Man tror att man är vuxen och förståndig. Att man fattar kloka beslut. Man kollar på tonåringarna som skäms för allt dom gör och tycker synd om dem för att det är så fixerade vid utseende och beteende. Man fnyser åt deras besatthet och tycker att det är skönt att man själv är så himla vuxen och inte bryr sig om idealen...
Pyttsan, säger jag.
Det är ju här det skiter sig helt för mig. Jag är inte vuxen. Jag bryr mig, hela tiden, dygnet runt, året om. Varje spegel blir en fiende och jag tycker att jag kunde vara lite smalare, lite tightare och ha lite mindre rumpa. Det går inte en dag utan dessa tankar. Jag ogillar det något fruktansvärt, men jag kan inte sluta bry mig. igår åt jag popcorn, och nej, jag mådde inte bättre utav det. Jag mådde inte alls bra av det. Men tänk, vad underbart det vore att kunna äta sina popcorn och inte bry sig. Att vara stolt för den man är och njuta av livet.
Jag kommer aldrig växa upp, jag kommer alltid få dras med skiten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar