Ett liv. Kanske får jag leva tills jag är 80 sådär. Jag hoppas verkligen det.
Önskar att jag var modigare och vågade släppa lite på kontrollen. Det går inte att ha kontroll på allt.
Man vet inte hur livet blir och jag tror verkligen inte att jag kan ha kontroll på det. Inte helt i alla fall.
Visst, jag kan träna för att hålla mig i form, jag kan undvika att äta för mycket socker, mjöl och salt, jag kan studera så att jag har en utbildning, jag kan vara snäll mot de människor jag tycker om så att dessa är sälla tillbaka, jag kan borsta tänderna för att inte Karius o Bactus ska anfalla och jag kan ha städat och fint hemma...
Men även om jag gör allt det här så är det ju nånting större som jag faktiskt inte kan påverka med livet...Det känns lite skrämmande, men samtidigt väldigt spännande, såklart.
Bekväm är vad man är. Varför ta risker och kanske behöva må dåligt, när man har det tryggt och skönt i hemmets lugna vrå?
Men varför missa chansen att göra nånting annat och kanske ha världens mest bästa upplevelse?
Att ta steget, trampa över kanten, luta sig framåt och falla...
Kanske kan jag flyga, eller åtminstone landa på nåt mjukt. Eller så kan jag inte flyga och landar rakt ner på hårda marken...
Det är ju livet, och det är för kort för att levas genom drömmar...Man bör kanske ta chansen att förverkliga dem...
Att hoppa helt enkelt.
Men just nu, sitter jag med min kaffekopp, med min nya söta morgonrock som jag fyndade på H&M igår och med ett tänt ljus och känner att morgonrocken allt får vara på hela förmiddagen.
I eftermiddag blir det höstpromenad med underbara vackra Anna på Orrholmen och efter det en kopp kaffe med henne och Gunilla (en död gigantiskt äcklig spindel som hon har i en burk)
Gunilla kan få bada i toaletten anser jag... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar