Till min käraste.
Du berusar min existens med din praktfullhet. Alla himlakroppar i världsalltet skulle jag överlämna till dig om jag bara kom åt dem. Men mina armar är av ringa längd och benen sammalunda. På grund därav blir min skänk till dig blott denna epistel som jag i min avskildhet diktar samman. Årstiden med frodig grönska nalkas och vår lekamen väntar ivrigt på centralkroppens hetta som snarligen kommer infalla. Saligheten upprymmer mig och en innerlig fröjd fyller min barm. Vill ha dig intimt förbunden med mig och flanera i knoppningstiden, fatta tag i din näve och krama den stadigt i min. Jag önskar att du upplever min lust till dig och känner att du är älskad. Vindpustar virvlar om i ditt hår. Du ska äga visshet om att det på inga vilkor vid någon tidpunkt skulle förmå mig, min gestalt, och min själ att ha begär till en annan mansperson. Detta skulle aldrig tilldra sig. Inte ens om du kvarlämnade mig allena för att leta reda på oprövat kvinnfolk. Då upphör jag att fortleva tills dess att du återkommer till mig. Min passion till dig är icke för tidsfördriv, den är äkta och jag strider för att få hava dig närbelägen hela min livstid. Tårar fyller mina ögon när jag reflekterar över hur makalös du är. Hade jag på allvar den medvind som lotsade mig till dig? jag är den sorgfriaste varelsen i kosmos. Uppriktigt, så är det.
När mina ögon granskar din oklädda lekamen fylls jag av en vällust och hetta. Jag vill närma mig och beröra varenda del av dig. Giva en kyss fylld av intensitet.
Nu bör jag avrunda min skrivelse, ty du måhända tänka att det är blott en stor mängd jams. Men jag försäkrar dig om att det hela är riktighet. På vilket sätt kan jag i annat fall framställa huru mitt hjärta bultar för enbart dig, min prins? Det är endast benämningar på något mycket större. Njut av livet med mig och jag ska bevisa vad jag menar, vad jag upplever i närhet med dig.
/ Din outplånliga flamma, Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar