Du; tar bort de mest oskyldiga varelser från mig, min värld, min planet. Du får oss att gråta, bryta ihop, tvivla och bryta ihop igen. Även fast du är så vanlig, även fast jag vet om dig och spåren du lämnar efter dig när du dragit förbi en familj, ett hem, en helhet. Du gör oss halva, trasiga och tomma. Det värker, svider och skär i hjärtat..i kroppen...i själen. Du tar ifrån mig människor och djur som betyder något för mig. Hur vanlig du än är... så lyckas du alltid göra mig illa.
Hur vanlig du än må vara, så lyckas jag aldrig acceptera dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar