"Var nyss ute på en lång och härlig promenad. Det duggade och blåste löv överallt, men det var skönt och jag fick som vanligt massor av filosofiska tankar som efter ett tag skrämmer skiten ur mig.
Jag gick på vägen omringad av en massa höga träd. Jag tittar upp på träden och konstaterar att jag är otroligt liten och otroligt betydelselös i denna stora värld. Jag går några meter till och kommer på att ett litet för hårt tryck med ena foten när jag går och jag kanske flyger ut i rymden. Shit! Jag var tvungen att stanna till någon minut och känna så att jag satt fast ordentligt på marken. Det gjorde jag. Men jag vågade inte provhoppa. Sen började tankarna spinna vidare och jag började fundera på ifall det kanske vore bättre att vara riktigt stor och tung för att man då har större chans att hållas kvar av dragningskraften. Men jag kom på att det inte kan vara så, eftersom att dragningskraften, dvs något som DRAR en tillbaka mot jordens skorpa måste vara väldigt mycket starkare ifall man är stor. Så det bästa är nog trots allt att vara liten och nätt...
spinn spinn spinn...runt runt runt...
Tänk om jag skulle släppa från jordens skal och fara all världens väg.. vart i hela friden skulle jag ta vägen då..? och när skulle jag sluta bry mig om vart jag är på väg?"
Jag är knäpp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar