Åkte hemifrån runt halv fem ungefär och satte oss på Mc Donalds. Åt mig spymätt på massa pommes och kände som jag alltid brukar när jag ätit något mindre nyttigt. Att man verkligen aldrig lär sig. Nåväl. Sen åkte vi till bion. Kollade på Inception. Jag är alldeles för trög för sådana filmer. Ville så gärna och försökte verkligen koncentrera mig men tankarna for alltid iväg någon annanstans. T.ex så började jag fundera på Leonardo. När jag var yngre, eller jag kanske ska säga jag och Helena. Sådär 13-14 år. Då hade jag och hon hela våra rum tapetserade med Leonardo. Leonardo var överallt. Han var den enda i världen som vi nånsin skulle älska. Bara han skulle vi vara trogna i resten av våra liv! Vi skrev brev till honom i hopp om att få ett litet svar, vi grät när vi såg honom i Titanic för innerst inne visste vi nog att det ALDRIG skulle bli vi. Hjärta rimmar på smärta och jag förstår precis varför. För smärtsamt var det. Han ser likadan ut idag som då, men min syn på honom har dock ändrats en aning. Jag har inte längre affischer på honom runt och över sängen och jag har absolut inte varit honom trogen. Han är fortfarande grann att titta på, om än lite pojkig i utseendet. Men i Inception (för att återgå till filmen) så såg han rätt så manlig ut, han hade allt lite skäggstubb och det har jag då inget emot på en karl.
Nu har jag gjort mitt för idag. Nu blir det tandborstning, avsminkning och Cosmopolitanläsning. Imorgon öppnar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar