Jag tycker om mitt jobb. Verkligen. Men, tisdagar är så fruktansvärt långa och sega och... långa så att man nästan bara vill gråta. Fast det gjorde vi då inte idag. Tvärtom. Vi skrattade så vi nästan kissade i byxorna, och det var ju i och för sig mycket trevligt vissa stunder. Men när allt tröttfnitter lagt sig och sakta gått över till trötttrötthet så var det som om de 5 förskollärarna liksom fick nåt dimmigt i blicken och gäspade i kapp. Som sagt, jag tycker om mitt jobb, men tisdagarna är långa...
Nu sitter jag här i fåtöljen med en varm go filt, nyrakade ben, och mätt mage. Manvännen är på kör och sjunger vårsånger.
Blev sugen på bullar, kakor, glass, godis ja, nånting!!! Men hejdade mig och skivade upp ett äpple som jag hade lite kanel på. Det var helt klart värt det. För ja tror nästan att det var mycket godare än alla de där sötsakerna ovan. Faktiskt.
Imorgon slutar jag klockan 13 och då ska jag ut och springa. Härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar