Det är lite konstigt hur just solen kan få en att må så himla bra. Och så räcker det med en dag som denna, grå, regnig och blöt, för att sinnesstämningen ska återgå till det "normala" melankoliska...
Nåväl. Finns ingenting jag kan göra mer än att gräva ner mig lite till och riktigt gotta mig i denna gegga av känslosvallningar. Upp och ner, hej och hå. Och här sitter jag och bjuder på det. Varsågoda att, likaså ni, gotta er i mitt sinnestillstånd.
Men det som är så himla bra är att jag vet att det går över. Att det vänder. Att det ljusnar och molnen skingrar sig, att trycket lättar i bröstet och att jag kommer på att det egentligen inte är det minsta synd om mig...

Nä. Dags för jobb. Räknade ut att det bara är ca 5 veckor kvar. Sen säger jag tack och hej och går hem och boar och myser med min lilla Ellaskrutta och magen till att börja med.