Jag försöker hela tiden intala mig själv att jag faktiskt bara är 25 år. Men när jag försöker med det så slår det mig att det faktiskt är hälften av femtio, och att jag faktiskt levt en fjärdedel av ett hundraårigt liv. Runt omkring mig ser jag människor som planerar och gifter sig. Det är en bebisboom i år. Jo, tack... jag märker det. Folk är som kaniner och skaffar barn som aldrig förr. En del av mina gamla klasskamrater från högstadiet är redan inne på omgång två, tre, eller fyra av barnafödande. Exen gifter sig så fort man vänt dem ryggen. Nej, jag är inte bitter, men jävligt stressad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar