Fastnade i funderingar och obehagliga känslor mitt i allt skrivande.
Tänk om jag aldrig får ett jobb så att jag aldrig nånsin kommer kunna skaffa barn. det känns som att varenda en som är yngre, äldre och jämngammal med mig skaffar barn och det verkar inte spela någon roll ifall de har jobb eller inte. Och egentligen...spelar det inte mig någon roll heller, eller jo... men jag vet ju att vi inte har det fattigt, utan att vi skulle klara det. Inget jobb i världen kan få mig att sluta längta och drömma. Om det inte vore för honom, så skulle det ske nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar