För ett år sedan, precis just nu, satt vi, Erik och jag och räknade värkar. Vi trodde det var värkar i alla fall. Efter Mästarnas mästare-finalen ringde jag förlossningen och runt tolvsnåret i natt var vi där för första koll. Öppen 2 cm och barnmorskan gjorde en härlig hinnsvepning på mig. Den kändes, kan jag meddela.
Är det redan ett helt år sedan?

Imorgon ska hon få vällingflaska på sängen, tänt ljus och paket. Vi, de stoltaste av de stolta, ska sjunga för henne och hylla henne. Människan som gjort våra liv fulländade.

Tårtan blev mycket fin och jag är grymt nöjd med min insats.