Tänk att lycka och vemod är så nära varandra.

 Satt och tittade på det underbaraste i världen. Den person som gör mitt liv värdefullt och underbart. Vad skulle jag ta mig till om det hände henne något?

Då skulle hela jag försvinna och aldrig mer bli den jag en gång varit. Hon fyller mig med liv. Med lycka. Enorm lycka men samtidigt vemod.

Vemod, ifall ...om....

Nej, det får aldrig hända!

Och ingen har jag som kan lova mig heller. Det är det jobbigaste...