Fredag kväll.

Mår och känner mig bättre till mods nu på kvällskvisten. Hatar de där känslorna som kommer ibland då jag känner att ingenting är roligt, givande eller det minsta tillfredsställande. Hur kan mitt hjärta och min själ spela mig sådana spratt ibland? Och varför gör de så...?

Att jag känner mig tjock, är ju inget som nånsin förvånar mig. Eller jo... det förvånar mig att det fortfarande sitter i samma starka känsla som när det var som värst. Hur kan min hjärna vilja få mig att avsky min egen kropp? Jag gillar det inte, men det går inte över. Jag ser mig som jag ser mig...Det är jag och jag är det jag ser i spegeln.
Men såklart...det tär på mig.
Idag fyller musiken mig av otroliga känslor. Utan den är jag ingen.
Jag har underbara vänner. En som precis kommit tillbaka från Göteborg och som jag tycker otroligt mycket om.
En som kommer vara min tärna och som jag är så överlycklig att ha i mitt liv!
Och en nyvunnen vän som sjunger som en gudinna, och klämmer mig på magen och som gör mig till världens gladaste.

Jag är glad att jag har er. Att ni vill ha mig ! Kyssar till er!