Har haft en toppendag fram tills nu... Nu har ett litet vemodsmonster sänkt ner sina vingar över mina bara axlar. Jag kan inte sluta lyssna på sorglig musik och en och annan tår fyller då och då mina ögon. Klumpen är tillbaka. Men som jag sagt förut så försvinner den, bara jag har tålamod. Tålamod är inget jag kan skryta med att jag har direkt... Men jag brukar vinna över klumpen, till slut.
Vad är det för klump idag tro... jävligt jobbig och irriterande är den i alla fall.
Svårt att sätta fingret på vad egentligen den är där för. Men den sitter där den sitter och jag hatar den. Verkligen. Den värker och gör mig illamående och rastlös.

Kanske gör den någon nytta då jag rannsakar mig själv rätt ordentligt när den kommer på besök.

Men vad hjälper det. Det är som det är och det skulle knappast kunna vara annorlunda....
eller hur?