Hur kan man från ena stunden känna sig så full av lycka och andra stunden börja tvivla och känna en oro i magen, en konstig äcklig känsla. Kanske är det helt enkelt oro över framtiden som gömmer sig någonstans där inne, men bara kommer fram ibland. Som nu.
Ibland har jag så svårt att känna det jag gör är meningsfullt även om jag tycker att det är roligt. Men måste det finnas en mening med allt och i allt man tar sig för? Kan man inte leva lite spontant, är inte det bra ibland?
Jag har så mycket mål och önskningar jag vill uppfylla med mitt liv och ska det göras så ska det helst gjorts igår, om inte tidigare. Men varför stressa genom livet?...
Jo, för att livet inte är så jäkla långt som man tror. Eller är det det?
Vad vet jag...
Dödsängslan? Nej...tror inte det. Jag vet vad livet kan ställa till med, men döden skrämmer mig inte. Inte när det gäller mig själv. Men när det gäller andra, såklart.
Ska åka till stan om en stund. Det blir lunch med Erik sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar