Även fast jag innerst inne är medveten om att det kan vara så att ingen ringer på väldigt länge och ber mig jobba, så blir jag ändå så jättebesviken när de inte ringer... Jag känner mig sämst i världen över att inte ha ett jobb, över att inte ha någonting att göra. om jag hade vetat detta när jag gick ur gymnasiet så hade jag skaffat jobb direkt istället för att plugga. Det kan låta konstigt... och det känns konstigt att tänka det, men är det inte den jävla enkla sanningen? Att om jag inte påbörjat utbildningen så hade jag säkert haft ett jobb, mer livserfarenhet och kanske t.o.m varit nära att få en bebis snart? Nu sitter jag här och känner mig fruktansvärt onödig. Ingen ringer, ingen behöver mig...
Och till råga på allt, om jag nu ska fortsätta spela martyr, så vaknade jag med ont i halsen idag också. Stackars, stackars, stackars mig.
trots denna misär smakade kaffet underbart gott idag också. Detta får bli min vän de kommande timmarna.
1 kommentar:
hej maria! du verkar ju lägga ut ett bra kontaktnät på föskolorna så du har nog samtal från alla håll ska du se, o kanske en bebis med =) jag har fått ett vik i skövde på 3 mån m. ev. förlängning o nu kommer det ut 3 vik på samma förskola så det lossnar! kram på dej!
Skicka en kommentar