Att blogga är fanimej både bra för själen och inte. Men ärligt, det finns ingenstans jag känner mig så ensam som när jag blottar mig och mitt innersta men inte får en enda blink om att ni förstår mig, eller åtminstone ser mig. Hur kan det vara 15 sidvisningar på ett inlägg och ingen som har det minsta lilla samvete att skriva något? Eller är det endast en enda förföljare som är inne på ett inlägg 15 ggr per dag?
Äh. Har en dålig dag bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar