Till att börja med så vill jag såklart skriva att : ingen är perfekt. Från början är vi nog helt perfekta, men sen händer saker i livet som gör att den gemensamma "förstavägen" får massor av förgreningar och snirkelstigar och varje personlighet går sin egen lilla väg. Beroende på hur livets upp-och nedgångar formar oss. Ryggsäcken, pratade de mycket om på universitetet. Ibland är det bra att gå igenom den och rensa lite bland allt bråte som ibland ligger och skaver som en penna i ryggen, eller tynger som alla skolböcker man samlat på sig under dagen. Ja inte vet jag.
Men dit jag vill komma är att man har sina svaga punkter. Sina Akilleshälar. Tror ni inte det? Och ibland säger kroppen och huvudet bara ifrån och så bubblar det upp igen och man kanske blir helt olik sig just precis då, men kroppen hjärnan och hjärtat fick liksom nog. Utbrottet man kanske fått var egentligen tillägnat någon annan, men som inte fanns där just då...eller som kanske aldrig riktigt funnits där och att det var just det som var en del av att det blev som det blev. Jag är skäms inte över att säga att jag inte är perfekt. Jag behöver inte intala mig något annat, för något annat är det inte.
Fortsätter nog imorgon... nu ska jag äta och ta en huvudvärkstablett. Sen ska Erik och jag spela tvspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar