Ibland blir det tungt bara. Det är ju så livet ska vara. Upp och ner, fram och tillbaka. huvudsaken det inte bara går neråt och tillbaka. Det går ju lite mer upp än ner, och betydligt mycket mer fram än tillbaka. Men tankarna kan man inte slippa undan alltid. Man måste låta dem komma fram ibland, och så kan man gråta en stund, lyssna på fin musik och bara spela lite martyr i sin ensamhet och så mår man mycket bättre sedan.
Jag tror att den tunga, stora, otympliga klumpen man får i bröstet och halsen ibland måste gråtas bort. Inte sväljas. Då får man ont i magen och kanske t.o.m. på ännu fler ställen, och framför allt en mycket längre tid än bara någon timme. Jag får klumpar då och då, ibland större, ibland lite mindre. Idag fick jag en klump. Alldeles nyss. Jag tänkte på livet och det man har och det man någon gång kommer förlora. Det är det värsta med livet. Att man vet. Jag hatar att veta, jag hatar att jag vet hur det känns. Vill vara på alla ställen där jag har någon jag inte vill förlora samtidigt. Jag vill hinna med alla. Jag vill finnas med i deras liv varje sekund, för varje sekund som går så förlorar jag en sekund med någon/några. Jag förlorar, liksom.
Om alla visste att om jag kunde så skulle jag dela mig i tusen bitar och finnas där. Gå bredvid och vara nära.
Till och med så skulle jag finnas hos de människor, som egentligen inte riktigt har gjort mig gott i livet, men ändå står mig nära. Jag skulle vara där. Jag lovar. Jag skulle hjälpa, eller åtminstonde stötta och krama om och säga att det inte gör något. Man väljer på ett sätt hur man vill leva sitt liv, men ibland fastnar man i saker som man inte riktigt ville, men som man inte kommer ur hur mycket man än försöker. Vissa klarar det, andra är inte starka nog. och kanske... kanske är det så att just den människan behöver just DET, det att jag skulle finnas där. I vått och torrt. Men jag är ledsen, det går inte... Men OM...så vet du/ni att jag skulle...Men jag måste leva, jag måste få ut lycka av livet. Eller är jag egoistisk då...? Hur som helst så är det en del av klumparna som kommer och går...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar