Det känns som att vi bara står och stampar på samma jäkla ställe hela tiden. En liten resa, överaskning, ut och äta på restaurang eller något sådant skulle få den här jättetrista vardagen och "ta-varandra-förgivet"-skiten att försvinna. Jag försöker i alla fall.
Måste gå av mig lite i spåret nu. Är irriterad och det hjälper inte att jag har ont i magen också.
Kanske vaknade jag på fel sida, eller så är det bara sådan här jag är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar