Och så sjönk man ner i dyn igen. Men jag vet på nåt sätt ändå hur jag ska göra för att kravla mig upp och ur den. Tiden går bara framåt och det är där fokus bör vara. Det är en ny dag idag och imorgon är början av en spännande framtid. Varje minut, timme, dag och vecka är början av något nytt.
Jag tror inte att jag är otursförföljd. Absolut inte. Att ha otur i livet, det har alla, mer eller mindre. Men tråkigt är det när man precis kommit upp för berget en tionde gång och tappar taget igen. Då kan man få lov att krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och stortjuta en stund.
Men sen är det bra. Sen får man helt enkelt ge sig fan på att det kommer ljusa stunder igen och igen och igen.
Det vet jag ju.

Jag har massor av ljus i mitt liv. Ett av dem ligger nere i sängen och sover gott just nu. <3