torsdag 21 oktober 2010

would u lie with me and just forget the world

Människan är en märklig varelse som tar sig fram på olika sätt igenom ett liv fyllt av känslor. Somliga rosaskimrande och andra bara helt hållet svarta. Vissa har helt fantastiska färger som inte riktigt tycks passa in i vårat färgschema här i vårat solsystem. Men kanske i något annat.
Men det hjälper liksom inte hur många gånger det pirrar till i kroppen eller värker till i hjärtat och man gråter kudden genomblöt. Man kan liksom inte lära sig att inte känna. Känslorna finns alltid där och man kan varken vara bra eller dålig på det. Det bara finns där. Att kontrollera dem är inte något vi kan göra , det går ju inte att plugga sig till det...
Absolut att man kan sticka huvudet i sanden för ett tag och låta sanden rinna in i öronen, in till hjärnan och kanske få en att sluta känna ett tag. Men bara ett tag. Förr eller senare står man där igen och känner.

Inga kommentarer: