And the sun will shine...

I lördags morse tog jag mitt pick och pack och körde iväg ensam mot Örebro. Tidig vårmorgon, så hög volym jag ville på radion och en kaffe macchiato. Inte många bilar under hela resan så det gick smidigt. Väl framme åkte jag till syrran en sväng och sedan åkte vi till farmor och farfar.
Gjorde mig i ordning och runt halv fyra knallade jag mot stan...

 Förbi slottet, vattnet, gymnasieskolorna, fiket där vi brukade hänga, krogen som var mest populär och där det fanns tonårskärlek, bänken där ett brustet hjärta suttit en gång , gatorna där slitna Converseskor traskat fram och affärerna där man handlat sig pank. Minnena ramlade över mig för varje steg jag tog.

Mötte Petra på torget och ingenting var förändrat. Vi kanske är tio år äldre än då, men trots det så var ingenting förändrat. Ingenting. 6 tappra esteter på en restaurang skålandes i vin och drinkar möttes och ingenting var förändrat. Jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om alla som backat ur denna stora händelse för det var som att färdas tillbaka till _då_ och släppa på alla krav och måsten. Där satt vi och mindes.

 

Det var fint. Och jag har inte återhämtat mig ännu av alla intryck och minnen.

 

 

Vi bestämde att vi måste göra om det. Igen och igen.

 

 

 Måste ju såklart också bjuda på den bästa låten just nu.
http://www.youtube.com/watch?v=OpQFFLBMEPI
och jag kan inte låta bliii att tycka att tatueringarna som Pink har är så förbenat fina!!!