Ja jag vet att jag skrivit 5 inlägg idag typ... Men har en dag där kroppen och framför allt själen känner så mycket så att den varken vet ut eller in. Det är tomhetskänslor, känslor av ensamhet, lycka, ledsamhet, aggressivitet, rastlöshet, kärlek, olust, lust och allt. Förstår inte varför jag ska vara en sån som känner så jädra mycket hela tiden. Var någonstans stänger man av? Hur lyckas vissa bara gå genom livet och inte känna? Jag älskar att vara känslosam och ha nära till mina känslor, men ibland är det bara för mycket. När jag känner såhär som jag gör idag letar jag upp alla låtar på Spotify som får mig att må ännu sämre. Maria martyr! Hälla salt i såren kan vara skönt och jag tror, tror tror tror ,att alla behöver göra det ibland för att få ur sig det man bär på. Man måste ner till botten ibland. Tror jag.  Eller jag vet inte...


Det är svårt att blogga...och få folk att förstå vad det egentligen är jag menar... Förstår du?