Ibland har man tur. Igår hade jag riktigt tur. Tar det från början....
Hade sovmorgon, var överlycklig för att kunna sitta och ta det lugnt ända fram till klockan nio. Men var lite halvdeppig redan från början dels pga vädret och dels av andra tankar som jag egentligen inte vet. Sa inte hej då till Erik för att jag var på konstigt humör och fick direkt efteråt dåligt samvete och hela fadderittan. Gjorde mig i ordning, lyssnade på lite musik, drog på mig regnkläderna som är fyrtioelva storlekar för stora, stoppade väskan i en påse så att den inte skulle bli blöt och gick ut till cykeln. När jag hade låst upp cykeln kom jag på att jag säkert inte drog ur sladden till perkulatorn.. Sprang upp igen. Klockan var lite för mycket redan nu. Sprang ner till cykeln (Eriks cykel förövrigt och den är inte lätt att cykla på) och börjar trampa iväg. Rättar till regnjackan så att ärmen går över handen för jag hatar att bli blöt om händerna och.. PANG!!!
Jag åker in i en järnbom/grind och flyger över den och landar raklång några meter framför den. Ont som bara den har jag och tar upp telefonen och ringer Erik. Där står jag i regnet och gråter. Chockad är jag och Erik försöker lugna mig. Jag går hem och kollar läget hur allt ser ut. Inget skrapsår och jag slog inte i huvudet. Men däremot värker benet otroligt mycket.
Haltade sedan iväg till jobbet i regnovädret och kände mig som världen ensammaste och mest ledsna människa.
Ringde vårdcentralen och fick en tid för att kolla benet. Det är muskeln som fått sig en rejäl smäll och jag kommer ha ont i några veckor. Får käka ipren och gå lagom mycket. Det kunde gått riktigt jäkla illa men jag hade oerhörd tur!!!
Idag är jag öm överallt ryggen, nacken, benen och armarna. Sover gärna på magen om nätterna men har inte kunnat ligga så att det tryckt på låret.
Jag får sova i helgen.
Men som sagt...jag hade verkligen tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar