Där rultar hon fram. Likt en anka vaggar hon fram och tillbaka, in i vardagsrummet, ut i hallen, in i köket med ett dvdfodral i högsta hugg samt ropandes "Mammmaaaaa, dadddaaaa, prfprfffffff, babbppaaaa" Jag kan inte sluta beskåda detta underverk som gungar fram på golvet. Hon är våran. Vår prinsessa. Ögonsten. Älskling. Hjärtat bultar hårdare än det någonsin bultat för någon tidigare och jag bara inväntar det att sprängas av all kärlek jag känner. Lockarna i nacken, de klarblå stora ögonen med de där långa vackra fransarna, de små små fötterna som precis lärt sig hålla uppe denna lilla kropp och hennes underbara sätt.
Ja du Ella... Att jag älskar dig är inget du någonsin behöver tvivla på!