Min kära stämma kommer hit vid 18- tiden.
Jag tänker inte på mycket annat än den lille nyfödde krabaten. Jag har en sådan längtan efter en egen nu så det gör ont i hela mig. Jag sniffade honom i nacken igår och det finns inget som luktar så gott och är så mysigt som det.
Tänk att dom är så små. Tårna är inte ens större än mina fingernaglar. Det är helt otroligt. Och öronen sen, de är precis som öron ska vara fast mycket mycket mindre. Jag är helt fascinerad och kommer så vara resten av mitt liv.
Jag har aldrig längtat efter något så mycket som jag längtar efter det här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar