Den där olustiga oroliga känslan som funnits till och från i kroppen i många många år tycks ha dragit sig tillbaka på nåt sätt. Förr har jag oroat mig för framtiden, tänkt tillbaka på dåtiden och glömt bort nutiden. De senaste veckorna har jag kunnat le åt vad jag egentligen har just nu och kunnat se vad dagarna erbjuder mig. Vissa saker händer även om jag går och förbereder mig på att de kommer att hända. Egentligen är det ju så fruktansvärt idiotiskt av mig att gå och vara ledsen, orolig och hispig inför sådant som ännu inte hänt. Men såklart är det inte helt lätt. Tankarna finns ju där som små spöken och ibland hittar de ett sätt att ta sig fram, men allt mer sällan numera. Och ärligt... Jag tror att jag är lycklig! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar