Tänk vad en liten knodd kan skrämma skiten ur sin mamma. Här om dagen var det "full rulle" i magen (om man nu kan kalla lite fladder för det. Jag kan! Och väntar med spänning tills den riktiga "fulla rullen" sätter igång) hur som helst, och igår kände jag typ bara ett litet fladder på hela dagen. Inatt- nada. Iofs har jag sovit och kanske därför inte märkt av det. Men ändå, när jag varit vaken och legat blixt stilla på rygg och bara inväntat en buff så har den lilla verkligen inte varit på humör.
Tydligen är detta ganska normalt enligt barnmorskorna. Speciellt om moderkakan är i framvägg, vilken min är. Men ÄNDÅ! Jag är så otålig och vill känna de där riktiga karatesparkarna! Känner mig som tjurfäktaren i Ferdinand som skriker "STÅNGA MIIIIG, GÖR NÅNTING!!" men jag antar att jag helt enkelt får invänta lillplutt och ge mig til tåls. :) Känner lite ryckningar långt ner i magen till och från nu, och det får jag vara nöjd med än. Och tro mig, Det ÄR jag!!!

Beställde tyg igår som jag ska sy en gardinkappa av och ha i plupps rum. Även ett kuddfodral i samma tyg.

Idag är det jobbdags. På nya jobbet! Spännande!!! Oh äntligen är det promenadavstånd igen. :)