Från och med när jag höll den lille nyfödde Edvin igår så har jag inte kunnat tänka på annat. Hela min kropp skriker efter att få hålla mera. Den skriker efter att få ge kärlek till ett litet barn som är mitt. Närheten och det lilla mjuka huvudet, och att höra de där små lungorna arbeta var det mest fanatstiska jag känt i hela mitt liv.
Tänk när jag har min egen. Tänk när jag är mamma.
Det gör ont i mig, så mycket längtar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar