Söndag kväll. Barnet har precis somnat och maken är och spelar innebandy. Själv har jag slagit mig ner på en köksstol med blicken ut mot vägen. Ut mot naturen. Ut mot kvällen. Det är en ovan känsla att se himlen, träden och gatan så tydligt så sent som klockan 20.15. Ovant, men härligt. Det får mig att förstå att våren inte försvunnit utan att den faktiskt är på väg. Likaså sommaren. Ett till vårtecken var grannbarnen som åkte skateboard. Två åkte och en sopade gatan ren från grus. Skatorna bygger ett bo i enen hos grannen. Jag tror att deras mål är att bygga boet inne i enen, men pinnarna de samlar på sig är alldeles för långa så de får liksom inte plats där i. Så de hänger snyggt på utsidan av trädet, och jag tror inte att de fyller någon riktig funktion. Men det kanske är som när vi målar fasaden för att det ska se snyggt ut utifrån. Vem vet?.
Jag har just nu ett otroligt sug efter att få träna. Men måste tålmodigt invänta tisdag kväll som just nu känns som en evig väntan. Jag köpte nya träningsbyxor igår som jag är spänd på att få använda. Man vet aldrig om det är ett bra köp förens man verkligen testat dem på ett pass.
Idag var vi på Stuvbutiken och kollade på golv. Ella kollade noga och nockade till och med stengolvet så hon bet sig i läppen och fick en fläskis. Stackars! Men det var snabbt övergående och efter bara någon minut hälsade hon glatt på alla igen. Tapper prinsessa. Min prinsessa.
Nog för i afton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar