vad gör man inte?

den otåligas inlägg...

Jag kan inte sluta hoppas var eviga kväll då vi lägger oss att "inatt när jag reser mig för att gå och kissa, DÅÅÅÅÅ kommer vattnet sippra ner för benen på mig" Men lika förbenat besviken blir jag när jag vaknar på morgonen därpå och inget har förändrats. Mer än att magen hänger ännu längre ner vid knäna än dagen innan. Jag veeeeet att vi har 1 1/2 vecka kvar till bf, och att det kan dröja ytterligare 2 veckor innan lillfisen har lust att komma ut. Men, nu skulle det ju inte va nån som helst fara ifall den ändrade sig och blev nyfken på det utanför. Säkert jätteskönt och trevligt därinne, men det måste ju vara trångt. Åandrasidan vet Pluppis inte om nåt annat och eftersom h*n inte behärskar språket ännu så är det svårt att förklara hur mycket med space det ändå finns här ute. Space, kärlek, mjölk (hoppas jag) och en jäkla trevlig mamma och pappa som längtar ihjäl sig! :)

Idag kommer han hem!

Helt otroligt att en helg kan gå så segt. Vad har jag gjort, mer än att väntat?... Pinsamt. Men idag, äntligen, återgår vi till det normala. Och Plupp är så välkommen ut! När vi alla är på plats kan jag allt ta alla värkar och allt vatten. Hade varit jobbigare om jag varit ensam i Karlstad. Tvättar, diskmaskin är på, kollar på Mamma mia the movie och jag ÄLSKAR den! Kan inte sluta titta. Blir så lycklig av den. Den har allt som jag gillar. Grekland, Abba, vacker musik och himla bra skådisar. Den ger mig en lyckokänsla i hela kroppen.

Mina tankar finns hos er på kusten. Som sagt, man kan aldrig förbereda sig inför något sånt här. Trots att man vet att det händer förr eller senare. Jag vet att det gör ont. Det gör ont ganska länge. Men det här med att tiden läker alla sår, är helt klart en sanning. Man får bara vänta in tiden. Inte skynda på den, utan leva med det tills dess man är redo att låta de onda gå över till allt det positiva. Det kommer. Tro mig. Klädkammaren ska få sig ett lyft idag. Känns som dagen börjar nå sitt slut redan då jag knappt sovit en blund och dessutom slog upp ögonen klockan 05.00. Men antar att kroppen försöker vänja sig vid plupps vakentider :)

Livets små svängar och en hel del annat.

Man blir alltid så oförstående och chockad när livet tar sina små svängar och bestämmer sig för att göra nåt helt annat än vad just vi människor räknat med. Fastän vi vet så väl att det är livets gång, så står vi där med tappad haka och har så svårt att förstå att det verkligen händer. Vi håller alla våra tummar vi har och hoppas på att livet har samma planer och önskningar som oss ett tag till. Blir gräsänka i helgen då E far hem. Jag hoppas verkligen att plupp tänkt sig att stanna inne i magen åtminstone tills efter helgen. Tydligen är det ovanligt att man inte går över tiden som förstagångsföderska, men ändå. I f a l l. Jag får helt enkelt knipa :) Eller så kör vi på, plupp och jag, om det verkligen inte går att knipa. Bakar kardemummakaka. E:s favvokaka. Han är värd det. Värd allt. På måndag fyller jag år igen. 28. Får världens bästa försenade födelsedagspresent iaf. När den nu bestämmer sig för att dyka upp :)

Tisdag.

Hade besök av kära Helena på förmiddagen. Har bakat tekakor. De blev goda. Är skittrött och skulle verkligen behöva sova lite, men kommer inte riktigt till ro när jag väl lägger mig ner i soffan. Men ska nog ge det ett försök till. Lyssnar på Ted Gärdestad. Plupp knuffar då och då. Älskar det! Lämnade blodprov förut. Hatar att få stick i fingret. Hellre att de sticker in en stor nål i armen på mig istället för den där hemska lilla mojängen på min fingerspets. Känner mig fåordig.

måndag.

Måndag den 7e maj 2012. Första "hela" veckan jag är hemma och är ledig. Känner mig småkrasslig. På nätterna har jag ont i halsen och är hur tät i näsan som helst. Kanske därför jag har ont i halsen, för att jag inte kan andas genom näsan som folk. Att jag är trött och sliten på dagarna kan ju bero på att jag inte sover mer än en till en och en halv timme i sträck innan det är dag att tömma lilla kissblåsan. Så, jag gissar helt enkelt på att det inte har med någon förkyldning att göra, utan helt enkelt bara ett slutskede i en helt normal graviditet. Har varit och lämnat tillbaka två filmer vi hyrde igår. "Seeking justice" och "Simon och Ekarna" Den första filmen var bra och spännande. Den andra var väldigt seg, men ändå berörde den mig. Inte Erik. Han tyckte inte om den alls. Ska hänga lite tvätt nu. Sen skulle jag nog behöva sova. Men känner mig så himla onyttig när jag inte gör nån nytta i hemmet. Jag skulle ju kunna sortera massa kläder, göra fint i klädkammaren, stryka och förbereda så allt, verkligen ALLT är prydligt när lillplupp tittar ut. Jag kanske orkar senare förstås. Eller imorgon. Eller en annan dag...

Undrar jag om bebbeböna tänkt komma innan den 27e eller efteråt. Eller kanske på dagen. Hur som helst så kom jag på att jag ska baka nånting varje dag fram tills dess pluppis vill komma ut. Sen slog det mig att det kan dröja ganska länge till innan den lilla/lille vill titta ut och så mycket plats i frysen har vi nog inte. Idag har jag t.ex bakat två sorters kakor. Hallongrottor och kolakakor. Men jag fyller ju åandrasidan år däremellan och hinner ha hem folk på fika. Det är roligt att baka i alla fall. Inte så ansträngande heller. Idag är det härlig fredag. E och jag ska äta god fredagsmiddag. Imorgon ska vi bara slappa. Spela tvspel, se på film och inte göra ett dugg annat. Ska bli skönt. Lyssnar på Winnerbäck och försöker få plupp att lära sig uppskatta honom. Måste börja redan nu, eftersom pappan i huset inte är jätteförälskad i hans musik så gissar jag att han inte kommer spela honom för plupp senare. Snart är bbväskan färdigpackad. Eller rättaresagt; bbväskORNA. Jag är snart snart snart redo. Så redo jag nu kan bli :) Men jag längtar ihjäl mig efter att få snosa på vår alldeles egna, underbara bebisplupp! <3

:)

Det blev bullbakning igår och idag bakar jag frukostbröd. Vi har fått vår diskmaskin installerad och en ny vattenberedare som inte läcker. Känns helt klart mycket bra! När bröden är färdiggräddade ska jag nog ta mig en promenad, eller så väntar jag lite med den och tar den efter lunch. Snön kommer ju inte förräns imorgon. (!!!)

Nu är vi där.

Nu är jag ledig. Känns helt ofantligt bra. Första riktiga lediga dagen är idag och den har hittills varit jättebra och jag är inte rastlös än. Har börjat pacla bbväskan och jag kan väl säga att jag inte riktigt förstår hur man får plats med allt i en väska... Kanske blir det två väskor, trots allt. Det är så mycket jag vill ha med mig... Det buffas och knuffas i min mage och nu är längtan ooootroligt stark efter knodden därinne. Värre blir det väl också när jag kommer gå hemma och bli påmind om det hela dagarna fram till förlossningen. Förlossningen ja... den kommer också cirkulera runt i skallen på mig mer och mer. Konstig känsla inför den. Jag är både skräckslagen och förväntansfullt spänd inför den. Idag ska jag och M hälsa på två små nyfödda grabbs på sjukhuset. Kanske blir som nån sorts terapi inför min egen förlossning. Sen tror jag att jag ska baka lite. :) Eller bara sitta på altanen, lyssna på musik och slappa.

6 arbetsdagar kvar!!!

Underbart! Jag väljer att inte räkna med idag och då blir det vips bara 5 arbetsdagar kvar. Jättekonstigt att jag från och med nästa fredag ska vara hemma i mer än ett år och ta hand om den lilla gullungen som än så länge ligger i magen på mig. <3 Oändlig kärlek och oändlig lycka!!!

Igår rensade vi i "rosa rummet"- ett rum vi inte gjort om någonting i. Det är knallrosa väggar. Verkligen inte vackert. Men, det ska bli gästrum och gästerna får helt enkelt nöja sig med rosa väggar ett tag till.

Nä, men om man skulle göra sig iordning och åla till jobbet näst sista fredagen på väldigt länge... ...

Ikväll ska jag till söta M och käka middag med några girls. Ska bli supermysigt!

Nedräkningen har börjat på riktigt nu! 10 arbetsdagar kvar till ledighet i mer än ett år! Helt otroligt. Ska bli så skönt för nu är jag trött och långsam! Kan knappt hjälpa barnen klä sig på jobbet längre då magen tar emot och bebis trycks upp i halsen och vinkar hej.

Idag ska jag till kören en sväng och visa att jag lever samt få insupa lite skönsång, men framförallt få träffa mina vänner.

Det blir en plupp!

Förstår inte denna hysteri med att ständigt försöka veta vad det är för kön på bebisen som ligger i magen. Alla komentarer om att man har en "flickmage", eller "pojkmage" gör mig galen. Låt den lilla varelsen än så länge vara en bebis som man inte vet könet på, för ärligt talat, mig kvittar det vad det blir! Kommer det ut en flicka så blir jag exakt lika glad som om det skulle komma ut en pojke. Oss kvittar det helt och hållet. Jag , vi, vill ha en frisk och kry liten bebis. Sen vad det är för sort är bara en spännande detalj. Men inget är bättre än det andra. Inte för oss.

Hur kan själva könet på bebisen avgöra vilken form min mage intar? Eller hur bred min röv blir?
Jag vet att jag är bred om rumpan, bredare om magen och betydligt mycket större än jag varit. Men jag vet också varför, och det är för att jag väntar världens finaste bebis. Världens bästa plupp.

Vecka 32+3 och tusentals frågor.

Magen har intagit en riktigt bollform. Den är hård och stor. Igår trodde jag att jag skulle spricka. Men, nej, den höll sig. :) Var på förlossningsinfo i tisdags på sjukhuset. Det borde gjort mig lugnare, men ärligt så blev jag mer uppstressad och lite rädd. Jag vill inte vara rädd för att föda. Jag vill vara lugn och ta det som det kommer. Det vet jag ju att jag måste göra i vilket fall som helst då detta veckligen inte går att ha kontroll på.Eller jo, till viss del, men långt ifrån allt kan jag kontrollera. Det är en prövning för mig. Ta dagen, eller säkerligen natten, som den kommer. Ont gör det, det vet jag väl. Men när börjar det göra ont? Vart på ontskalan ligger första värkarna och hur tålig är jag för dem? Går vattnet först? eller börjar det med molande värk direkt? Om vattnet går först, vart någonstans kommer jag befinna mig just i den stunden? Och exakt HUR nervös kommer jag bli? Hur kommer det kännas? kommer det forsa ur mig som Niagarafallen, eller kommer det sippra lite lätt? Hua!
Samtidigt som oron finns där så finns även nån konstig spännd, intresserad och förväntansfull känsla, och det är väl en himla tur! :) Jag vill ju ha ut den där lillpluppen. Och helst genom att föda vanligt.

Jag kan ta smärtan, såklart. Som jag skrivit tidigare så tar jag allt, bara bebis föds frisk och kry. <3

en liten buff och jag är världens lyckligaste...

Det går inte att beskriva. Det går inte att få ner alla känslor i text, i ord eller på nåt annat uttryckssätt. De bara finns där inne. I hjärtat, i magen, i bröstet , i huvudet. Jag har haft gåvan att kunna uttrycka mig i text så att andra berörs. Men det här går inte. Inte på långa vägar. Jag vet att jag inte är den endaste i världen som väntar ett barn, men det är svårt att inte se sig som den enda med de här känslorna. The one and only. Känner mig som solen. I centrum, i mitten. Och inuti mig finns det dyrbaraste i hela universum. Kände precis ett tryck på en punkt i magen och handen åkte genast dit för att känna och klämma. Känna närheten av den människa jag ännu inte fått träffa. Antingen var det en fot, eller så var det en armbåge. Nån kroppsdel var det och jag blir helt paralyserad. Jag kan ta all smärta på förlossningen, kan ta att jag kan behöva kräkas, ha kateter,... skita ner mig...o_O Jag tar allt. Längtar så otrooooooooooligt jävla mycket efter att få träffa denna underbara lilla varelse!!! har en klädhög här som jag ska tvätta och stryka och vika ner i din egen byrå (som jag ska köpa snart).


Det är helt fantastiskt detta. Hur kan man älska nån så mycket som man ännu inte träffat? Och hur kommer alla känslor räcka till när jag väl träffar dig?!

Onsdag 29/2 2012

Slutade 16 idag. Skönt att komma hem i någorlunda vettig tid. Det vill säga, skönt att komma hem och orka göra nånting annat än att somna. Lillplupp har hållt på att buffa mycket idag. Jag älskar det. Men nu tar den igen sig tror jag. Jag tog en varm dusch när jag hade plockat färdigt här förut. Tror att den lille/lilla somnade då. :D
Längtar så förbenat efter att få snosa i nacken på våran lilla bebis. Helt ofattbart. Om tre månader är det dags. Om mindre än fyra månader har vi en ny liten familjemedlem i huset. <3 KÄRLEK!!!

Vi ska göra thaimat ikväll. Är hungrig och ser mycket fram emot det!

Vi är hemma!

Det är lite rörigt ännu, men den röran kan jag ta. Vi plockar lite var dag och jag trivs mycket fint här i huset. Känns finfint.

Längtar så jag kan spicka efter dig nu, lille pluppen därinne. Vecka 26+2 idag. Du sparkar och rör dig varje dag så jag känner det och det är den mest fantastiska känsla jag varit med om. Varje gång du rör dig och jag känner dig stannar allt annat upp. Kommer på mig själv att jag står och håller om magen och liksom vill svara dig. Visa att jag är här. Att jag alltid kommer vara här kommer jag aldrig säga. För då skulle jag ljuga, eller åtminstone förskingra sanningen. Jag vill inget annat än att alltid finnas där för dig. Alltid. Vill.
Men sånna saker ska jag egentligen inte tänka på nu. Blir så sorgsen då. Du ska iaf veta att jag gör allt som står i min makt för att kunna finnas vid din sida så länge jag bara kan. Pappa också.
Åh, varför börjar jag fundera?!!!!?

Du är go. Du ligger lite under "normalstrecket" på kurvan hos bm, men tydligen var det ingenting onormalt med det. :) Men du vet väl vid det här laget hur mamma är... Det maler runt i skallen på mig liksom. Se nu till att växa ordentligt.

Idag ska jag ta bilen till jobbet för jag vill då inte utsätta varken dig eller mig för en vurpa! Nog för att det finns stötdämpare på din mammas arsle så det räcker till både mig och flera, men nej. Utsätter inte den underbaraste varelsen i världen för en smäll.. dig, alltså.<3

Lyd ett litet, men ack så viktigt, råd!

Försök hålla er friska tiden innan och under en flytt. Speciellt flytt till hus, med renovering och allt vad det nu innebär.

Helt ärligt kan jag säga att den här gången har jag inte kännt mig hjälpsam för fem öre när det gäller renoveringen och flytten. Jag har stånkat, stönat och flåsat med magen mitt i vädret.

Jag har haft fullt upp med att vara ugn. Att baka bebis är härligt.

Nåt har hänt med mitt sätt. Ingenting är viktigare än bebisbaket. Jag är som en tiger på vakt. Så fort nån säger nåt olämpligt, lägger sig i eller gör nånting som jag inte håller med om, så biter jag. Hårt som fan, biter jag.
Känner jag att kroppen inte orkar att gå upp för trapporna i huset en 5e gång så sätter jag mig ner mitt där jag är och skiter i det som ska göras. För jag har nåt viktigare att tänka på. Det viktigaste i världen. Den viktigaste i världen.


Idag är det torsdag. Dagen innan flyttlasset går till det röda huset. Sista natten att sova i lägenheten. Blandade känslor.
Tänk att dofter kan gra sån stor skillnad för hur man trivs/ inte trivs på ett ställe. Trivs aldrig när jag flyttar in i nåt nytt. Det luktar inte hemma.

Bebispluppen och jag ska till barnmorskan imorgon. Längtar.

Vi bor i kartonger...

Herregud! Det finns ingen golvyta kvar i vår lägenhet. Jo, på toaletten. Ibland går jag in där för att bara få lite space. Det är kartonger högt och lågt. Grejer ÖVERALLT! Idag rensade vi ur hela vinden och ställde ner, ja, i lägenheten. Jag vet ju att om bara några veckor (!!!) är detta kaos typ över och vi får fixa i nya fina huset. Försöker påminna mig själv om detta då och då.

Bebispluppen är aktiv och börjar få in riktigt finfina kickar i magen. <3 Underbart, samtidigt som det är HELT wierd att förstå att det är en levande liten grej därinne. Som sparkas! :)

Läste förlossningsberättelser nyss. Med skräckblandad förtjusning. Nu ska jag dricka vatten och se på "så ska det låta". Kanske så somnar jag medan bebis sparkar så det går vågor på magen.

Tänk vad en liten knodd kan skrämma skiten ur sin mamma. Här om dagen var det "full rulle" i magen (om man nu kan kalla lite fladder för det. Jag kan! Och väntar med spänning tills den riktiga "fulla rullen" sätter igång) hur som helst, och igår kände jag typ bara ett litet fladder på hela dagen. Inatt- nada. Iofs har jag sovit och kanske därför inte märkt av det. Men ändå, när jag varit vaken och legat blixt stilla på rygg och bara inväntat en buff så har den lilla verkligen inte varit på humör.
Tydligen är detta ganska normalt enligt barnmorskorna. Speciellt om moderkakan är i framvägg, vilken min är. Men ÄNDÅ! Jag är så otålig och vill känna de där riktiga karatesparkarna! Känner mig som tjurfäktaren i Ferdinand som skriker "STÅNGA MIIIIG, GÖR NÅNTING!!" men jag antar att jag helt enkelt får invänta lillplutt och ge mig til tåls. :) Känner lite ryckningar långt ner i magen till och från nu, och det får jag vara nöjd med än. Och tro mig, Det ÄR jag!!!

Beställde tyg igår som jag ska sy en gardinkappa av och ha i plupps rum. Även ett kuddfodral i samma tyg.

Idag är det jobbdags. På nya jobbet! Spännande!!! Oh äntligen är det promenadavstånd igen. :)

Ännu en söndag.

Idag går vi in i vecka 20. Halvvägs. Om ungefär 20 veckor óch kanske liiiite till, så kommer vi ha vårt lilla knytt hos oss. Vilken förändring! Häftigt! Barnvagnen är beställd, men det är också det enda jag vågat mig på att köpa än. Kollar på söta små små små bebiskläder men hejdar mig varje gång jag ska till att beställa hem det. Det finns såååå mycket fint! hittade en onepiece i storlek 56 som jag bara måste köpa!!! Ska kolla i butikerna också och inte bara på nätet. Så småningom så kommer jag komma hem med tusen kassar.

Idag är en städa-, packa- och laga gryta-dag. Jag försöker njuta så mycket jag kan av de sista timmarna på helgen. Bebis och jag skålade med min nya favoritdryck, en smoothie med bara massor av nyttiga frukter och inget annat. E fick smaka och sa att den nog var bra för mig och bebis, men verkligen inte för honom...
Förstår inte.

Har packat ner alla prydnadssaker nu. Nästan alla. Skönt att ha så mycket som möjligt packat innan man flyttar... ... ...

troligtvis är detta sista veckan på mitt nuvarande jobb, och nästa vecka börjar jag på mitt FASTA arbete. Amazing.

Sovmorgon idag. Riktigt skönt. Trots att E:s väckarklocka slog på kvart i sju och sedan fick stå på i ungefär en kvart. Radio. Hög radio. Okej, jag gillar musik. Men kanske inte precis i uppvakningstillståndet. Sen frågar han när vi sitter vid köksbordet varför inte jag sover mer nu när jag har sovmorgon. Ja, du älskling...

Tog ut navelpiercingen nu på morgonen. Nu har jag haft den i 12 år nästan 13 och idag var det dags att bli vuxen på riktigt. Kommer inte kunna ha den där så länge till heller då magen, om bara några veckor, kommer se ut som en spärrballong. :) Underbart!


Vecka 19+2 idag. Inga riktiga kickboxningssparkar än, men då och då lite bubbel. Och vad vet jag om det är bebisbubbel eller annat som pågår därinne. men om bara några veckor så kommer det kännas mer. Fötterna på bebis är ju trotsallt bara 2 cm långa och jag antar att benmusklerna inte riktigt är i fas ännu. Men jävlar i mig vad fin du är!!!

Ain't gonna marry in the fall
Ain't gonna marry in the spring
For you're in love
With a pretty little girl
Who wears a diamond ring

You're just a country boy
Money have you none
But you've got silver
In the stars
Gold in the morning sun
Gold in the morning sun

Never gonna kiss the ruby red lips
Of the prettiest girl in town
Never gonna ask her if she'll marry you
She'd only turn you down

You're just a country boy
Money have you none
But you've got silver
In the stars
Gold in the morning sun
Gold in the morning sun

Never could afford a store bought ring
With a sparklin' diamond stone
All you can afford is a loving heart
The only one you own

You're just a country boy
Money have you none
But you've got silver
In the stars
Gold in the morning sun
Gold in the morning sun



En jättefin låt. Alison Krauss: You´re just a Country Boy.

Ultraljud.

Nervös och lite kallsvettig satt jag i väntrummet med E brevid mig och väntade på vår tur. E var också nervös, fast inte på samma sätt som jag, utan mer pirrig. Jag höll på att gå upp i atomer. Tänk om pluppen inte växt sedan sist?! Sånna frågor malde runt i skallen på mig.
Till slut blev vi inropade till en mkt trevlig barnmorska. Jag slängde mig upp på britsen och blottade magen och kände hur hjärtat bultade ända ner i tårna. Hon klämde på den kalla gelén och började leta. tack och lov behövde hon inte leta så länge, för den lille/lilla hade växt och hjärtat bultade på så fint. Jag drog en suck av lättnad och kände tårarna rinna nerför kinderna. Små hysteriskt-nervösa fnissningar som ledde till ryckningar i magen så stackars barnmorskan tappade bort sig då och då. Men hon sa inget. Antar att det är vanligt.
Lillskiten hade allt den behövde och allt såg jättebra ut. Men den är ingen linslus och gömde sig bakom händerna när vi försökte få till ett smile till en bra bild. Den ville inte heller vara helvild och visa alla vinklar, vi antog att det var en morgontrött en, precis som farsan. Eller en blyg en, precis som morsan. En blandning av oss båda är det iaf. Och underbar är den redan. E tyckte inte att han såg någon snopp. Jag visste inte egentligen vad jag skulle kolla efter, så har ingen aning vad det är för filur därinne. Men en underbar liten unge, det är det iaf! Skulle kunna skriva i evigheter här, men hinner inte. Ska hämta E och skjutsa honom till frissan. Jag ska också försöka beställa en tid där nu så att jag blir lite fräsh i huvudet. Utväxten är då inte vacker nu. Men det måste va nån toning som inte är skadlig för bebis. annars kan det kvitta.



Om jag har såhär mycket känslor för dig redan nu då du bara är 18 cm, så kommer du aldrig behöva oroa dig för att aldrig nånsin vara älskad när du kommer ut och är dryga 50 cm!